Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthetsprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Hållfasthetsprov
666
Fig. i. Dragprovningsmaskin.
(fig. 2) infästes mellan två backar och sträckes,
till dess den brister. Belastningen under
provningen uppmätes fortlöpande med hjälp av en
våganordning med löpvikt el. av manometer. Vanl.
är maskinen försedd med en diagramapparat,
vilken på ett kurvblad uppritar ett diagram över
provstavens sträckning i förh. till belastningen,
ett s. k. belastnings-töjningsdiagram. Dyl.
diagram av normalt
utseende visas i
fig. 3. Kurvan
går rätlinigt från
. nollpunkten till
proportionalitets-
gränsen op, som är den högsta belastning, intill
vilken belastning och töjning (förlängning)
praktiskt taget äro proportionella. Jfr Elasticitet. Vid
vissa material (t. ex. stål, fig. 3 a) nås därefter
sträckgräns- el. flytområdet, där materialets
töjning fortsätter utan att belastningen ökas:
materialet flyter. Man skiljer mellan övre och
undre sträckgräns (flytgräns), oSö
resp. Usu, vilka ange högsta och lägsta
belastningarna inom
sträckgränsområdet. Jfr
fig. 3 a. Den
undre
sträckgränsen användes vid
håll f as thetsber
åkningar. För
material utan
utpräglad sträckgräns t. ex.
koppar, fig 3 b)
bestämmer man i
stället den s. k.
0,2-g r ä n s e n
(00,2), d. v. s. den
högsta belastning
ett material kan
utsättas för utan
att den efter
avlastning kvarva-
Fig. 2. Avdraget dragprovstycke.
Fig. 3.
rande förlängningen överstiger 0,2 Vo. Jfr fig.
3 b. Stålets flytning inom sträckningsområdet
innebär en kallbearbetning av materialet, som
medför, att det ånyo förmår motstå stegrad
belastning. Kurvan stiger därför på nytt,
passerar genom en högsta punkt och sjunker
sedan nedåt, till dess brott inträffar. Den högsta
punkten motsvarar materialets brottgräns,
OB, som är den högsta belastningen under
provningen, dividerad med provstavens
ursprungliga tvärsnittsyta. Den totala sammandragningen
vid brottstället uppmätes ibland och anges som
kontraktion i °/o av provstavens
ursprungliga tvärsnittsyta. Jämte brottgränsen bestämmes
vid dragprov alltid förlängningen (tänjbarheten)
hos materialet. Förlängningen är provstavens
procentuella längdökning efter dragning till brott.
— Tryckprov utföras vanl. i
dragprovma-skinen, vilken då drives i motsatt riktning mot
vad fallet är vid dragprov. Stålets sträckgräns
vid dragning motsvaras vid tryckprov av s t u
k-gränsen. Brottgränsen för tryck,
tryckhållfastheten, är för metaller vanl. ung.
densamma som draghållfastheten. Spröda
material, t. ex. gjutjärn, ha ofta proportionsvis
avsevärt högre tryckhållfasthet. — Vid böj prov
upplägges en provstång på två stöd och belastas
på mitten under uppmätning av nedböjningen.
Man kan här liksom vid drag- och tryckprov
bestämma proportionalitetsgräns m. m., men
provet inskränkes vanl. till böj hållfastheten,
som beräknas ur brottbelastningen på samma sätt
som en vanlig böjningspåkänning. Provet
användes huvudsaki. för relativt spröda material,
främst för gjutjärn. Mjukt stål och vissa andra
material låta sig helt hopvikas utan att brott
inträffar. — Vid s 1 a g p r o v bestämmes ett
materials förmåga att motstå slagpåkänningar,
slagsegheten. Provet utföres i en
slagprov-ningsmaskin, som
är så inrättad, att
ett provstycke kan
slås av och det
därför
erforderliga slagarbetet kan
uppmätas. Den
vanligaste
maskintypen för provning
av metaller är
pendelhejaren, vid
vilken en
slaghammare får falla från ett
bestämt
utgångsläge mot den i
pendelrörelsens Jägsta
punkt mot två stöd
vilande provstaven,
som därvid slås av.
Hammaren
fortsätter sin rörelse till
en viss stighöjd,
som avläses på en
skala (se fig. 4). Ur
skillnaden mellan
denna stighöjd och
Fig. 4. Slagprovningsmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
