Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högtryck - Högtryck (grafik) - Högtyska - Högvad - Högvadsån - Högvakt - Högvatten - Högvälboren - Högvördig, Högvördighet (Eders, Ers, Hans) - Högås - Höijer (Höjer), släkt - Höijer, 1. Benjamin - Höjer, 2. Torvald - Höjer, 3. Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Högtryck—Höi jer
782
tern uppstå genom avkylning av luftskikten
närmast marken ofta dimma el. dimmoln. Vid
ekvatorn finnas inga h., men genom den allmänna
luftcirkulationen runt jorden uppstå sådana vid
ung. 300 n., resp. s. bredd, de s. k. aktionscentra.
Där ligga sålunda en rad mera stabila och torra
h., vilka ge upphov till öknarna på dessa
breddgrader. över polerna samt under vintern även på
de högre breddgraderna över kontinenterna bildas
genom luftens avkylning också ganska långvariga
h., exempelvis det sibiriska h.
Högtryck, graf., se Grafisk konst och
Tryckmetod.
Högtyska, se Tyska språket.
Högvad, storkommun i Älvsborgs län, omfattar
socknarna Holsljunga, Mjöbäck och Älvsered;
183,39 km2, 2,413 inv. (1952).
Högvadsån, biå till Ätran.
Högvakt, se Vakt.
Högvatten, se Tidvatten.
Högvälboren, i Sverige epitet för grevar och
friherrar.
Högvördig, Högvördighet (Eders,
Ers, Hans), ett särskilt förr använt epitet för
och titel på biskopar, teol. doktorer,
pastorsämbeten och riksdagens prästestånd (högvördigst
för ärkebiskopar).
Högås, socken i Bohuslän, Lane härad, vid
Havstensfjorden, v. om Uddevalla; 19,11 km2, 403
inv. (1951). Består av odlade dalbottnar och
skog-täckta bergplatåer; vid fjorden reser sig brant
berget Havsten. 508 har åker. V. om Halleröd
en bygdeborg. Kyrkan är från 1869. Ingår i
Skredsviks, Herrestads och H. pastorat i
Göteborgs stift, Älvsyssels n. kontrakt; tillhör
storkommunen Skredsvik.
Höijer (Höjer), släkt, härstammande från
Tyskland, under Johan III inflyttad till Sverige.
Släkten har fortlevt på flera grenar: en äldre
linje, numera representerad blott i Finland, vidare den
s. k. Linde-grenen, till vilken hörde
nedannämn-de H.i), samt Uppsala-grenen, vars senare
generationer skrivit sig Höjer.
1) Benjamin Carl Henrik H., filosof (1767
—1812). Han blev student vid Uppsala univ. 1783
och påverkades där genom Neikter av Rousseau
och upplysningsfilosofien. I sin docentavh. (1789)
vände sig H. emot Rousseaus moralfilosofi.
Avgörande betydelse för H:s utveckling fick hans
bekantskap med kantianismen, som introducerades
i Uppsala av D. Boèthius. Snart drevs dock H.
att söka övervinna motsägelserna i Kants
kriti-cism. H. utvecklade denna åskådning i artiklar i
Litteratur-Tidning och Journal för Svensk
Litteratur och gav den mer systematisk gestaltning i
”Afhandling om den philosophiska constructionen”
(1799). Före dennas utgivning besökte han
Tyskland och gjorde där bekantskap med Reinhold,
Fichte och Schelling, som fingo starka intryck
av H:s begåvning.
I sin avh. om den filosofiska konstruktionen
söker H. uppvisa, att man måste kunna konstruera
filosofiska begrepp, och han härleder allt ur en
högsta princip, som är friheten. Men H. stannade
icke vid detta åskådningssätt; hans tänkande ut-
vecklades parallellt med den tyska
transcendental-filosofien. Så har han uppställt en
identitetsfilo-sofi, och i sina sista skrifter anses han framställa
uppfattningar, som likna Hegels. Efter
sekelskiftet sysselsatte sig H. med förkärlek med
estetiska spörsmål. Christiernin, kantianismens
energiske motståndare i Uppsala, hade tidigt gjort
gällande, att de nya filosofiska idéerna voro farliga
för religionen och staten. H., som var misstänkt
redan genom sin
åskådning, blev det
än mer genom sitt
deltagande i en
radikal universitetsklubb,
den s. k. Juntan, och
var i hög* grad
föremål för Gustav IV
Adolfs misstro. Detta
förorsakade, att H.,
som blev
akademiadjunkt 1798, förbigicks
vid flera
professorsut-nämningar. Först
efter statsvälvningen
1809 utnämndes H.
till prof, i logik och metafysik vid Uppsala
univ. — H. har blivit olika bedömd. ”Den
lilla Napoleonfiguren med det kalla
marmoransiktet” verkade diktator med krav på
underkastelse. Orättvisor, fattigdom och sjukdom
hade fördystrat hans syn. Men eljest var han i
sin oförfärade dristighet, självständighet och
viljekraft en fängslande personlighet. Hans
inflytande har också varit stort på den samtida unga
generationen, både politiskt, litterärt och
filosofiskt. Han har varit en viktig strömledare för
den åder av idealism, som går genom 1800-talets
svenska kultur. — Litt.: E. J :son Leufvén,
”Kritisk exposition af B. H:s konstruktionsfilosofi”
etc. (1897); B. Liljekrantz, ”B. H.” (1912) och
”B. H:s tidigare identitetsfilosofi” (1913).
2) T o r v a 1 d Magnusson Höjer,
historiker, diplomat (1876—1937), fil. dr i Uppsala 1905
(”Studier i Vadstena klosters och birgittinordens
historia intill midten af 1400-talet”), 2:e arkivarie
i Utrikesdep. 1906—09, 1 :e sekr. där sistn. år,
kansliråd och chef för pressavd. 1912,
minister-resident och chef för politiska avd. 1919, envoyés
titel 1921, envoyé i Oslo från 1923. H. var doc.
i historia vid Stockholms högsk. 1907—17, sekr. i
Svenska historiska föreningen 1905—21, utg. av
Historisk Tidskrift 1906—20 samt utövade ett
flitigt historiskt skriftställarskap.
3) Johan Axel Höjer, den föreg:s kusin,
läkare (f. 1890 12/s), med. lic. 1916, med. dr 1924,
barnläkare i Solna 1920—25, doc. i experimentell
patologi Stockholm 1925, i Lund 1926 samt i
hygien i Lund 1927, 1 :e stadsläkare i Malmö 1930,
generaldir. och chef för Medicinalstyrelsen 1935
—52, därefter läkare i Indien. — H:s tidigare
vetenskapliga produktion berör förutom några
patologisk-anatomiska studier huvudsaki.
vitaminforskning och barnavård. Sedermera har H. sysslat med
strumaproblemet och därvid noga klarlagt den
endemiska strumans förekomst i Sverige. Under H:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
