- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 11. Infektion - Karkkila /
17-18

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenjörtrupper - Ingenjörtruppernas kadettskola - Ingenjörtruppskolan - Ingen mans land - Ingénue - Ingermanland - Ingerois - Inger Ottesdatter (Fru Inger till Östråt) - Ingers, 1. Enoch - Ingers, 2. Malin - Ingersoll, Robert - Ingersoll, Royal Eason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17 Ingenjörtruppemas kadettskola—Ingersoll 18

ingenjörbataljoner blevo samtidigt kårer. Genom
1914 års härordning tillkom ytterligare en kår,
Norrlands ingenjörkår, varjämte övriga
kårer utökades. Genom 1925 års försvarsordning
indrogs Norrlands ingenjörkår, innan den
hunnit uppsättas. Enl. 1936 års försvarsordning och
1942 års försvarsbeslut utgöras i. i Sverige av
Svea ingenjörkår (Stockholm), Göta ingenjörkår
(Eksjö) och Bodens ingenjörkår (Boden).
Fälttelegrafkåren överfördes 1936 till de nyuppsatta
signaltrupperna.

Ingenjörtruppernas kadettskola, se
Kadettskolor.

Ingenjörtruppskolan (IngS), förlagd till Svea
ingenjörkår och organiserad enl. 1942 års
försvarsbeslut har till uppgift att meddela
huvudsaki. praktisk undervisning (kurser) i fråga om
ingenjörtruppernas och pionjärförbandens teknik
m. m. Vid skolan utföras därjämte vissa
or-ganisationsförsök samt försök med materiel och
arbetsmetoder vid ingenjör- och pionjär förband.
I. erhöll 1952 namnet Arméns fältarbetsskola.

Ingen mans land, se No mans land.

Ingénue [fr. utt. ä^eny’, sv. äij/eny’], naiv,
okonstlad flicka (särskilt som teaterterm).

Ingermanland (fi. Inkeri, ry. Izjorskaja
zemlja), landskap mellan Ladoga och Finska
viken på båda sidor om Neva, sträckande sig i n.
till Systerbäck. I. beboddes urspr. av bl. a. de
finsk-ugriska ingrerna; senare inträngde även
kareler och ryssar. I. kom tidigt under
Nov-gorod, senare under Moskva. Svenska försök
under medeltiden att intränga i I. misslyckades.
Tyrgils Knutsson anlade 1300 nära Nevas
utflöde ur Ladoga fästet Landskrona, som dock
1301 togs av ryssarna och förstördes. 1496
erövrade svenskarna Ivangorod, men det
övergavs s. å. Pontus De la Gardie erövrade 1581
Narva, Ivangorod, Jama och Koporje med
omnejd, vilket allt behölls enligt stilleståndet i
Pliusa 1583 men återlämnades i freden i
Teu-sina 1595. Genom freden i Stolbova 1617 kom
Sverige i besittning av L, som nu blev ett
gu-vernement under en generalståthållare i Narva.
1642 förenades I. med Keksholms län till ett
generalguvernement. I. var föga odlat,
befolkningen gles och till större delen grekisk-ortodox.
Ehuru den svenska kyrkopolitikens försök att
främja evangelisk lära väckte ovilja och trots
ganska hårdhänta kolonisationsmetoder, gick I.
dock framåt, men kulturnivån förblev låg, och
svår missväxt samt ny folkminskning inträdde
mot 1600-talets slut. Redan under de första
åren av det stora nordiska kriget kom I.
faktiskt under ryssarna. Petersburg anlades uti I.
1703, och landet avträddes till Ryssland genom
freden i Nystad 1721. — I:s befolkning sökte
1918—19 frigöra sitt land från Ryssland el. åtm.
förvärva en autonom ställning men misslyckades.
Enl. fredsfördraget 1920 i Dorpat mellan
Estland och Ryssland tillföll en del av v. I. Estland
Det övriga I. förblev ryskt. I freden i Dorpat
mellan Finland och Ryssland 1920
tillförsäkrades I. rätt till autonomi, vilken dock ej
respekterades av Ryssland. Under jordbrukets
kollek

tivisering i Sovjetunionen 1928—38 deporterades
c:a 40,000 av I:s finsk-ugriska befolkning till
vitahavsområdena, Sibirien och Turkestan.

1’ngerois, fi. 1’nkeroinen, station vid
Kou-vola—Kotkabanan, Sippola kommun, Kymmene
län. Vid Anjalafors ligger Ingerois industrier
med träsliperier, pappersbruk m. m. (c:a 900
arb.). Ägare: Tampellakoncernen.

Inger Ottesdatter (vanl. kallad Fru Inger
till Östråt), norsk adelsdam (d. 1555), av
släkten Römer, g. m. Nils Henriksson, kallad
Gyldenlöve, 1515 Norges rikshovmästare. I. var
myndig och vinningslysten samt blandade sig
gärna i politiska förvecklingar. 1526 mottog
hon upprorsmakaren Peder Sunnanväder och
1528 ”Daljunkern”, som hon förlovade med en
av sina döttrar. Invecklad i tvisterna mellan
sin måg Vincens Lunge och ärkebiskop Olav
Engelbrektssön, fördrevs hon 1537 från
fädernegården östråt och fick avstå från en mängd av
sina egendomar. Ibsen har något omdiktat I:s
historia i dramat ”Fru Inger til östråt”

Ingers. 1) Enoch L, skolman (1870—1951),
fil. dr i Lund 1908 (”Erik Lindschöld”), 2:e
lärare vid Hvilans folkhögsk. 1896, skolans
föreståndare 1908—35, därjämte Statens
folk-högskoleinspektör 1913—32. I. har utg. bl. a.
”Författningar rörande folkhögskolor med
förklarande anmärkningar m. m.” (1931), ”Ljusets
bonde. Riksdagsmannen Nils Månsson i
Skum-parp” (1938) och ”Bonden i svensk historia”,
1—2 (1943—48) samt medverkat i ”Svensk
folkhögskola under 75 år” (1943).

2) Hedvig Amalia (M a 1 i n) Christina
Holmström L, den föreg:s hustru (1872—1938),
dotter till Leonard Holmström, efter olika examina
och efter musikstudier i Dresden lärarinna vid
Hvilans folkhögskola 1897. Hon verkade spec.
som sånglärarinna och utgav bl. a. ”Eggelings
sångbok” (5 och 6 uppl.), ”Den svenska sången”
(1917, senast utg. 1948) och ”Åtta sånger ur
Törnrosens bok af C. J. L. Almqvist” samt
tonsatte sånger till text av A. Österling. I.
intresserade sig livligt för föreläsningsverksamhet och
verkade även för skånsk allmogeslöjd.

Ingersoll [i’ggasål], Robert Green,
amerikansk författare (1833—99). Han var advokat,
deltog 1862—64 som kavalleriöverste på
nordstaternas sida i inbördeskriget och blev mest känd
genom sina angrepp på biblisk kristendom. Två
saml. av hans föredrag m. m. utgåvos i sv. övers.
(”Fria tankar”, 1884—85).

Ingersoll [i’xjgasål], Royal Eason,
amerikansk sjömilitär (f. 1883), officer 1907. 1938
blev I. konteramiral och chef för en
kryssar-division, 1940 assistent hos chefen för marinen,
i jan. 1942 viceamiral och chef för den
amerikanska atlantflottan samt i juli s. å. amiral.
Hans förnämsta uppgifter voro att bekämpa
de tyska ubåtarna i v. Atlanten samt att
organisera och skydda transporterna för invasionen i
Nordafrika i nov. 1942 och de omfattande
trupp-och underhållstransporter, som därefter
erfordrades för kriget i Nordafrika och Europa. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffk/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free