- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 11. Infektion - Karkkila /
103-104

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internering - Interneringsläger - Interneringsnämnden - Internuntie - Interparlamentariska unionen - Interpellation - Interpolation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Interneringsläger—Interpolation

104

består. I verkställes i särskilda
fångvårdsanstal-ter, s. k. säkerhetsanstalter.

Interneringsläger, förläggningar, inom vilka
politiska flyktingar el. personal, tillhörande
krigförande stats militära styrkor, som flyende el.
nödställda ha tagit sig in på neutralt område,
omhändertagas enl. vissa folkrättsliga regler.

Interneringsnämnden, som består av 5 led.,
har att behandla frågor ang. förvaring och
internering i säkerhetsanstalt. Chefen för
Fångvårdsstyrelsen är självskriven led. av nämnden,
övriga led. jämte suppleanter utses av konungen. Av
dessa skall en vara el. ha varit domare samt en
vara i sinnessjukvård erfaren läkare. Till ordf,
förordnar konungen led., som är el. har varit
domare.

Internuntie [-nu’ntsie] (lat. internüntius),
påvligt sändebud av andra rangklassen.

Interparlamentäriska unionen, en
sammanslutning av grupper av parlamentsmedl. i skilda
länder med ändamål att verka för fredssakens
främjande och för lösning av andra rättsliga och
kulturella problem av internationell karaktär, som
kunna bli föremål för samarbete mellan
riksförsamlingarna i olika länder. I n t e r p a r
larn e n t a r i s k a förbundet för
mellan-folklig skiljedom, som var dess första
officiella beteckning, stiftades 1888 på initiativ
av engelsmannen W. R. Cremer och
fransmannen F. Passy. Organisationen har utvecklats ur
konferenser mellan parlamentariker från olika
stater. Den 1 :a, i vilken deltogo ledamöter ur 8
länders parlament, hölls i Paris 1889. Vid den
2:a, i London 1890, som bevistades även av en
svensk, F. T. Borg, beslöts att försöka bilda
grupper inom varje lands folkrepresentation som
underlag för rörelsen. En svensk grupp bildades
15/s 1892, sedan 1915 benämnd Svenska
riksdagens interpar 1 a m ent ari s k a
grupp. Vid en konferens i Bern 1892
fastställdes en fastare organisationsplan, som 1899
utbyttes mot de bestämmelser, som ännu i stort sett
gälla. Enl. dessa skall en interparlamentarisk
konferens el. generalförsamling hållas varje år.
Tillträde därtill ha de nationella gruppernas medl.
samt som särskilda led. i viss utsträckning även
f. d. parlamentsledamöter, som tidigare nedlagt
särskilda förtjänster om organisationens
verksamhet. Varje konferens föregås av ett av 2 medl.
från varje ansluten grupp bestående
delegerademö-te, som bestämmer konferensens program.
Organisationen ledes av ett interparlamentariskt råd,
bestående av 2 medl. från varje parlamentsgrupp,
samt en interparlamentarisk byrå, sedan 1905
med namnet Bureau interparlamentaire. Rörelsens
beteckning fastställdes samtidigt till Union
interparlamentaire. Byrån, som är det verkställande
organet, bildas av 1 medl. från varje i
vederbörlig ordning konstituerad parlamentarisk grupp.
Medl. av byrån utses för varje år av
konferensen. Byrån var först förlagd till Bern,
överflyttades 1909 till Bryssel, höll under i:a
världskriget till i Oslo och har sedan 1920 haft sitt
säte i Genève. — Av de ämnen, som dryftats på

de årliga konferenserna, vilkas program efter
hand betydligt utvidgats, må nämnas: folkrättens
utveckling och kodifiering, nedrustning och
mel-lanfolklig säkerhet, skydd för nationella
minoriteter, kolonifrågor, reformer i det
parlamentariska styrelsesättet, internationella ekonomiska
och finansiella spörsmål o. s. v. Framför allt
har ett betydelsefullt arbete nedlagts för att
främja tillkomsten såväl av Permanenta
skiljedomstolen i Haag som av N. F. efter 1 :a
världskriget. Den 1 :a konferensen efter 2:a
världskriget hölls i Köpenhamn 1946, den 2:a i Kairo
1947. Därvid behandlades bl. a. flyktingproblem,
frågor om valutastabilisering o. a. aktuella
ekonomiska och finansiella spörsmål i samband med
återuppbyggnadsarbetet. Den 38:0 konferensen
ägde rum i Stockholm i sept. 1949. — L får sina
inkomster genom bidrag från de stater, som ha
parlamentsgrupper anslutna till den. — I. har
utg. en rad publikationer av olika slag, tidskr.,
årsböcker, samlingar av resolutioner o. s. v. —
1907 bildades på ett möte i Köpenhamn No
r-diska interparlamentariska
förbundet; Finland anslöt sig 1924 och Island
1926. Dess syfte är att genom samarbete mellan
ifrågavarande grupper främja I:s allmänna
ändamål samt att utveckla det goda samförståndet
mellan de nordiska folken. Det nordiska
förbundets angelägenheter handhas av ett råd, bestående
av de olika gruppernas ordf, och v. ordf, samt 2
särsk. valda led. från varje grupp. — Litt.: E.
Wawrinsky, ”Den svenska riksdagens
interparlamentariska grupp 1892—1917” (1917); F.
Johannesson, ”1.” (1928).

Interpellatiön, fråga, som i (el. av) riksdags
kammare i viss ordning framställes till minister
el. regering i ämne, som ligger utanför
föredragningslistan. Enl. nuv. svenska regler skiljer sig i.
(”i egentlig mening”) från enkel fråga
genom sitt syfte, som ej blott är upplysningarnas
inhämtande, och i yttre måtto dels genom
motivering, dels genom att kammarens samtycke är
betingelse för i:s framställande (i F. K. sedan
1912, i A. K. sedan 1867; betänketid kan
erhållas genom en bordläggning; beslutet fattas utan
föregående överläggning; sedan 1949 kan svar
på i. före avgivandet utdelas till kammarens led.;
det muntliga svaret kan då begränsas till en
sammanfattning av huvudpunkterna). Medelst i. kan
från riksdagens sida utövas inflytande på
rege-ringsärenden, dels innan de avgöras, dels genom
efterföljande kontroll; formligt uttalande av
kammarens mening genom beslut sker dock icke
(jfr Dagordning). — Interpellera,
framställa en i.

Interpolation (av lat. interpoläre, upputsa,
förfalska). 1) Inskott el. inskjutning (i
handskrifttext) ; även textförfalskning.

2) (Mat.) Om en viss lagbundenhet råder inom
en given serie av matematiska storheter, kan
man inskjuta, interpolera, nya termer
mellan de givna utan att rubba lagbundenheten.
Även om denna icke är känd, kan man genom
matematiska metoder interpolera nya termer.
Uppställandet av regler och formler för i. har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffk/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free