Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ideologi - Id est - Idestam-Almquist, Bengt - Ideström, Axel - Idio- - Idioblaster - Idiolatri - Idiom - Idiomatisk - Idiomorfa - Idiopati el. idiopatisk sjukdom - Idiosynkrasi - Idiot - Idiotanstalt - Idioti - Idiotikon - Idiotism - Idisslare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Id est—Idisslare
828
verkliga intressena. Typiska ex. på ideologisk
propaganda av detta slag utgöra fascism,
bolsje-vism och nationalsocialism. Men i den politiska
debatten har i. mer och mer kommit att betyda
varje allmän övertygelse och teori om samhället,
som ger uttryck åt el. är beroende av det sociala
läge, vari den, som omfattar i., befinner sig. —
Litt.: K. Mannheim, ”Ideologie und Utopie” (2:a
uppl. 1930; på eng. 1936; med bibliogr.); H.
Tingsten, ”Idékritik” (1941); A. Nyman, ”Nazism,
caesarism, bolsjevism” (s. å.).
Id est (förk. i. e.), lat., det är, det vill säga.
Idestam-Almquist, Bengt, tidningsman,
filmman, författare (f. 1895 %), fil. kand, i Uppsala
1917, fil. lic. i konsthistoria 1921, anställd vid
Svenska beskickningen i Ryssland 1917—18, vid
Svenska Röda korset i Sibirien och Kina 1918
—19 och i Kommerskollegiums
upplysningssek-tion 1922—23. I. blev 1923 medarbetare under
sign. Robin Hood i Stockholms-Tidningen,
där han snart kom att specialisera sig på film
och blev red. för filmavd. Han har gjort en
viktig insats som pionjär inom filmkritiken och
filmstudiet; han tog 1933 initiativet till
Filmhistoriska saml., som sedermera införlivats med
Tekniska museet; preses i Svenska
filmsamfundet från dess grundande 1933 till 1936 och 1938
—46, chefred, för veckotidn. Liv 1938—40,
litterär chef i Sandrewkoncernen 1940—41,
produk-tionschef i Centrumfilm 1942—43. L, som
lämnade Stockholms-Tidningen 1942, är sedan 1944
chef för dess söndagsbilaga och filmavd. I. har
även sysslat med praktiskt filmarbete och skrivit
manuskript till ett flertal filmer. Han har utg.
flera arbeten om det moderna Ryssland,
”Sovjet-Ryssland. Industri, handel, koncessionspolitik”
(1923; jämte N. Sehlberg), ”Landet, som skall
skratta” (1932) och ”Sovjet i bild” (1948) samt
en rad skrifter om film, ”Film i går, i dag och
i morgon” (1932; tills, m. R. Allberg),
”Stjärnor” (1933; tills, m. E. Nerman), ”Filmens
stjärnor” (1937), ”Vid den svenska filmens vagga”
(1936; tills, m. R. Allberg), ”Den svenska
filmens drama” (1939), som handlar om V.
Sjöström och M. Stiller, ”Filmen som konst” (1946).
och ”Eisenstein” (1950).
Ideström, Axel, författare (f. 1873 3%),
telegrafkontrollör. Han har gett ut ett tjugutal
arbeten, de flesta berättelser och romaner från
exotiska länder el. historiska epoker: ”Tiberius”
(1905), ”Tre sagor från österland” (1907).
”Irene” (1911), en kvinnostudie från Bysantion,
de stämningsfulla fablerna ”Mannen från Java”
och ”Nilens barn” (båda 1914), den realistiska
Stockholmsromanen ”Snickar Logren” (1913),
”Det revolutionära Indien” (1924) m. m. I:s
arbeten genomandas av en mild idealitet.
rdio- (grek, i’dios, egen), själv-, egen-,
Idiobla’ster, se Växtanatomi.
Idiolatri, självförgudning.
Idiom [-å’m], språk, dialekt; en individs
språk.
Idiomatisk, tillhörande el. karakteristisk för
ett visst idiom (i motsats mot andra); att tala
idiomatiskt är att bruka ett språks
kännetecknande vändningar, att tala korrekt
hänför sig till formlära, ljudlära och syntax. —
Karakteristisk vändning kallas idiotism.
Idiomorfa [-må’r-], miner., se Allotriomorfa.
Idiopati el. idiopätisk sjukdom kallas
en självständig, primär sjukdom, till skillnad
från en symtomatisk (el. sympatisk),
d. v. s. en sådan, som är endast ett symtom
(lidande, känsla).
Idiosynkrasi (av grek. i’dios, egen, syn, med,
och kräsis, blandning, affekt). 1) (Psyk.) En
rent omotiverad känsla av avsky för vissa
födoämnen o. a. naturföremål, stundom stegrad
därhän, att beröringen med el. åsynen av dem
förorsakar häftigt illamående, t. o. m. konvulsioner.
I allm. kan i. psykologiskt förklaras, t. ex. betr. i.
mot djur (skrämsel under barndomen).
2) (Med.) En individuell överkänslighet i viss
riktning hos hela konstitutionen el. hos ett
särskilt organ. Ofta användes ordet i. som
synonymt med allergi (se d. o. och Allergiska
sjukdomar).
Idiot (grek, idiötes, av i’dios, egen, urspr.
enskild man, sedermera obildad person), obildbar
person, sinnesslö, andesvag.
Idiotanstalt, se Sinnesslövård.
Idioti (av idiot, se d. o.), namn på de
höggradigaste formerna av andlig
utvecklingshäm-ning (el. sinnesslöhet). Vid i. är den andliga
utvecklingen så långsam och bristfällig, att den
utvecklingsnivå, som idioten någonsin når, icke
sträcker sig över den, på vilken ett 6—7 års
normalt barn befinner sig.
Idiotikon [-iå’t-], dialekt- el.
vulgärspråks-ordbok.
Idiotfsm, se Idiomatisk.
Idisslare, Rumina’htia, utgöra en grupp av de
partåiga hovdjuren, Artiodactyla, och utmärkas
framför allt av magsäckens byggnad.
Magsäcken är näml, uppdelad i fyra (stundom tre) avd.,
vommen, nätmagen, bladmagen (mångfållan) och
löpmagen. Vommen (rümen) kan funktionellt
(liksom nätmagen, reti’culum) betraktas som en
utstjälpning av matstrupen. På insidan är den
beklädd med
fransliknande
utskott. I
nätmagen ligger
slemhinnan i
nätlikt löpande
veck.
Slemhinnan i
bladmagen, omäsus,
bildar höga,
längsgående
veck.
Magsafts-körtlar finnas
blott i
löpmagen, abomäsus.
Den endast
ofullständigt
tuggade födan
nedsväljes f.
ggn i form av
2 5
Mage av får. De olika
avdelningarna äro öppnade på sidan. 1
vommen, 2 nätmagen, 3 matstrupen, i
vilken en sond (4) införts, 5
bollrännan, 6 bladmagen, / löpmagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
