Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibn Battuta, Muhammed - Ibn Chaldun, Abu Zaid ‘Abderrahman Wali-ed-din - Ibn Challikan, Schams-ed-din Ahmed bin Muhammed - Ibn el-Arabi, Abu Bakr Muhammed - Ibn el-Athir, Abu-Hasan ‘Ali - Ibn el-Baitar (Baitar), Abu Muhammed ‘Abdallah - Ibn el-Farid (Abu-l-Qasim ‘Omar bin el-Farid) - Ibn el-Haitham (Alhazen) - Ibn Esra, Abraham ben Meir - Ibn Fadlan (Fadlan), Ahmed - Ibn Junus, ‘Ali bin ‘Abderrahman - Ibn Saud - Ibo (igbo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Ibn Chaldun—Ibo
816
Ibisfåglar. Fr. v. helig ibis, svart ibis, skedstork.
Kina och Ceylon och återvände 1349 till Tanger.
Efter mindre resor i Spanien och Västafrika
slog han sig ned i Marocko och dikterade en
beskrivning av sina resor, som i avkortad form
var färdig 1356 och sedan utgivits med fransk
övers, av C. Défréméry och B. R. Sanguinetti
(4 bd, 1853—59).
Ibn Chaldun [^-], Abu Zaid
Äbderrah-män Wali-ed-din, arabisk historiker (1332
—1406), överdomare i Kairo. Första delen av hans
stora historiska arbete ”Kitäb el-’ibar wadiwän
el-mubtada’ wa-l-tøabar” (utg. i 7 bd 1867)
utgö-res av en berömd, ofta citerad ”inledning”, ett
högst värdefullt kulturhistoriskt verk, övers, av
M. G. de Slane (4 bd, 1852).
Ibn Challikän [^-], S c h am s-e d-di n A
limed bin Muhammed, arabisk
skriftställare, levnadstecknare (1211—82). Han var
överdomare först i Kairo, därpå i Damaskus, sedan
åter i Kairo, men dog, avsatt från sitt ämbete,
i stor fattigdom. Hans huvudarbete är ”Wafajät
el-’a’jän” (Berömda mäns levnadslopp), översatt
till engelska av M. G. de Slane (4 bd, 1843—71).
Ibn el-A’rabi, Abu Bakr Muhammed,
arabisk mystiker (1165—1240). I. utvecklade ett
oerhört omfattande författarskap och fick
anseende som en av alla tiders största mystiker.
Bland hans arbeten märkas ”el-Futühät
el-mak-kije” (”Mekkanska uppenbarelser”, ett arbete i
mystik i 560 kap.), ”Fu§ü§ el-hikam” (om de 27
förnämsta profeterna) och ”Tardjumän el-aswäq”
(Trånadens tolk, sufiska dikter).
Ibn el-Athir, A b u-H a s a n ’A 1 i, arabisk
historieskrivare (1160—1234). Hans stora
världshistoria, ”el-Kämil fi-t-ta’rih”, är en bearbetning
av Tabaris verk (utg. av C. J. Tornberg i 14
bd, 1851—76).
Ibn el-Baitär (B ai t är), Abu
Muhammed ’Abdalläh, arabernas berömdaste
botanist (d. 1248). Hans förnämsta arbete (lat. övers.,
”Materia medica”, 1602) stöder sig på
Diosko-rides.
Ibn el-Färid (Abu-l-Qäsim ’Omar bin
el-Färid), arabernas störste mystiske skald
(1181—1235). Hans diktsamling ”Diwän”
omfattar smålyrik och stora dikter, bland dem ”el-
Hamrije” (Vinsången), som besjunger den
gudomliga kärleken under vinets sinnebild, och
”et-Tä’ije” (om sufismen, 760 distika, som alla rimma
på t), utg. av J. von Hammer-Purgstall (1854).
Ibn el-Haitham [håi’bam], arabisk fysiker, i
Västerlandet kallad Alhazen (d. 1039), skrev
ett större verk i optik, som i huvudsak ansluter
sig till den av Ptolemaios författade optiken.
Arbetet, övervägande matematiskt, behandlar
utförligt ljusets brytning och reflexion.
Ibn Esra, Abraham ben Meir, en av
medeltidens lärdaste judar (1092—1167), f. i
To-ledo. I. var en skarpsinnig språkforskare samt
jämväl filosof, teolog, matematiker, astronom och
skald. Mest betydande var han som
kommentator till G. T.
Ibn Fadlän (Faijlän), A h m e d, arabisk
geograf. Sändes 921 av kalifen el-Muqtadir som
ambassadör till bulgarerna vid Volga och avgav
för sin beskickning en redogörelse, som sedan
anlitades av Jaqüt i dennes geografiska lexikon.
Vid Volga träffade I. även företrädare för det
folk han liksom islamiska författare kallar Rüs,
varmed de nordiska varjagerna måste åsyftas.
Han lämnar notiser om deras seder och bruk och
beskriver utförligt en episod han själv bevittnat,
en hövdings eldbegängelse i ett ”dödsskepp” på
Volga. Detta parti har ett utomordentligt värde
som ett samtida, opartiskt vittnesbörd om de
hedniska nordbornas liv, låt vara i slavisk-turkisk
miljö (sv. övers, i J. Nihlén, ”Under rutat segel”,
1928).
Ibn Jünus, ’Ali bin ’Abderrahmän,
arabisk astronom (d. 1009 i Kairo). I., som torde
vara den arabiska astronomiens förnämsta namn,
sammanfattade resultaten av sina observationer i
”hakimitiska tabellerna”, även kallade Ibn
Ju-nus’ tabeller. Han sökte framför allt pröva och
förbättra tidigare iakttagelser ang. de
astronomiska konstanterna och uppställde den inom den
sfäriska trigonometrien synnerligen viktiga
pros-tafäretiska formeln.
Ibn Saud [saö’d], se Abd-ul-Aziz III.
Ibo (i g b o), sudannegerfolk i s. Nigeria, strax
ovanför Nigers deltaområde. I Amerika
kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
