- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
705-706

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

705

Hälsingland

706

inv.) och Iggesund (3,397 inv., 1951) äro gamla
brukssamhällen.

En särskild bebyggelsetyp bilda kustsocknarnas
fisklägen. Flera av dem ligga på de yttre
skären, dit befolkningen flyttar ut under
sommartiden, medförande sin boskap, varigenom de bilda
en motsvarighet till skogsbygdens fäbodar. Några
av de mera kända äro Hölick, Bålsön, Kråkön
och Agön i Hudiksvalls skärgård. Det största
fiskläget är Mellanfjärden i Jättendal, där
bebyggelsen dock är fast.

Ekonomisk geografi. Jordbruk. Sveriges
jordbruksstatistik uppdelar H. i kustlandet och
inlandet. I det förra utgjorde åker 7,9 % av
landarealen och skog 75,9%, i det senare voro
2,1% åker och 80,4% skog. H. är ett utpräglat
småbrukarlandskap, vilket framför allt beror på
den av terrängen sönderdelade, odlingsbara
jorden. Binäringarna, som särsk. äro förknippade
med skogsbruket, ha därför stor betydelse för
j ordbrukarna.

Större delen av den odlade jorden användes
till produktion av kreatursfoder. Sädesodlingen
är såväl absolut som relativt obetydlig i förh.
till landskapen s. om H. men har lokal betydelse
och stort värde för jordbruksbefolkningen själv.
Betr, sädesslagens inbördes ställning är det
påfallande, hur rågodlingen har gått tillbaka,
medan vårvetearealen under de senaste 20 åren
blivit 15 ggr så stor (för hela riket 3 ggr).
Avkastningen ligger något under medeltalet för
riket. Linodlingen har i H. gammal hävd.

Boskapsskötseln har alltid varit av
stor betydelse i H. Liksom i de omgivande
landskapen har fäbodväsendet spelat en stor roll men
har med undantag för de glesast befolkade
skogstrakterna i v. i det närmaste försvunnit.
Brukningsdelarnas storlek inverkar på nötkreaturens
relativa antal, emedan det mindre jordbruket i
förhållande till sin areal håller ojämförligt
mycket flera kreatur än det större.

Skogen har alltid spelat en framträdande
roll i H:s näringsliv, icke minst för kreaturens
uppehälle. Först vid trävaruindustriens
genombrott under mitten av 1800-talet fingo
skogsprodukterna större handelsvärde, och skogen blev
från denna tid en viktig inkomstkälla för
växande delar av landskapets befolkning. Den goda
tillgången på välbelägna flottleder har icke minst
bidragit till uppsvinget. Omkr. sekelskiftet
stagnerade sågverksindustrien, och trämasseindustrien
fick ökad betydelse. Fördelningen av skogarnas
trädbestånd är följ.: tallskogar 18,1%,
granskogar 20,3 %, barrblandskogar 25,4 %, blandade
barr- och lövskogar 35,0 % och lövskogar 1,2 %.
Den sammanlagda virkesmängden angavs 1942 till
119,5 mill. m3, varav 49,2 mill. m3 tall, 55,8 mill.
m3 gran och 11,5 mill. m3 björk.

Fiske. Antalet yrkesfiskare i H. uppgick
1947 till 698 st, motsv. 71,5% av länets och 4,5%
av hela rikets. Antalet binärings fiskare var 90.
Fångstens värde utgjorde 1,958,269 kr. Viktigast
är strömmingsfisket, som sker med skötar och
strommingsgarn. Laxfisket i Ljusnan och
Vox-nan gav 1947 20,292 kg till ett värde av 91,314 kr.
NF X — 23

Industri. De äldsta anorna i H:s industri
har järnhanteringen, som under
1600-talet i form av bruksdrift avlöste det individuella
myrj ärnsmidet. 1800-talets
industrialiseringspro-cess gick emellertid hårt fram över
järnbruksdriften, och nu återstår endast en el. annan ruin
efter hyttor och hamrar som minnen från järnets
storhetstid i H:s kulturhistoria. Av alla
järnbruken återstår nu endast ab. Iggesunds bruk. —
Träindustrien är H:s viktigaste
industrigren. Framställningen av träkol och transporter
därav, vilket förr utgjorde en viktig binäring till
jordbruket, har gått starkt tillbaka.
Trävaru-och massaindustrien är framför allt knuten till de
olika vattendragens nedre lopp. Vid
Harmångers-ån ligger Ströms bruks ab. med sulfitfabrik i
Ström och sågverk i Stocka. Papp fabrikation
bedrives av Forsså bruks ab., Näsviken. Ab.
Iggesunds bruk äger stort sågverk på Håstadholmen
i Hudiksvall, sulfit- och sulfatfabrik jämte
trä-sliperi i Iggesund. I Ljusnans
mynningsområ-de ligga flera stora företag. Ljusne-Woxna ab.
har sågverk, framställning av plywood,
träfiberplattor och monteringsfärdiga trähus i Ljusne.
Bergvik & Ala nya ab. äger sågverk i Ala,
sulfitfabrik i Vansäter och sulfatfabrik i Sandarne.
Marma sågverks ab. har sågverk vid
Marmaver-ken, och Marma-Långrörs ab. har sulfitfabrik
vid Vallvik och sulfatfabrik vid Marma. Inne i
landet ligga flera mindre sågverk. Många
snickerifabriker finnas, bland vilka må nämnas ab.
Edsbyns möbelfabrik och ab. Edsbyns skidfabrik.
-— Textilindustrien är framför allt
knuten till hälsingelinet.

Vattenkraften i H. har av ålder
nyttjats av husbehovsanläggningar av skilda slag, av
järnhantering och trävaruindustri. Mängden
producerad elektrisk energi vid vattenkraftverk i H.
uppgick 1948 till 350,468,000 kWh, varav 43,5 %
härrörde från de mindre vattendragen.
Kraftverken vid Ljusnan alstrade 197,426,000 kWh, vilket
endast är en mindre del av flodens totala
energibelopp. De största kraftstationerna äro Arbrå,
Bergvik, Höljebro och Ljusne.

Kommunikation er. Genom H. sträcka
sig delar av två viktiga järnvägslinjer. N.
stambanan och Ostkustbanan. Den förra följer i s.
delen av H. Ljusnans dalgång och från Ljusdal
norrut Hennans vattensystem. Ostkustbanan
genomlöper kustbygden och berör städerna
Söderhamn och Hudiksvall. Från Bollnäs leder en
järnväg förbi Edsbyn till Orsa. Tvärbanorna
Söderhamn—Kilafors och Hudiksvall—Ljusdal
förbinda N. stambanan och Ostkustbanan. Från
Harmånger station på Ostkustbanan går en
smalspårig järnväg till Bergsjö. — Vägnätets
stomme utgöres dels av rikshuvudvägen Stockholm
-—Norrland, som genomlöper kustbygden, dels av
länshuvudvägarna Ockelbo—Bollnäs—L j usdal—
Ange, Söderhamn—Bollnäs—Edsbyn—Orsa,
Hudiksvall—Ljusdal—Sveg samt
Voxna—Los—Kår-böle. Busslinjer trafikera de viktigaste
lands-vägssträckningarna. — Ljusnan är en av landets
viktigaste flottleder, och dess biflöde Voxnan
spelar också en betydande roll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free