- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
905-906

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Vapen och flagga - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

905

Indien

906

Indiska unionens
vapen.

en face) på en abacus,
varpå 4 hjul (endast tre
synliga på emblemet), ett under
varje lejon och med en
djurbild mellan varje hjulpar,
varav på emblemet blott en
häst och tjur framträda.
Underst ett språkband med
”Sanningen allena
triumferar”, återgivet med
devana-gariskrift. — Flagga,
fastställd i juli 1947: tre
horisontella fält,
saffrans-gult, vitt och grönt, det

mellersta fältet belagt med Asokas hjul i
marinblått och med 24 ekrar. — Ang. Pakistans
vapen och flagga se Pakistan.

Historia. I :s äldsta kända kultur är den
högtstående stadscivilisation från 3:e och 2:a
årtusendena f. Kr., som kommit i dagen genom
utgrävningar i Indus-området. Den stod i
handelsförbindelse med den sumerisk-akkadiska kulturen i
Mesopotamien. Den hade ett eget skriftsystem,
men så länge denna skrift icke är tolkad, kan
man ej hänföra Induskulten till något bestämt
folk. Av de tre språk- och folkstammar, som i
historisk tid bebott L, dravider, munda- el.
ko-lariska folk och indoarier, komma de sistn. icke
i fråga. Deras äldsta litteratur, den vediska,
visar inga spår av den kultur, som de äldsta
jordfynden företräda. Däremot har man i n. v.
I. funnit vapen och redskap av brons och
koppar, som överensstämma med typer, som äro
företrädda i v. Iran, Syrien och Kaukasus från
tiden c:a 1200—1000 f. Kr. Kilskriftstexter
betyga också förekomsten av ariska (indoiranska)
stammar i Främre Asien från 1400-talet f. Kr.
och senare tid, och dessas personnamn och gudar
stämma väl överens med de äldsta indoariska i
den vediska litteraturen. Detta måste betyda,
att detta slags fornfynd från I. härröra från
ariska stammar, som vid mitten och under
senare delen av 2:a årtusendet f. Kr. hade sin
stora folkvandringstid och då även trängde ned
i I. Denna tidsbegränsning passar väl till de
visserligen mycket hypotetiska data man brukar
antaga för den vediska litteraturens
vidkommande: dess äldsta del, ”Rigveda”s hymner, torde
härstamma från omkr. 1500 f. Kr. — När de
andra folken kommit till I. el. om de äro
inhemska sedan äldsta tid, är omöjligt att avgöra.
Möjligen tyder förekomsten av en dravidisk
stam i Belutsj istan på att också draviderna
kommit in från v. till I.; de skulle i så fall kunna
vara besläktade med Induskulturens bärare.

Under senare hälften av 500-talet f. Kr.
uppträdde en religionsstiftare, Buddha, och
grundläde den världsreligion, som är känd såsom
buddismen. Redan vid denna tid var hela I. n. om
Vindhya genomträngt av indisk-bramansk
kultur, densamma, som än i dag utgör den
dominerande faktorn i I:s andliga liv. Vid ung. samma
tid (omkr. 520 f. Kr.) erövrade persiska riket
provinserna v. om floden Indus, och därmed
trädde I. f. ggn i rent historisk tid i
förbin

delse med länderna västerut. Genom Alexander
den stores tåg till Induslandet (327—325 f. Kr.)
kom I. att göra bekantskap med hellenismen.
Kort efter Alexanders tåg upprättades det första
kända stora indiska riket genom
Mauryadyna-stiens grundläggare Chandragupta (reg.
322—298 f. Kr.) ; hans sonson A s o k a (reg.
omkr. 269—227 f. Kr.) behärskade större delen
av I. och underhöll även förbindelser med
utom-indiska furstar; om detta och om sitt nit för
Buddhas lära har han berättat i sina utförliga
inskrifter. Ung. femtio år efter hans död var
hans ätts och hans rikes saga all, och en tid av
politisk förvirring inträder i norra I., varunder
förekomma infall av grekisk-baktriska kungar
och senare upprättandet av ”skytiska” välden
i n. v. och v. I. (i:a årh. f. Kr.). Ur allt detta
virrvarr framträdde Kushanariket, som
med utgångspunkt från Afghanistan behärskade
stora delar av n. I. Dess främste härskare var
K a n i § k a, vars dynasti ägde bestånd till
omkr. 225 e. Kr.

Genom Asokas inskrifter lämnas de första,
sparsamma underrättelserna om Sydindien. Detta
hade tydligen vid denna tid börjat komma
under bramanskt och buddistiskt inflytande, och
den i Nordindien utbildade kulturen vann insteg
bland dess högre klasser. I Sydindien funnos vid
denna tid och århundraden framåt tre ledande
riken, Cola i ö., Pändya längst i s. och Chera
(Kerala) i v.

I början av 300-talet e. Kr. underlade sig
den s. k. Guptadynastien större delen av
Nordindien, och dess tid betecknar kanske
landets lyckligaste och mest lysande period. Den
andre av de stora Guptahärskarna, S a m u d r
a-gupta (reg. omkr. 330—380), företog ett stort
krigståg till Sydindien men gjorde inga
stadigvarande erövringar där. Guptariket dukade
under för infall av de s. k. vita hunnerna i slutet
av 400-talet.

Angrepp i stor stil från Afghanistan började
omkr. år 1000. Mahmud av Ghazni hade vid sin
död (1030) efter sjutton invasioner i I. härjat
vida omkring och förvandlat Punjab till en
af-ghansk provins. Hela norra I. lades under
afghanskt välde genom Muhammed Ghöri
samt förblev efter hans död (1206) under
självständiga muhammedanska dynastier i Delhi.
Mongolhärjningarna med Djingis-kan och hans
närmaste efterträdare undgick I. lyckligtvis, men
hinduerna måste utstå svåra förföljelser och
utpressningar av de bigotta turksultanerna i Delhi.
Alä-ud-din Childji (reg. 1294—1316), en
blodtörstig tyrann, utsträckte sina segertåg långt
nedåt Dekkan. Under Muhammed
Tugh-luk (reg. 1325—51), av den turkiska
Tughluk-dynastien, bildade upproriska ståthållare
oberoende muhammedanska riken, t. ex. Bengalen.
Rikets sönderfallande fortgick genom skilda
uppror, och Nordindiens tillstånd förvärrades
ytterligare genom Timurs invasion (1398). Under de
sista medeltidsdynastierna var stundom
Delhi-sultanens välde inskränkt till Delhis närmaste
omnejd. I. hade åter sönderfallit i en mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free