Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Naturförhållanden - Geologi - Klimat - Växtvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Island
174
s. kusten ligger ögruppen Vestmannaeyjar,
utanför n. kusten Grimsey. — I. ligger på den
under-vattensrygg, som sträcker sig från Skottland till
Grönland, och omges av en submarin platå, 15—
100 km bred och med ett bottendjup av intill
200 m. Här finnas vidsträckta, rika fiskebankar.
En gren av Golfströmmen flyter längs s. och v.
kusten och är märkbar runt hela I. Två kalla
strömmar, som stundom medföra polaris, beröra
n. kusten.
I. är ett platåland, uppbyggt av vulkaniska
bergarter och bearbetat av floder och glaciärer.
Fjordar och dalar bilda inskärningar i kanterna,
under det att det inre bildar en högslätt 400—800
m ö. h. över denna resa sig enstaka fjäll (horstar
och vulkanruiner) upp till 1,400 m samt större
fjällmassiv, som bilda glaciärernas underlag. Från
det inre nå några fjällryggar ända ut på halvöar
och näs. De äro i regel högre än platålandet.
(900—1,200 m). G1 a c i ä r e r n a äro många och
betäcka omkr. 13,000 km2 (Vs av I:s yta); de
största finnas i inlandet. De ligga på stora platåer
(1,200—1,900 m ö. h.), som resa sig över
in-landsslätten. Vatnajökull är I:s och Europas
största (8,500 km2). På dess s. sida reser sig I:s
högsta fjäll, Öræfajökull (2,119 m). Andra
glaciärer äro Hofsjökull och Langjökull (1,300 km2)
samt Myrdalsjökull (1,000 km2). Den största
sjön är Pingvallavatn (120 km2; 100 m djup).
Floderna äro många och särskilt i sydlandet
vattenrika. Glaciärälvarnas vatten är brunt-mj ölkvitt
av det medförda slammet, och de förändra ofta
sitt lopp. I sydlandet märkas Hornaf jörÖurflöt,
Jökulså å BreiÖamerkursandi och Pjorså, I:s
längsta (210 km) flod. Vid högslättens rand
bildas ofta forsar, bland vilka märkas Dettifoss (se
d. o.) i Jökulså å Fjöllum och Gullfoss i
sydlandets Hvitå.
Geologi. I:s viktigaste bergarter äro basalt,
liparit och gabbro samt tuffer och s. k.
pala-gonitbreccia. Basaltformationen är av tertiär
ålder; den är utbredd i östlandet och västlandet
samt i nordlandet till Skjålfandi i ö. Den är
uppbyggd av nästan horisontala basaltlager, vari
fjordar och djupa dalar äro uteroderade. Mellan
basaltlagren förekommer en brunkolshorisont
(från miocentiden). Palagonitformationen
förekommer i sydlandet, inlandet och nordlandet ö.
om Skjålfandi; den består huvudsaki. av breccia
och hårdnad morän. Den har uppstått under
istiden genom mäktiga subglaciala vulkaniska
utbrott.
På I. känner man omkr. 140 postglaciala
vulkaner, tillhörande alla j ordens vulkantyper. De
ligga alla i palagonitformationen, enstaka el.
ordnade i rader utmed brottlinjer, som i sydlandet
gå från s. v. till n. ö., i nordlandet från s. till
n. Några ligga i havet, andra under glaciärisen.
I historisk tid äro omkr. 100 utbrott av omkr.
30 vulkaner kända; Hekla har haft 18 utbrott
(det senaste 1947) och Katla 14. Den senare
ligger i Myrdalsjökull; vid utbrotten smälter
glaciären, och väldiga isälvar störta ned till
havet (j ökulhlaup). Utanför deras mynning har s.
om Vatnasjökull byggts ut ett stort flackt låg-
Gullfoss.
land av nästan vågräta vida sandfält (sandur),
ofta alldeles vegetationslösa. Längs kusten finnas
här talrika sandrevlar och laguner, och havet
utanför är mycket långgrunt. Världens största
lavautbrott i historisk tid ägde rum vid Skaptå 1783,
varvid en kraterrad med över 100 kratrar
bildades. Askja i ÖdåÖahraun hade 1875 ett
synnerligen våldsamt utbrott. Vid detta, som vid många
andra isländska utbrott, fördes askan ända till
fastlandet. Lavamarkerna täcka omkr. 11,000 km2.
Störst är ÖdåÖahraun n. om Vatnajökull (4,000
km2). Varma källor förekomma i alla landsdelar,
springkällor däremot endast gruppvis inom pala
gonitformationen. Dylika förekomma vid Geysir
(se Gejser) m. fl. platser.
Klimat. I:s klimat är jämförelsevis milt. Årets
medeltemp. är 70—8° högre, medeltemp. för jan.
170—20° högre än breddgradens normaltemp.,
vilket beror på Golfströmmen. Medeltemp. för
Vestmannaeyjar är 5% för Grimsey i?6.
Väderleken är ostadig, storm och dimma rätt vanliga.
Nederbörden är i Vestmannaeyjar 1,347 rnm, i
Grimsey 374. Snömängden om vintern är ringa i
sydlandet men större i nordlandet, där klimatet
är kallare samt mera beständigt och kontinentalt.
Inlandets klimat är kallt och har arktisk prägel.
Växtvärlden är arktisk-boreal men på gr. av
landets totala isolering efter istiden betydligt
art-fattigare, än vad klimatet tillåter. Av den
inhemska floran tillhöra c:a 6o°/o de arter, som anses
ha överlevat istiden på nunatakkområden. Större
delen av dem tillhöra den cirkumpolärt
arktisk-boreala gruppen, en del ha sin huvudutbredning
i Nordamerika och på Grönland, och en del
förekomma i v. Europa och på de brittiska öarna.
Endast c:a 3 °/o av de högre växterna tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
