Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Injicera - Injurie - Inka el. inkas - Inkapabel - Inkar - Inkarceration - Inkariket - Inkarnation - Inkarnerad - Inkas - Inkassera - Inkasso - Inkast - Inkeri - Inkeroinen - Inkiett - Inklarering - Inklination - Inklinationsparti - Inklinatorium, inklinometer - Inkludera - Inklusive, inclusive, inkl., incl. - Inkoativa - Inkognito - Inkoherens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Injicera—Inkoherens
27
Injicera (lat. inji’cere), inspruta.
Injürie, förolämpning, ärekränkning.
I’nka el. i’n k a s, den härskande stammen i
inkariket (se d. o.) vid tiden för Amerikas
upptäckt. Även härskaren i detta rike kallades inka.
Inkapabel, oförmögen, oduglig.
Inkar, ett slags svulster, som förekomma på
huden hos hästar och nötkreatur och
huvudsakligen utgöras av fibrillär bindväv. I. under
buken hos hästar kunna stundom nå ett
kålhuvuds storlek.
Inkarceratiön (till lat. in, i, och carcer,
fängelse), tarminklämning, en rätt vanlig och
livsfarlig komplikation vid olika former av
bråck (se d. o.).
Inkariket, det enda stora indianrike, som
européerna funno vid erövringen av den
sydamerikanska kontinenten. Det sträckte sig från
Rio Ancasmayu i nuv. Colombia till Rio Maule
i Chile samt omfattade framför allt
Stillahavs-kusten och Anderna; i urskogarna ö. om
Anderna hade inkas däremot ej förmått utsträcka
sitt välde. Rikets huvudstad var Cuzco, ej långt
n. om sjön Titicaca. Härskande i riket var
bergfolket quichua. Andra betydande folk voro
aymara, kring Titicacasjön, och yuncas på
Perus kust. I. var vid tiden för Amerikas
upptäckt en ganska ny statsbildning; först under
1400-talet hade väldet nått betydande
utsträckning. Den höga indiankulturen i dessa trakter
var däremot mycket äldre. Stamfar för den
regerande ätten ansågs vara Manco Capac.
En mycket märklig man var
Tupac-inka-Yupan-qui. Hans son Huayna Capac hade delat riket
mellan sina söner Huascar och Atahualpa, av
vilka den senare ryckte till sig hela makten.
Medan landet var försvagat av inbördes strider,
inträffade 1532—33 den spanska erövringen, ledd
av Francisco Pizarro.
Grunden till inkasamhället voro klanerna el.
ayllus, ofta förenade i grupper. Högsta
härskaren var inkan. I inkariket tillhörde jorden
klanen. Underkuvade folk fingo betala skatt.
En del av den gemensamma jorden odlades för
att underhålla inkan, prästerna m. fl. I. var
framför allt en stat av jordbrukare, vilka
odlade majs, potatis m. m. Kring Titicacasjön
hade indianerna ofantliga hjordar av lamadjur.
Märkligt är, huru inkas anlagt goda vägar,
härbärgen etc. och därigenom underlättat handeln
mellan de olika landsdelarna.
Inkas hade ingen skrift såsom mayas och
azteker. Medelst den s. k. knutskriften (quipus)
kunde man emellertid icke blott uttrycka tal
utan även ord. Inkas uppförde stora byggnader
av sten och även av soltorkat tegel. Mycket
skickliga voro de att väva samt tillverka
lerkärl. I deras religion spelade, liksom hos andra
indianer, den omgivande andevärlden mycket
stor roll. Särskilt dyrkades solen el. rättare
den ande el. gud, som man ansåg vistas i
solen. I det berömda soltemplet i Cuzco fanns
en bild i guld av solen. Av de många andra
gudarna var fruktbarhetsgudinnan Pachamama
av stor betydelse; hon dyrkas ännu allmänt av
28
quichuaindianerna. Till andar och gudar
offrades koka, marsvin, lamadjur o. s. v.
Människooffer förekomma också. Mumierna el. de
torkade liken av de avlidna inkahärskarna voro
föremål för gudomlig vördnad.
Litt.: Th. A. Joyce, ”South American
archaeo-logy” (1912); R. Karsten, ”1. och dess kultur”
(1938).
Inkarnation (av lat. in, i, och ca’ro, gen.
ca’rnis, kött), ”köttblivande”, ett av den
latinska kristna teologien skapat uttryck för den
först i Johannesevangeliet (1: 14) uttalade läran,
att Jesus är ett evigt, med Gud nära förbundet
väsen, Guds ord (lo’gos’), som blivit människa.
I. motsvarar här den grekiska teologiens
”män-niskoblivande”. — I allmän religionshistoria
betyder i. ett gudomligt väsens framträdande som
människa eller djur under en hel existens till
skillnad från gudomens inneboende i människan
genom besatthet eller tillfälliga uppenbarelser i
människo- eller djurgestalt. Inkarnationsf
öreställningar spela en särskilt framträdande roll i
hinduismen. Till gagn för mänskligheten
framträder guden Visnu i olika ”nedstiganden”
(avatärd); de viktigaste äro Räma och Krisna.
Föreställningen om oavbrutet upprepade i.
möter bl. a. i Egypten, där guden Ptah inkarneras
i Apistjuren, och i Tibet, där Dalai-Iama och
Tashi-lama gälla som i. av de buddistiska
gudomligheterna Avalokiteshvara och Amithaba.
Inkarnerad (se Inkarnation), förkroppsligad;
inbiten.
I’nkas, se Inka och Inkariket.
1’nkasséra, indriva el. mottaga betalning för
utestående fordringar.
Inka’sso (se Inkassera), inkassering.
Inkast, sportv., i vissa bollspel, t. ex. fotboll,
en fördel, som ena laget erhåller, när motsatta
parten spelat bollen över sidolinjerna.
I’nkeri, finska namnet på Ingermanland.
I’nkeroinen, finska namnet på Ingerois.
Inkie’tt [även äx)kiä’t], orolig, otålig.
Inklarèring, se Klarera.
Inklinatiön, böjelse, förälskelse; föremål för
böjelse. — 1) (As t ron.) a) Ett av
banelemen-ten, som anger storleken av vinkeln mellan
banplanet och ekliptikan (jordens banplan). —
b) Mått på en instrumentaxels lutning mot
horisontalplanet. — 2) (Fys.) Se Jordmagnetism.
Inklinationsparti, giftermål av böjelse.
Motsats : resonemangsparti.
Inklinatörium, inklinométer, fys.,
apparat för uppmätning av den magnetiska
inklina-tionen.
Inkludera (lat. inclüderé), innefatta,
inbegripa, medräkna.
Inklusive [el. i’n-], inclusive, förkortat
inkl., i n c 1., (däri) inbegripet.
Inkoativa [el. i’n-], ett slags avledda verb,
som utmärka, att en handling el. ett tillstånd
inträder, t. ex. sv. somna, mjukna, insjukna.
Inkognito [-kåhjn-], okänd, döljande sitt
verkliga namn; som subst.: förhemligande av
identitet.
Inkohere’ns, brist på sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
