Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infektion - Infektionssjukdomar - Infernalisk - Inferno - Infibulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Infektion (av lat. infi’cere, intränga, smitta),
med., inträngande av sjukdomsalstrande
mikrober i en levande kropp, där de föröka sig och
åstadkomma sjukliga förändringar. Den
fullständiga utvecklingen av en sådan i. beror på en
hel del samverkande omständigheter, i) För det
första måste mikroberna verkligen komma in
i kroppen. Även synnerligen patogena
mikrober kunna näml, leva på ytan av hud och
slemhinnor utan att förorsaka sjukliga förändringar
el. symtom i vederbörande organism. Så kunna
t. ex. fullt friska människor ha
hjärnhinnein-flammationsbakterier på sin halsslemhinna utan
något som helst men. Men passera dessa
mikrober på något sätt igenom slemhinnan och
komma in i vävnaderna, kunna de ge upphov till
hjärnhinneinflammation. Personer, som på
detta sätt bära patogena mikrober utan att själva
vara sjuka, brukar man kalla bacillbärare.
— Mikroberna kunna på många olika vägar
in-intränga i organismen. De kunna i regel ej
komna igenom huden så länge den är hel, men det
behövs ej mer än de obetydligaste, ej ens
synliga små sår el. sprickor i den, för att passagen
skall vara fri. Detsamma gäller slemhinnorna.
Munnens, näsans, svalgets, luftrörens,
tarmkanalens och urinvägarnas slemhinnor äro vanliga
ingångsportar för mikroberna. Vanlig synes den
s. k. droppinfektionen vara. Denna öeror på aF
en person vid tal el. hosta sprider massor av
små osynliga vätskedroppar omkring sig. Slutligen
kunna vissa sjukdomsalstrare passera huden
genom bett från infekterade insekter. 2) Vidare
måste, för att i. skall kunna fullbordas, en
tillräcklig mängd mikrober intränga i kroppen, och
3) måste de kunna leva och fortplanta sig
i densamma. Detta senare står i samband med
mikrobernas v i r u 1 e n s el. angreppskraft, d. v. s.
deras förmåga att övervinna den angripna
organismens egen naturliga moståndskraft mot
inkräktarna.
Är mikrobens virulens tillräcklig, föröka sig
bakterierna i närheten av ingångsporten och
antingen stanna där el. följa med lymfbanorna till
närmaste lymfkörtlar för att där ge upphov till
de första sjukdomssymtomen. Slutligen kunna de
spridas vidare till hela organismen, vanl. då med
blodet (septikemi). — Den tid, som förlöper
NF XI — i
mellan tidpunkten för mikrobernas
inträngande och tidpunkten för de första
sjukdomssymtomens framträdande, kallas
inkubations-t i d.
De efter inkubationstidens slut mer och mer
framträdande sjukdomssymtomen, vilka
förorsakas av mikroorganismernas ovan
omtalade gifter, toxiner och endotoxiner, brukar man
särskilja i allmänna och lokala. Det vanligaste
allmänsymtomet är feber (se d. o.). Andra
allmänsymtom, som synas bero på toxinernas
inverkan på olika organ, äro delirier, kramper,
sänkning av blodtrycket och blödningar De lokala
symtom, som uppträda kring anhopningarna
av mikrober antingen vid ingångsporten el. efter
deras spridning i organismen, bero på
patologiskanatomiska processer, framför allt n e k r o s
(förstörelse av vävnad) och inflammation
(ökad tillströmning av särskilt vita blodkroppar,
d. v. s. var, och blodplasma). Nekrosen orsakas
i första hand av toxiner och endotoxiner,
inflammationen anses i regel vara en följd av retningen
från mikrobernas protoplasma.
Den sjukdomsbild, som framkallas genom
dessa allmänna och lokala symtom, är i regel
karakteristisk för den art mikrober, som orsakat
infektionssjukdomen; någon gång kan likväl en art
ge upphov till olika bilder. Så kunna t. ex.
var-bakterier, beroende på ingångsporten el. sättet för
bakteriernas spridning i kroppen, åstadkomma
följande olika sjukdomsbilder: dels en lokal
mindre varhärd (karbunkel), dels större ytlig
spridning (ros), dels inflammation i en körtel
(lymfadenit), dels små härdar i en hel del
olika organ (metastaser), dels slutligen en
allmän blodförgiftning (septikemi) utan
lokala symtom. Ä andra sidan kunna olika
bakteriearter framkalla liknande sjukdomssymtom, så
att t. ex. såväl pneumokocker som streptokocker,
pneumobaciller och pestbaciller åstadkomma
lunginflammation.
Infektionssjukdomar (se Infektion).
Infernalisk, djävulsk, helvetisk.
Infe’rno, it., helvete. ”Inferno” kallas första
delen av Dantes ”Divina commedia”.
Infibulatiön (av lat. fibula, spänne, häkta), ett
särskilt i n. ö. Afrika (nubier, galla, somalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
