Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häradsväg - Härberga - Härbre - Härbärge - Härbärget - Härd - Härdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Häradsväg—Härdning
720
Häradsväg, äldre namn på allmän väg av
mindre betydelse som förbindelseled än
landsväg.
Härberga, socken, se Herrberga.
Härbre, se Fatbur.
Härbärge, äldre benämning på hus el.
utrymme, där resande, t. ex. gesäller, kunde få bostad
och förplägnad.
Härbärget, ett sällskap i Lund under
1800-talets första årtionden. Medlemmarna,
”härbär-gisterna”, utgjordes huvudsaki. av akademiska
lärare men även av skollärare och präster.
Tegnér var medelpunkten och själen i sällskapet. Det
hade sina sammankomster hos sedermera prof.
B. M. Bolmeer; i hans hus vid Lilla torget nära
nuv. universitetshuset synas resande stundom ha
tagit in — därav möjl. namnet ”Härbärget”.
Samtalen rörde sig kring litterära, sociala,
kyrkliga samt politiska ämnen, och dagens on dits
kommenterades kvickt. Man skrädde icke orden,
och humorn var ofta nog burlesk, anekdoterna
mustiga. Diskussionerna antogo emellertid ofta
en allvarlig prägel. H. torde ej ha varit ett
slutet sällskap med sträng begränsning; det var
närmast en vänskapskrets. Ling, C. P. Hagberg
och Heurlin voro före avflyttningen från Lund
bland de flitigaste härbärgisterna. Bland dem,
som stannade längre i Lund, märkas i kretsen
framför allt C. A. Agardh, som i mycket var den
drivande kraften, vidare prof. J. A. Engeström, v.
bibliotekarien E. Schütz samt konsistorienotarien
J. J. Palm, H:s politiker. Efter Tegnérs avresa
från Lund (maj 1826) voro härbärgisternas
sam-kväm mera fåtaligt besökta och
sammanhållningen mattare. — Litt: E. Wrangel, ”Tegnér i
Lund”, 2 (1932).
Härd, 1) Metall., arbetsrummet i en ugn för
smältning och raffinering av metaller el. för
upphettning av metaller i och för
varmbearbetning; även endast själva ugnsbottnen, t. ex. i
begreppet härdyta. I ugnar för upphettning
utan smältning är h. oftast plan, vågrät el.
svagt lutande och murad av eldfast tegel. I
smältugnar är ugnsbottnen trågformig och vanl.
fodrad med eldfast tegel el. stampad eldfast massa.
Vid ugnar för tillverkning av välljärn är h.
uppbyggd av tackjärnshällar.
2) Ett svagt lutande, plant el. grunt refflat
bord, avsett för anrikning av finkrossade
malmer genom inverkan av en i ett tunt skikt
framflytande vattenström. En h., försedd med
anordning för skakning, som befordrar kornen
separering, benämnes skakhärd el. skakbord.
Härdning. 1) (Metall.) H. innebär ett ökande
av ett materials normala hårdhet. — Viktigast är
kolstålets härdning, varigenom ett lätt
bearbetat stålstycke får så stor hårdhet, att det
angriper de flesta andra material. Vid h. värmes stålet
till en viss härdningstemperatur och
kyles (”avsläckes”) hastigt i vatten el. annan
härdningsvätska. Stål i t. ex. valsat tillstånd
kännetecknas av de vid mikroskopisk undersökning
iakttagbara strukturbeståndsdelarna ferrit (rent
järn) och perlit (rent järn + järnkarbid), el.,
om kolhalten är högre än 0,9 %, perlit och ce-
mentit (järnkarbid). Upphettas stålet till en temp.
över den s. k. övre omvandlingspunkten, upplösas
dessa beståndsdelar till en homogen lösning av
kol i järn, s. k. austenit. Om stålet sedan snabbt
avkyles, hinna de ursprungliga beståndsdelarna ej
återbildas, utan en ny strukturform uppkommer,
s. k. m a r t e n s i t, som kännetecknas av stor
hårdhet. Olegerade stål med lägre kolhalt än
0,30 °/o äro icke härdbara, emedan martensit ej
uppkommer el. icke förmår märkbart öka
hårdheten. Den erforderliga h.-temp. för ett visst stål
är beroende av omvandlingspunkternas läge.
Temp. får icke drivas högre än nödvändigt och
ej heller bibehållas onödigt längre, enär de
kristallkorn, av vilka stålet är uppbyggt, vid dessa
höga temp. ha benägenhet att växa samman (s. k.
koalescens) och på så sätt en
kornförstoring inträder, som gör stålet sprött. Den olika
benägenheten för kornförstoring hos olika stål
fastställes genom härdbrottsprov. Man
härdar därvid en serie provstycken av stålet vid
stigande h.-temp. och graderar brottytornas
utseende genom jämförelse med en normalskala, vanl.
Jernkontorets härdbrottsskala. Det
temp.-områ-de, inom vilket ytan har tillfredsställande
finkor-nighet och inom vilket h.-temp. således bör
väljas, benämnes stålets h ä r d f ä 11.
Upphettningen för h. av enstaka föremål kan ske i koleld el.
dyl., varvid man bedömer temp. efter
glödnings-färgen. I större skala sker upphettningen i
särskilda ugnar, bl. a. s. k. s a 11 b a d u g n a r, där
stålet neddoppas i ett bad av smälta salter. Även
blybad användas. Fördelarna hos dessa ugnstyper
äro likformig och snabb värmeöverföring till
stålet samt minskad risk för ytavkolning. Som
avkylningsvätska användes olja, vatten el.
vattenlösningar av salter (koksalt, kalciumklorid,
natri-umkarbonat, el. natriumhydroxid) med i nämnd
ordning stigande avkylningsförmåga. För att h.
skall komma till stånd, måste en viss kritisk
avkylningshastighet överskridas, vilken
vid olegerat stål ligger vid c:a 100—150° per sek.
Denna stora avkylningshastighet kan ernås endast
i ytskiktet, medan de djupare delarna bli
ohärdade. Vid olegerat stål växlar i allm.
härddjupet från 1 till 5 mm. För att nå ett större
härddjup och ev. genomhärdning vid
grövre godstjocklek måste man använda legerat
stål, ss. krom- el. manganstål. Vissa höglegerade
stål äro självhärdande el.
lufthärda n d e, d. v. s. de få martensitisk struktur även
vid svalning i luft el. blästerluft. Andra
höglegerade stål (s. k. austenitiska stål) äro ej alls
härdbara utan behålla austenitisk struktur oberoende
av kylningen. För undersökning av ett ståls
härd-barhet användas speciella prov, bl. a. det efter
upphovsmannen uppkallade j ominyprovet. — Vid
för hastig kylning och vid föremål av invecklad
form uppstå lätt härdsprickor, som jämte
mjuka fläckar äro de vanligaste felen vid h.
Härdsprickorna bero på inre spänningar i stålet,
förorsakade av olika volymförändring i olika
skikt vid den tvära avkylningen, vilka naturligen
tilltaga, ju hastigare kylningen sker. — Efter h.
anlöpes i regel stålet för minskande av spän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
