Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Geografisk översikt - Geologi - Klimtatet - Växt- och djurvärld - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Irland
132
m till mer än 2,000 m djup. Däremot äro S:t
Georgskanalen och Irländska sjön, som skilja ön
från England, mindre än 100 m djupa. I:s
kuster äro i regel klippiga och branta, i sina stora
drag avrundade men i detaljformerna, särskilt
i v., söndersplittrade. Genom Donegal bay och
Galway bay avskiljas tre stora, breda halvöar.
De förstnämndas kuster uppvisa utpräglad
fjordtopografi (Lough Foyle, Lough Swilly, Killary
harbour) samt uppdelas i halvöar (Inishowen,
Mullet) och öar (Achill island, Aran islands).
S. och ö. kusterna äro jämnare; djupare
inskärningar äro flodernas estuarier (Cork harbour
m. fl.).
Berggrunden, stenkolsformationens kalksten, är
mestadels täckt av moränlera och morängrus;
rullstensåsar och drumlins bidraga att ge
karaktären av en svagt vågig slätt. Floderna slingra
mellan örika sjöar och genom vidsträckta
torvmossar (Bog of Allen m. fl.). V. delen
awatt-nas av Shannon, I:s största flod. Där
kalkgrunden går i dagen, uppträda typiska karstlandskap,
ss. i Connaught vid de stora sjöarna Lough
Cor-rib och Lough Mask. S. v. I. uppfylles av ett
sönderstyckat, i v. svårtillgängligt bergland,
Kerry mountains, med Carrantuohill, I:s högsta
berg, 1,042 m ö. h. I n. ö. Ulster märkes
An-trims jämna basaltplatå, mot v. begränsad av
Lough Neagh, I:s största insjö, och dess avlopp
Bann. Platåranden mot kusten är brant och
uppvisar märkliga erosions- och förklyftningsformer,
bl. a. den berömda Gianfs causeway.
Geologi. I:s äldsta bildningar äro gnejser,
skiffrar och eruptivbergarter av prekambrisk
ålder (Donegal och Connaught). Under
kambro-silurtiden låg I. under havets nivå, varvid
mäktiga sedimentlager avsattes. Vid slutet av
perioden påverkades en stor del av I. av den
kale-doniska veckningen; stora områden höjdes över
havet, och mäktiga bergskedjor uppstodo, som
senare neddenuderades till ett peneplan. På
de-vontidens fastland avsattes bl. a. röd sandsten
(old red sandstone; s. v. Irland). Under
karbon-tiden sänktes I. åter under havsytan; mäktiga
kalklager avlagrades på peneplanet. Södra I.
påverkades under permtiden av den armorikanska
veckningen; under följ, perioder låg I. till större
delen ovan havsytan. Under tertiärtiden ägde de
väldiga basalteruptionerna i Antrim rum;
samtidigt inträffade intrusioner av granit (Mourne
mountains) m. m. Under istiden träffades I. av
upprepade nedisningar, som utmodellerat nutidens
bergformer och kvarlämnat mäktiga moräntäcken.
Klimatet har utpräglat oceanisk karaktär med
varma men stormiga och regniga vintrar samt
svala, mulna somrar. Medeltemp. för jan. är i
Dublin +5,4°, i Valentia +7,1°, medan
medeltemp. för juli ingenstädes överstiger + 160. Den
årliga nederbördsmängden varierar från 70 cm
vid östkusten till över 200 cm i v. Därav falla
omkr. 55 °/o under okt.—mars.
Växt- och djurvärld. Växtvärlden
överensstämmer huvudsaki. med Storbritanniens. Vissa
där förekommande arter saknas dock på I. dels
på grund av klimatet, dels till följd av att deras
Kustbild från Antrim.
invandring hindrats genom Irländska sjöns
bildning (i relativt sen tid). Anmärkningsvärd är
förekomsten av vissa arter, som eljest
karakterisera n. v. Spanien. Skogarna äro till största
delen skövlade och upptaga nu blott 1,5 °/o av
ytan; de vanligaste träden äro bok, ek, ask och
lärkträd. I det fuktiga klimatet frodas
torvmossar och kärr (omkr. V? av I:s yta) både på
låglandet och i bergstrakterna. — Faunan är
artfat-tigare än Storbritanniens; vessla, mullvad och
ormar saknas.
Förhistoria. Ännu saknas helt spår av de
paleo-litiska kulturerna på I. De äldsta fynden
representera en primitiv nordpyreneisk kulturform,
asturien, som, efter vad stratigrafiska,
nordspanska fynd antyda, närmast får räknas som
meso-litisk. Asturienfynden, som synas vara ganska
sparsamma, föreligga endast från kustområdet.
Den neolitiska kulturen på I. har helt och
hållet utgått ur Pyreneiska halvöns, vilket kan
spåras bl. a. i den framträdande roll, som kopparn
spelar alltifrån den neolitiska tidens början, i
likartat gravskick (enkla dolmens), likartade
hällristningar (Clonfinlochstenen) etc. Ett särdrag
i I:s neoliticum är guldrikedomen. Föremål av
guld, framför allt små runda, geometriskt
dekorerade skivor (sun-disc) och halvmånformiga
halskragar (lunula), exporterades från I. under
nordisk mellan-neolitisk tid (2200—1800 f. Kr.)
över hela Västeuropa, och samtidigt gick en
ström av kopparföremål, framför allt i form av
”dolkyxblad” (halberd , stabdolch), till
Mellan-och Nordvästeuropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
