Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intelligensmätning - Intelligent - Intelligentia - Intelligibel - Intendent - Intendentsdepartementet - Intendentur - Intendenturförvaltningsskolan - Intendenturkompani - Intendenturkåren - Intendentursällskapet - Intendenturtrupper - Intensitet - Intensiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Intelligent—Intensiv
76
motsv. det normala för t. ex. ett 6 års barn, har
den vuxne dock helt andra erfarenheter och
annan kunskapsfond än barnet. Vid normal
intelligensutveckling är IQ = loo, vid intellektuell
efterblivenhet mindre än loo. IQ är för barn en
i det närmaste konstant storhet, som i vanliga fall
icke ändrar sitt värde under uppväxttiden. Den
har därför icke blott ett diagnostiskt utan även
ett betydande prognostiskt värde.
Intelligenskvoterna fördela sig i stort sett efter den s. k.
gaussiska felfördelningskurvan.
Med ledning av IQ-värden kan man bedöma
de prövade som undernormalt begåvade (IQ
under 85), genomsnittligt begåvade (IQ 85—115)
och överbegåvade (IQ över 115). Dylika
7Q-vär-den äro dock icke avgörande för en individs
sociala kapacitet, eftersom denna bestämmes även
av andra faktorer. Däremot äro de av betydelse
bl. a. för placering i hjälp- el. normalklass,
bedömning av åtgärder vid brottmål och i fråga
om steriliseringsbeslut. Gränserna för
bedömning av undermålighet kunna variera från land
till land. I Sverige räknar man i allm. med
idioti vid en IQ under 40, imbecillitet vid en IQ
mellan 40 och 65 å 70 och debilitet vid en IQ
mellan 65 å 70—85. — Intelligensutvecklingen är
störst under den tidiga barndomen men avtager
sedan successivt. Vid omkr. 17-årsåldern är den i
stort sett avslutad. —• Intelligensundersökningar
ha använts i skolarbetet vid avskiljandet av barn
till specialklasser och till högre skolor. Vid
lösandet av frågor, som sammanhänga med
yrkes-rådgivning och personurval för vissa tjänster, ha
de även kommit till användning. — I nyare
psykologi användas dock sällan enbart
intelligenstestserier för att avgöra en människas yrkesplacering,
eftersom man alltmer kommit till insikt om att
icke blott intelligens utan även
karaktärsstruktu-ren i övrigt (t. ex. i fråga om energi tillgång och
viljefasthet) är av stor betydelse för framgången
inom ett yrke.
Grupptestskalor, som tillåta samtidig
undersökning av ett stort antal personer, finnas
nu tillgängliga. Bland dessa är den amerikanska
s. k. a.-testskalan, som under 1 :a världskriget
användes för undersökning av armépersonalen, den
mest bekanta. Även i Sverige ha
grupptestskalor kommit till flitig användning inom
krigsmakten, sedan 1932 för fast anställt manskap inom
marinen, senare för samtliga försvarsgrenar, ofta
kompletterade med andra prov. Grupprövning
förekommer numera även vid samtliga
inskrivnings-förrättningar för värnpliktig ungdom. — Litt.:
H. Siegvald, ”Om intelligensundersökningar och
deras pedagogiska betydelse” (1928),
”Experimentella undersökningar rörande intellektuella
köns-differenser” (2 bd, 1944); R. Anderberg,
”Re-cruitment at the Royal Swedish Navy with the
aid of intelligence tests” (1935), ”Experimentell
intelligensundersökning” (3 :e uppl. 1944) ; L. M.
Terman och M. A. Merrill, ”Measuring
intelligence” (1937; sv. övers. 1943); S. Hallgren,
”Grupptestning” (1943); T. Husen, ”Begåvning
och miljö” (1948), ”Konstruktion och
standardisering av svenska krigsmaktens inskrivningsprov”
(s. å.), ”CVB-skalan” (2:a uppl. 1949); G.
Ekman, ”1.” (1947); A. Nyman, ”Samhällsnytta och
psykologi” (1952).
Intellige’nt, klok, begåvad.
Intellige’ntia [-tsia], i tsartidens Ryssland
beteckning för de samhällsskikt, som
kännetecknades av djupare intellektuella intressen el. ägnade
sig åt intellektuella sysselsättningar; stundom
även om motsvarande skikt i andra länder.
Intelligibel, fattlig, begriplig.
Intende’nt (av lat. inte’ndere, rikta sin
uppmärksamhet på), föreståndare, förvaltare, ledare;
titel på civila, militära och museitj änstemän med
sinsemellan ofta helt olikartade uppgifter.
Intendentsdepartementet, från V7 1937 ändrat
till Intendenturdepartementet.
Intendentür (av intendent’), militär tjänstegren
för ordnande av en armés el. flottas, ett
truppförbands o. s. v. beklädnad, förplägning och
allmänna hushållning.
Intendenturförvaltningsskolan (IntS),
Stockholm, tillkom jämlikt 1942 års försvarsbeslut.
Den har till uppgift att meddela dels officerare
och underofficerare den undervisning i
intendentur förvaltningstjänst, som erfordras för
anställning på aktiv stat vid Intendenturkåren som
officer, resp, förvaltare i förrådstj änst, dels
underofficerare den undervisning i kassatjänst, som
erfordras för anställning på aktiv stat som
förvaltare i kassatjänst vid försvaret.
Intendenturkompani, se Intendenturtrupper.
Intendenturkåren upprättades 1880.
Personalen var civilmilitär och anställdes på vederbörligt
förbands stat. 1892 fick I. en mera självständig
ställning och från 1907 utövades den centrala
ledningen från generalintendentens exp., där
personal-, organisations- och utbildningsärenden
handlades. 1914 blev I :s personal militär
personal. Samtidigt ombildades generalintendentens
exp. till Intendenturstaben (till 1936).
— I :s personal finnes dels på aktiv stat, dels på
övergångsstat, reservstat och i reserven.
Personalen tjänstgör främst som intendenter och
förvaltare vid staber, förband och förråd, som befäl
vid intendenturkompanierna samt inom
Arméförvaltningens intendenturavd. I :s aktiva personal
rekryteras från arméns övriga truppslag efter
genomgången utbildning vid
Intendenturförvaltningsskolan.
Intendentursällskapet, sedan 1911
sammanslutning mellan Intendenturkårens officerare. I.
utger sedan 1945 Svensk intendenturtidskr. (10 nr
pr år).
Intendenturtrupper uppsattes enl. 1914 års
härordning. I 1925 års försvarsordning
fastställdes, att i. skulle bestå av 3 intendenturkompanier
(i Stockholm, Karlsborg och Boden). Dessa
överfördes 1949—50 till trängen. —
Intendenturkompanierna utbilda värnpliktiga till
intenden-turförband, vilka i krig skola omhänderha
förpläg-nads-, intendenturmateriel- och drivmedelstjänsten.
Intensitet (grad av) styrka; häftighet.
Intensiv [el. i’n-] (av lat. inte’ndere, spänna),
ihållande; stark; lidelsefull. — Intensivt
jordbruk, i motsats till extensivt, bedri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
