Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiana - Indianapolis - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Indianapolis—Indianer
884
s. och s. ö.; 94J53 km2, 3,934,224 inv. (1950).
I. är ett svagt kuperat slättland. Berggrunden
består i ö. av kambro-silur, i mitten av
oljefö-rande devon, i v. av kolförande karbonlager.
Nästan hela I. har varit nedisat, och
berggrunden täckes därför huvudsaki. av glaciala
bildningar; i s. finnas fruktbara lössjordar, s. om
Lake Michigan stora flygsands fält. Klimatet är
kontinentalt. Av befolkningen voro 1940 121,916
negrer. Av den utlandsfödda vita befolkningen
voro 3,565 från Sverige (boende huvudsaki. i n.
L). Huvudstad och största stad är Indianapolis
med 427,173, därnäst komma Fort Wayne, Gary,
South Bend och Evansville, alla med över
100,000 inv. — 1940 funnos i I. 184,549 farmer
(se bild 9 å pl. vid Förenta statern) med en
sammanlagd areal av 80,134 km2, varav 43,792
(48% av landarealen) voro besådda. Majs
upptog 39% av den besådda arealen, vete 13,8%.
— Kolfälten i I. ha en areal av 16,800 km2.
Produktionen av kol uppgick 1947 till 25,5 mill.
ton (14,4 mill. 1930), av olja till 6 mill. barrels.
I. har en betydande och mångsidig industri med
(1947) 5,408 anläggningar, 457,582 arbetare och
ett produktionsvärde av 2,977 mill. $■ Vid
syd-ändan av Lake Michigan och inom Chicagos
förstadsrayon har under de senaste årtiondena
uppvuxit en storslagen järn- och stålindustri
med centrum i Gary. Stor kalkstensindustri. I.
började koloniseras på 1750-talet, blev
territorium 1800 och upptogs som stat i unionen 1816
samt hade 1800 5,651 och 1900 2,516,462 inv.
Statslegislaturen består av en senat med 50
medl. och ett representanternas hus med 100
medl. Till unionskongressen sänder I. 2
senatorer och u representanter.
Indianapolis [indianä’pålis], huvudstad i
Indiana, U.S.A.; 427,173 inv. Staden grundlädes
1819, blev huvudstad i Indiana 1825. Stor,
snabbt utvecklad kvarn-, slakteri-, motor- och
automobilindustri. Speedway-bana, där Amerikas
förnämsta automobiltävling årl. går av stapeln
(Indianapolisloppet).
Indianer kallas i Amerika alla urinvånarna
utom eskimåerna. Benämningen lär först ha
använts av Columbus, då han antog, att han på
sin första resa nått fram till Indien. Frågan
om i:s ursprung har alltid varit omtvistad. Man
Indianapolis.
anser dock, att i. en gång i tiden invandrat till
Amerika. Ända till efter istiden tycks en
landbrygga ha funnits i trakten av Berings sund,
och i varje fall är det på denna väg i. anses ha
kommit över till amerikanska kontinenten.
Säkerligen vandrade ej blott en grupp över, utan
våg efter våg följde och tog olika delar av
världsdelen i besittning. Ehuru i. bilda en ras,
är typen långt ifrån ensartad. Detta stöder
antagandet, att i. invandrat som utbildad ras men
med redan begynnande differentiering. Att i.
räkna sina närmaste släktingar bland
nordöst-och sydväst-asiater är tydligt. Det är föga
troligt, att Sydamerika erhållit ett tillskott direkt
över havet från övärlden i Stilla havet.
I fråga om kroppsform, hår, hudfärg etc.
finnes mycket gemensamt för alla eller de flesta
indianstammar. Håret är i regel rakt och svart
eller svartbrunt, men det finnes dock i
Sydamerika i. med svagt lockigt hår. I regel är
hårväxten på andra kroppsdelar mycket sparsam.
I. med stark skäggväxt finnas dock, t. ex.
siriono i Bolivia. Hudfärgen växlar från ljust
gulbrun till rätt mörkt brun. Kroppshöjden
växlar mycket. Språk och kultur täcka ej
varandra. Mycket vanligt är, att småstammar
förlorat sina ursprungliga språk och antagit det,
som talas av ett politiskt och kulturellt
mäktigare grannfolk. Man skiljer i Amerika på ett
150-tal språkstammar, som icke synas vara
besläktade med varandra. Den värsta
språkförbistringen möter man på östsidan av Anderna i
Sydamerika samt i Kalifornien. De viktigaste
språkstammarna äro i Sydamerika guarani, tupi,
arowak, karib, gès, chibcha, quichua, aymara
och araukan. Om dessa stammar och deras
utbredning se specialartiklarna Arowaker, Chibcha
o. s. v. Bland övriga folk böra nämnas
pano-folken i ö. Peru och ö. Bolivia, mataco och
toba i Gran Chaco, ona på Eldslandet och
tehuelcherna i Patagonien.
Den enda för Syd- och Mellanamerika
gemensamma språkstammen är chibcha. De viktigaste
språkstammarna i Mellanamerika och Mexico
äro maya, nahuatl, choroti, zapotek, tarask,
oto-mi, totonak och sumo-misquito. Av dessa ha
nahuatl den största utbredningen, från Salvador
till New Mexico. De viktigaste
språkstammarna i Nordamerika n. om Mexico äro algonkiner
i ö. och n., irokeser i ö., sioux på prärierna
omkring Missouri, athapaskerna i n. v., i
Kala-fornien och på gränsen till Mexico, wakash,
salish, haida och tlinkit i n. v., shoshoner i
platåområdet i v. och muskogeer i s. ö. U.S.A.
I. utgöra ännu ett betydande folkelement i
Mellan- och Sydamerika, varjämte avkomlingar
av vita och i. (mestiser) äro mycket talrika. I
n. Sydamerika och i Brasilien ha i. ofta
uppblandats med negrer (sambos). Att angiva i:s
antal är svårt på gr. av den ofullständiga
statistiken. Skillnaden mellan rena i. och biandfolk
torde ofta angivas synnerligen godtyckligt. I
U.S.A. funnos 1940 334,000, och deras antal
minskas ej i motsats till vad som vanl. antages,
medan deras kultur givetvis raskt försvinner.
Be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
