Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Geografisk och geologisk översikt - Klimatet - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Indien
892
m), skilda av ett brett lågland från de s.
därom uppstigande Cardamonbergen och Anamalai
(Aanamudi, 2,694 m). Dekkans ö. del består mest
av urberg, som fortsättas på Ceylon.
Framför allt i n. ö. äro stora områden täckta av
det s. k. Gondwanasystemet (se
Gondwanakon-tinenterna). N. v. Dekkan bildas till
övervägande del av basalter (krita-eocen). Vid foten av
Ghats ligga de fruktbara kustslätterna, smalare
på v. sidan (Malabarkusten) än på den ö.
(Ko-romandelkusten), där de kring Coleroonfloden
nå in mot halvöns mitt. Dekkanhalvön vattnas
av talrika floder; störst äro Godavari och Kistna.
Kusterna sakna större inbuktningar och äro
fattiga på naturliga hamnar.
Klimatet är i de lägre trakterna tropiskt, i
Kashmir och Punjab subtropiskt. Jan. är
kallaste, maj i regel varmaste månad: Madras 24,1°
och 31,5°, Bombay 23,6° och 29,2°, Kalkutta i8,4°
och 29,6° samt Lahore i Punjab 12,2° och 34,5°
(juni). Väderleken domineras av monsunerna.
Juni—nov. blåser den fuktiga sydvästmonsunen
in från havet, och regnen nedstörta över v.
kusten och bergen; i s. varar regntiden 6—7 mån.
(årsmedium omkr. 3,000 mm), i Bombay 4 mån.
(1,900 mm). Torrtiden, som med undantag för
de sydligare kusttrakterna är utpräglad,
omfattar i Indus’ slättland hela året och framkallar
där öken. Inne på Dekkanplatån är nederbörden
mindre än i kustlandet och oregelbunden. Sedan
monsunen passerat platån, svänger den mot n. v.
uppför Gangesslätten, med regntid juni—sept.
och inåt avtagande nederbörd (Benares 980 mm,
Agra 690 mm). Tvingad att stiga över
Khasi-platån, avger den oerhörda regnmängder; här
ligger vid Cherrapunji ett av jordens regnmaxima
med bortåt 12,000 mm årl. Bengalen har täml.
riklig nederbörd (Kalkutta 1,550 mm). Under
vintern blåsa torra vindar ned från Himalaja,
nordöstmonsunen, som dock ger något regn åt
ö. och s. delarna av halvön. I de mindre
fuktiga trakterna framkallar monsunregnens
utebli-velse (ung. 1 år av 10) missväxt och
hungersnöd, som, innan livsmedelstillförseln
organiserades, ledde till fruktansvärda katastrofer.
Växtvärld. Kusternas sumpskogar (mangrove
och sundarbans) få mer och mer lämna plats åt
risfält. I n. v. härska öknar (Thar) och stäpper
med afrikansk-indisk flora (Acacia arabica,
tamarisker). Khasiplatån är till stor del skogklädd,
ovanför 1,000 m med ett bälte av tall (Pinus
khasya). Största delen av Dekkanplatån är, där
den ej odlas, bevuxen med enformiga
acaciasavan-ner el. snårskogar. I bergstrakterna finnes
som-margrön lövskog av teak (Tectona grandis), sal
(Shorea), sidenträ (Chloroxylon Svuietenia),
falskt (Pterocarpus santalinus) och äkta
sandel-träd (Santalum album) m. fl. tekniskt viktiga
trädslag. Palmerna äro få (t. ex. vild
dadelpalm, Phoenix silvestris). På halvön växer
tropisk regnskog på sluttningen av V. Ghats.
Närmast kustslätten härska lövfällande träd, t. ex.
teak, högre upp ständigt gröna. Denna skog
erinrar starkt om Ceylons, med mahogny (Toona),
jakträd (Artocarpus integrifolia), kanel, bambu
och talrika palmer, ss. Caryota och talipot
(Co-rypha umbraculifera). Bland de otaliga örterna
märkes kardemumma. Regnskogen i Assam och
längs foten av Himalaja är en fortsättning av
Burmas och särdeles rik på jättebambu. Till de
mest bekanta träden hör Ficus elastica
(”fönster-fikus”), en viktig kautchukväxt. Ovanför det
tropiska bältet följer ett subtropiskt, som mycket
påminner om Sydkinas.
Djurvärlden är paleotropisk, i ökentrakterna
och i Himalaja med centralasiatiskt inslag. Apor
äro talrika. Största intresset tilldraga sig de
många kattdjuren; av de större är leoparden
allmän och tigern ingalunda sällsynt. Lejonet finns
endast på Kathiawarhalvön och åtnjuter skydd.
Av övriga rovdjur märkas björn, vild hund,
schakal, hyena, varg och flera rävarter.
Elefanten förekommer vild i Dekkans bergstrakter samt
i ö. Himalaja, spelar en viss roll men har som
arbetsdjur vida mindre användning än förr. Både
en- och tvåhornad noshörning finnes. Bland
hovdjuren märkas antiloper, hjortar, buffel samt
vildoxe (gaur). Jakt på vildsvin, som äro svåra
skadedjur, är en populär sport (pig-sticking).
Intressant är förekomsten av en delfinart i Ganges.
Fågelfaunan visar inga märkligare särdrag;
fasaner och hönsfåglar äro vanliga. I floderna
leva två krokodilarter samt gavialen. Ormarna
äro mycket talrika och kräva årligen många
offer. Mest fruktade äro kobran el. glasögonormen
och Russells huggorm. Insektlivet är
utomordentligt rikt. I. är svårt hemsökt av malaria, och
liksom i andra savanntrakter vålla termiter och
gräshoppor åtskillig skada.
Befolkning och bebyggelse. Befolkningens e
t-n i s k a struktur har väsentligen bestämts av de
tre förhistoriska invandringsvågor, som fört
dra-vidiska, munda- och indoeuropeiska folkelement
till I. I. uppvisar den kanske starkaste
rasblandning, som finns på jorden, och det är
mycket svårt att ge en någorlunda exakt
sammanfattande bild av I:s nuv. etniska karaktär.
Mycket tydligt är dock, att ju längre mot s. man
kommer, desto mörkare blir folkets hudfärg, sam-
By nära Calcutta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
