Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter - Anatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Insekter
50
Fig. 3. Olika bentypef.
A. Springben av sandjägare. B. Hoppben av syrsa. C.
Rovben av bönsyrsa. D. Gripfot av skinnbagge. E.
Grävfot av mullvadssyrsa.
c höft, f lår, t lårring, tb skenben, ts fot.
samt att ledade bihang endast förekomma på
huvudet och mellankroppen. Se fig z.
Huvudet är bildat av sex sammansmälta
segment, av vilka det 2:a och 4:e—6:e bära ledade
bihang, näml. resp, antenner, ett par överkäkar
(mandibler), ett par underkäkar
(maxil-1 e r) samt underläppen (la’bium), och det första
bär de sammansatta ögonen. På insektshuvudet
kan man urskilja vissa regioner, som genom
sömmar äro skilda från varandra. Så uppstå två
sidopartier, hjässhalvorna, och ett mittparti,
pannan, vilken senare genom ett smalt parti,
munskölden (cly’petts), förbindes med överläppen
(lagrum). I:s mundelar äro ombildade för olika
metoder av näringsupptagande: bitande, slickande,
sugande och stickande (fig. 2). Mellankroppen
består av tre segment (pro-, meso- och metathörax)
och uppbär dels tre par ben, dels två par vingar.
Benen kunna vara av olika slag: gångben,
gräv-ben, hoppben m. fl. (fig. 3). Lederna äro höften
(co’xa), som ledar i en håla i thorax, den korta
en- el. tvåledade lårringen (trochdnter), låret
(fe’mur), skenbenet (tibia) samt högst fem
fotleder (ta’rsus), av vilka den sista bär ett par klor
och ofta en särskild häftapparat. Hos
insektlarverna finnas ofta på bakkroppen s. k.
abdomi-nalfötter, enkla utskott, beväpnade med
kransar el. rader av klor. Med få undantag äro
fullvuxna i. försedda med ben samt i regel två par
vingar. Ibland är bakre paret förkrymt, ibland
båda vingparen. Vingarna bestå av två hopvuxna
Fig. 4. Schematisk bild av några av de viktigaste inre
organen.
a analöppning, c hjärna, ch mellantarm, e ändtarm, h
hjärta, k kräva, m mun, n bukgangliekedjan, o
äggstock, o’ könsöppning, .s matstrupe, sp spottkörtel, u
malpighiska kärl.
Fig. 5. Andningsorganen.
Schematisk bild av de
grövre trakéernas (1)
förlopp samt andhålens (st)
antal och läge, 2 på
mellankroppen och 8 på
bakkroppen. Intecknade äro
också hjärnan,
under-svalggangliet och
bukgangliekedjan.
kitinhinnor, som
stödjas av förgrenade
kitin-lister, vingribborna. —
Bakkroppens segment
åtskiljas av
tunnväggi-ga partier, vilket
medger stor rörlighet.
Segmenten äro urspr. elva,
men de främsta äro
ofta hopsmälta med
varandra och de bakre
te-leskopiskt inskjutna i
varandra, så att antalet
synliga segment är
mindre.
Bakkroppsspet-sen har ofta utskott av
växlande form,
gripor-gan, äggläggningsrör el.
dyl.
I:s anatomi.
Tarmkanalen (fig. 4)
består av fram-, mitt- och
baktarmen. Fram- och
baktarmen äro klädda
av kitin och ha den
mekaniska uppgiften att
föra in födan, resp,
tömma ut
exkrementer-na, medan mittarmen
har den kemiska att
smälta och genom sina
väggar absorbera
fö
dan. Framtarmen består av munhålan, svalget,
matstrupen och krävan; efter krävan följer ofta
en tuggmage, på insidan klädd med kitintänder,
som sönderdela födan. Mittarmen är ofta
utvidgad till ett slags magsäck, och dess väggar
äro rikligt försedda med körtelceller. På gränsen
mellan mittarmen och baktarmen mynna de
rör-formiga malpighiska kärlen, vanl. två
men ibland ända till 100, vilka tjänstgöra som
exkretionsorgan. — Andningsorganen
(fig. 5) utgöras av andrör (t r a k é e r), som
öppna sig i en rad segmentalt ordnade andhål
(sti’g-matd); andrörens väggar genomdraga kroppens
alla vävnader. Smärre former sakna särskilda
andningsorgan och andas genom huden el. genom
trakégälar. Enär luften genom andrören
når kroppens vävnader, är blodkärlssystemet
mycket enkelt och består av ett rörformigt,
framåt öppet, med segmentala klaffar försett rygg-
Fig. 6. Schematisk bild av nervsystemet,
blodkärlssystemet och blodomloppet. Från hjärtat drives blodet fram
genom aorta, strömmar sedan ut först i den främre
delen av djuret, sedan bakåt. Så småningom återvänder
det genom öppningar till den hjärtat omgivande
hjärt-säcken, ett slutet rum mellan kroppsväggens ryggdel
och en utspänd hinna (Ds). Reglerande på blodets
riktning verkar även en ovan bukgangliekedjan (intecknad
med svart) utspänd hinna (Us).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
