Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hävd - Hävda - Hävert - Häverö - Häverödal - Hävla - Hävla bruk (Häfla) - Hävringe - Hävstång - Häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Hävda—Häxa
750
der på grund av äldre rätt ej må gälla emot h.,
d. v. s. den, som vunnit h., behåller egendomen.
— Med den nu omtalade h. (v i s s t i d s h.)
brukar sammanställas urminnes h., som
emellertid blott är ett slags bevis (”presumtion”) för att
det rättstillstånd, som sedan gammalt ägt bestånd,
också till sitt ursprung är lagligt. Urminnes h.
gäller dels i gränstvister, dels i fråga om
smärre, avgränsande jordområden, som icke utgöra
självständiga fastigheter, ss. ”utjord el. ur fjäll”,
”kvarn och kvarnställe, el. annat vattenverk, el.
öar och holmar”. Även servitut kunna värjas
med åberopande av urminnes h. I den mån
fastighetsboksväsendet vinner fulländning, blir
urminnes h. överflödig.
Hävda, i) Bruka, hålla i stånd (t. ex. om
jord); vidmakthålla, kräva, framhålla (t. ex. en
åsikt). — 2) Göra en kvinna havande.
Hävert, apparat för transport av en vätska
från ett kärl till ett annat. Stickhäverten
el. p i p e 11 e n stickes ned i vätskan och fylles
till önskad höjd. Sättes fingret för den övre
mynningen, innan h. lyftes upp, kan endast en
ringa del av innehållet rinna ut; på gr. av
för-tunningen hos den inneslutna luften upphör
ut-strömningen. Sughäverten el. sifonen
utgöres av ett vinkelböjt rör, vars ena skänkel
neddoppas i ett kärl, innehållande vätska,
varefter röret genom sugning i dess andra ända
fylles med vätska. Är denna ända fri, strömmar
vätskan ut ur kärlet genom h., så länge
vätskeytan i kärlet är högre än den fria rörändan.
Neddoppas denna ända i ett annat kärl med
vätska, fortsätter utströmningen, tills vätskan står
lika högt i båda kärlen. En förutsättning är, att
h. ständigt är fylld med vätska. Den drivande
kraften är tyngdkraften. Gifthäverten
användes, då vätskan är giftig el. illasmakande och
man vill undvika att få den i munnen.
Verkningssättet är detsamma som för sughäverten.
Häverö, socken på Upplandskusten, Väddö och
H. skeppslag, Stockholms län (Roslagen), s. om
Singöfjärden, vid inloppet till östhammar; 143,55
km2, 4,894 inv. (1951). Omfattar den milsbreda,
av sprickdalar genomsatta landtungan mellan
Edeboviken i v. och Ortalaviken i ö. 2,095 har
åker. I H. ligga samhällena Herräng och
Hallstavik med Häverödal. Egendom: Vallmar. Den
tornlösa kyrkan av gråsten byggdes trol. omkr.
1300. Klockstapeln, av en intressant, primitiv
konstruktion, antas vara rest på 1500-talet.
Ingår i H. och Singö pastorat i Ärkestiftet, När-
Fr. v. stickhävert, sughävert och gifthävert.
dinghundra kontrakt; bildar tills, m. Edebo,
Un-unge och Singö storkommunen Häverö; 395,82
km2, 7,629 inv. (1952); i N. Roslags domsaga.
Häverödal, se Hallstavik.
Hävla, storkommun i Östergötlands län,
omfattar socknarna Regna och Skedevi; 437,45 km2,
3,679 inv. (1952); i Bråbygdens och Finspångs
läns domsaga.
Hävla bruk (H ä f I a), i Skedevi sn i
Östergötland, omfattar järnbruk med valsverk,
manufaktursmedja, svetsnings-, smides- och mekanisk
verkstad, tillhörande Häfla bruks ab., bildat 1899,
som även idkar jord- och skogsbruk. Bruket,
vars viktigaste produkter äro hästskor och
svetsade värmeledningspannor, anlades 1682 av
landshövding J. Fleming.
Hävringe, fyrplats och uppassningsställe för
Oxelösunds lotsplats på ön H., 12 km s. ö. om
Oxelösund. På ön finnes en stor träbåk,
Hävringe b åk, byggd 1753. C:a 12 km s. ö. om
H. är Hävringe fyrskepp stationerat.
Hävstång är en kring en fast axel el.
stödpunkt vridbar fast kropp (stav), på vilken
krafter verka. En rätlinig h. har vridningsaxeln
belägen på sammanbindningslinj en mellan
krafternas anbringningspunkter, en v i n k e 1
hävstå n g utanför. En tvåarmad h. har
nämnda punkter belägna på ömse sidor om
vridningsaxeln (stödpunkten), en enarmad h. på
samma sida. En hävstångsarm el. hävarm
är vinkelräta avståndet från vridningsaxeln till
en krafts riktningslinj e. Produkten av en kraft
och dess hävstångsarm kallas för kraftens
statiska moment. Hävstångslagen utsäger, att
vid jämvikt summan av statiska momenten av de
krafter, som söka vrida h. åt ena hållet, är lika
med summan av statiska momenten av de krafter,
som söka vrida åt andra hållet.
Häxa (ty. Hexe, av fnhty. hagazussa, av
omstridd betydelse), trollkvinna, är ett ord, som
trol. först på 1660-talet inkom i svenskan. De
inhemska svenska benämningarna voro
troll-k o n a, trollpacka och trollkäring.
Tron, att vissa personer antingen själva el.
med makters och andars bistånd förmå på
övernaturlig väg skada sina medmänniskor, är
uråldrig (från hednatid) och allmänfolklig. I
Europa tillskrevs den skadegörande trolldomsförmågan
företrädesvis kvinnor. De ansågos draga till sig
kraft från människor, djur och växter, framkalla
oväder och i allm. rubba naturlagarna. På
1200-talet uppstod i Europa i samband med intensiv
stegring av tron på djävulens betydelse den
föreställningen, att h. stodo i intimt förbund med
mörkrets furste och av honom erhöllo den makt,
varom det knappast föll någon in att hysa
ringaste tvivel. Ehuru påtagligen rotad i hedniska
föreställningar, utvecklade sig tron på hemliga
häx-sammankomster, dit h. färdades flygande
(stundom i djurskepnad) och där satan höll kalas för
sina skyddslingar och en utbildad djävulskult
bedrevs, först i samband med kättarförföljelserna
genom inkvisitionen och grep särskilt på 1600-talet
omkring sig även i protestantiska länder. Medan
häxväsendet tidigare mestadels förklarades som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
