Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörselorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Hörselorgan
806
Fig. i. Snitt genom hörselorganet hos människan.
a öronmusslan, b yttre hörselgången, c trumhinnan, d
trumhålan, e hammaren, f städet, g stigbygeln, h
öron-trumpeten, i snäckan, j båggångarna, k hörselnerven,
l ansiktsnerven.
b 1 å s a n, består av 3 med varandra förbundna
delar, dels 2 säckformiga bildningar, utriculus
(ovala säcken) och sacculus (runda
säcken), tillsammans kallade förmaket el.
förgården (vestibulum), dels en snäckformad
bildning, snäckan el. coclea (fig. 1 och 2).
Från utriculus utgå 3, i olika mot varandra
vin-kelräta plan stående, halvcirkelformiga kanaler,
b åggån ga r, och från förbindelsegången
mellan utriculus och sacculus utgår en smal, perifert
i en blåsa, saccus endolymphaticus, under hårda
hjärnhinnan mynnande gång, ductus
endolymphaticus. Sacculus står genom en smal kanal,
ductus reuniens, i förbindelse med snäckan (fig. 2).
Det är snäckan, som står i hörselns tjänst; de
övriga delarna av hinnlabyrinten tjänstgöra som
balansorgan. Innerörats hörseldel utgöres
således av en hinnsnäcka, ductus coclearis,
snäck-gå n g e n, inlagrad i en snäckformad
benkanal, bensnäckan, båda bildande en 2 V2
varvs-vindling (fig. 3). Hinnsnäckan är på yttersidan
i rätt stor utsträckning genom en finfibrillär,
fast bindväv, ligamentum spirale, fäst vid
bensnäckans vägg; på insidan är den fixerad till en
smal, spiralformad benkam, lamina spiralis ossea,
som utgår från bensnäckans axel, modiolus.
Ductus coclearis framträder därför på tvärsnitt som
ett 3-väggigt rum i bensnäckans mellersta och
yttre del, lämnande ett halvmånformigt,
perilymfa-tiskt rum fritt på båda sidor, upptill scala vesti-
Fig. 2. Schematisk bild av innerörat.
buli, nedtill scala tympani (fig. 3). Väggen
mot scala vestibuli utgöres av en tunn, på
båda sidor epitelklädd bindvävshinna. Väggen
mot scala tympani kallas membrana basilaris
(fig. 3). Membranens bindvävsdel består av
en stor mängd, 15,000—24,000, parallellt
förlöpande bindvävsfibrer, hörselsträngar,
spända från lamina spiralis ossea till en spirallist
på ligamentum spirale. Det är på dessa strängar,
som det cortiska organet, själva
hörselapparaten, med dess hörselceller och med dess till
hjärnan ledande hörselnerver är uppbyggt (fig. 3).
Mot scala tympani är denna vägg beklädd med ett
egenartat epitel av med varandra sammansmälta
celler. — Innerörat hos däggdjuren är i stort sett
byggt på samma sätt som hos människan. Hos
groddjur, kräldjur och fåglar har hinnlabyrinten
som hörseldel endast en från sacculus utgående,
svagt böjd, säckformig utbuktning, lagena, bäst
utbildad hos fåglar, där den har ett
halvcirkelformat förlopp. I lagena ligger
hörselmottag-ningsapparaten.
Mellanörat hos människan består av en
benhåla, trumhålan, vilken genom en inre
gång, e u s t
a-c h i s k a
röret (ö
rontrumpeten),
står i
förbindelse med
svalget (fig. /).
Uppåt-bakåt
fortsätter
trumhålan i ett
större och ett
flertal mindre
hålrum, de senare
belägna i
tinningbenets vårtutskott, antrum,
resp. cellulae
mastoidei. I
trumhålan och i antrum ligga hörselbenen. I
trumhålans benvägg mot innerörat finnas två
öppningar, det ovala och det runda
fönstret, båda slutna genom bindvävshinnor. Det
ovala fönstret vetter mot scala vestibuli, det runda
mot scala tympani. Mot ytterörat utgöres gränsen
av trumhinnan (fig. 1). Alla väggar, liksom
också hörselbenen, äro överklädda med epitel, som
mot eustachiska röret består av flimmerceller.
Hörselbenen äro hammaren, städet och
stigbygeln (fig. z). Hammaren sitter med sitt
nedåtriktade skaft fast vid trumhinnan, som
härigenom centralt inbuktas, och ledar med sitt huvud
mot städet. Detta å sin sida ledar mot stigbygeln,
vilkens basaldel är fästad på det ovala fönstret.
Härigenom bildas en benledning mellan
trumhinnan och snäckans perilymfatiska rum.
Spänningen mellan hörselbenen kan genom några små
muskler ändras. — Mellanörat har hos övriga
däggdjur i stort samma byggnad som hos
människan. Hos groddjur, kräldjur och fåglar
utgöras hörselbenen av en enda benstav, columella.
Fiskarna sakna mellanöra.
Fig. 3. Snitt genom snäckans
vindlingar.
a ductus coclearis, b scala vestibuli,
c scala tympani, d membrana
basilaris, e cortiska organet, f
ductus coclearis’ vägg mot scala
vestibuli, g ligamentum spirale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
