Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer - Indian oak - Indian red wood - Indiansk hampa - Indiansk krasse - Indianskt ris, tuscaroraris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Indian oak—Indianskt ris
888
många äro ännu skickliga korgmakare.
Träsnide-riet har nått högst i n. v. Nordamerika. I
jämförelse med Afrika är Amerika fattigt på m
u-sikinstrument. Trummor, överspända med
skinn, förekomma allmänt i Nordamerika,
Mellanamerika och v. Sydamerika. Signaltrummor
helt av trä förekomma i n. Sydamerika och i en
avvikande form i Mexico. Stor utbredning ha
skallror, visselpipor och flöjter.
Det råder en märkvärdig likformighet i hela
Amerika i i:s yttre uppträdande. Den värdighet
och självbehärskning, som man i de
romantiserade indianskildringarna från Nordamerika lärt
känna som något karakteristiskt för i., äro
verkligen typiska för i. även i Sydamerika. De allra
flesta indianstammar skildras som ärliga. Den
sexuella moralen är mycken olika på skilda håll.
De flesta stammarna äro monogama. I
Nordamerika äro el. voro stammarna i stor utsträckning
uppdelade i exogama klaner, av vilka några hade
förbud för äktenskap på mödernet, andra på
fädernet. Även i Sydamerika förekomma el.
före-kommo rätt allmänt klanväsen och exogami. På
klanväsendet var inkastaten byggd. Klanerna ha
i regel djurnamn. Blott de i., som driva intensivt
jordbruk, ha slutit sig tillsammans i större
samhällen. När i. leva familjevis, regerar
familjefadern över sina söner och svärsöner, och när
några familjer äro sammanslutna till mindre
förbund, finnes det i regel, men ej alltid, en hövding,
vars makt ej är stor. Större förbund och större
stammar ha i regel hövdingar, som ofta ha rätt
betydande makt. Vid tiden för Amerikas
upptäckt åtnjöto hövdingarna i kulturområdena
delvis gudomlig vördnad. Inom samma stam ha
nästan alltid funnits flera, ofta rivaliserande
hövdingar, något som spelat en stor roll i Amerikas
upptäcktshistoria.
Vapnen för strid voro och äro i regel
desamma som för jakt på större vilt. Vissa
klubbtyper användas dock uteslutande i strid. I
inkariket hade man stavpansar och vadderingar, de
senare till skydd mot slungstenar. Stavpansaret
förekom bland irokeserna och i v. Nordamerika.
Det påminner mycket om nordasiatiska rustningar.
I en stor del av Sydamerika, i Mellanamerika och
i n. ö. Nordamerika voro indianbyarna vid tiden
för upptäckten omgivna av palissader. I
Inkariket byggde i. fästningar av sten. Inkas och azteker
voro de enda, som förde krig för att kuva andra
folk och vidga sitt område. Huvudjakt förekom
i både Nord- och Sydamerika, skalpering framför
allt i n. delen av kontinenten.
En gemensam föreställning för alla i. är, att
världen är befolkad av andar, som hos de mera
primitiva mer el. mindre identifieras med de
avlidnas andar. När någon blivit sjuk, föreställer
sig indianen, att den sjuke besatts av en ond
ande el. att själen bortrövats av en dylik. I
bägge fallen är det medicinmännens uppgift att
befria den sjuke från den onde anden.
Medicinmän finnas antagl. hos alla indianstammar. Vid
besvärjelserna spela sång och dans en mycket
stor roll.
Hos alla i., som man närmare studerat, har
man funnit myter, vilka giva en
världsförklaring. Där skildras skapelsen i regel följd av en
världsundergång, där berättas om
himlakropparnas uppkomst o. s. v. I dessa myter och sagor
spela kulturheroerna en mycket stor roll. Dessa
äro ibland identiska med himlakropparna,
framför allt solen och månen. För kulturheroerna hysa
nu levande i. blott historiskt intresse; de gripa ej
mera in i människans liv. Hos en del i., t. ex.
eldsländarna, finnes dock ett verkligt gudsbegrepp.
Alla i. tro, att människan har åtm. en själ. De
tro alla på ett liv efter detta.
I Amerika ha förekommit nästan alla de
former av gravskick, som även äro kända från
Gamla världen: direkt begravning i jorden,
begravning i underjordiska valv, urnbegravning,
likbränning, mumifiering etc. Likbränning är
typisk för den mellanamerikanska högkulturen. I
Peru har man bevarat liken genom att gräva ned
dem i den torra ökensanden el. ställa in dem i
grottor. Urnbegravning har betydande utbredning
i en stor del av Syd- och Nordamerika. I n.
Sydamerika och s. ö. Nordamerika förekommer el.
förekom s. k. askätning, d. v. s. den dödes ben
brännas, pulveriseras och förtäras av de
efterlevande. Plattformsbegravning har haft stor
utbredning i Nordamerika.
Litt.: Annual Report of the Bureau of
American Ethnology (1881 ff.); ”Handbook of
American Indians north of Mexico”, utg. av F. W.
Hodge (i Bulletin of the Bureau of American
Ethnology, 30, 1907—10); E. Nordenskiöld, ”De
sydamerikanska i:s kulturhistoria” (1912),
”Com-parative ethnographical studies” (10 bd, 1919—■
38); W. Krickeberg, ”Amerika” (i ”Illustrierte
Völkerkunde”, utg. av G. Buschan, 1, 1922, samt
i ”Grosse Völkerkunde”, utg. av H. A.
Bernat-zik 3, 1939); C. Wissler, ”The American Indian”
(2:a uppl. 1922), ”Indians of the United States.
Four centuries of their history and culture”
(1946); R. Karsten, ”The civilisation of the South
American Indians” (1926): I. Sefve,
”Sydamerika”, 1 (1927); M. Gusinde, ”Die Feuerland
Indianer” (2 bd, 1931—37); ”The American
abori-gines, their origin and antiquity”, utg. av D.
Jenness (1933); R. N. Wegner, ”Indianer-Rassen
und vergangene Kulturen” (1934), från Syd- och
Mellanamerika; J. H. Steward, ”Handbook of
South American Indians”, 1 ff. (i Bulletin of
the Bureau of American Ethnology, 143, 1946
ff.). — Mission: N. Jacobsson, ”Svenskar och
i.” (1922).
Indian oak [i’ndjan au’k], bot., se
Barring-tonia.
Indian red wood [i’ndjan re’d coo’d], bot.,
se Bastardceder.
Indiansk hampa, se Apocynum.
Indiansk krasse, se Blomsterkrasse.
Indianskt ris, tuscaroraris, Ziza’nia
aquätica, ett med riset besläktat, på flod- och
sjöstränder i Nordamerika och n. ö. Asien
växande högt gräs, vars 2 cm långa korn ätas av
indianerna. I. är även ett värdefullt grönfoder
åt kreatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
