Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istanbul, Konstantinopel - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Istanbul
212
samma sida om Bosporen, huvudsaki. på
halvön mellan denna och Gyllene hornet, ligger
Ga-1 a t a-P e r a-komplexet med förstäder. Slutl.
ligger på Bosporens asiatiska sida Ü s k ü d a r
(S kutar i). Istanbul är ännu i våra dagar
den stadsdel, som gör det minst europeiska
intrycket. Stadsbilden behärskas här överallt av
moskéerna med deras minareter. Den andliga
medelpunkten är i dag som för i,ooo år
sedan Hagia Sofia (Sofiamoskén), som med sina
4 minareter dominerar halvöns yttre del. Med
densamma tävlar dock Sultan Ahmeds moské, som
med sina 6 minareter behärskar platåns kant mot
Marmarasjön. Framför moskén ligger en vacker
plantering med Theodosius II :s obelisk. Mellan
Hagia Sofia och Bosporen utbreder sig
palatsområdet, där det gamla bysantinska
kejsarpa-latset en gång fanns och på vars ruiner
sultanernas palats Topkapu Saray (Seraljen) sedan
uppfördes. Det är nu museum, och på
sluttningarna mellan detta och Bosporen utbreder sig
dess vackra parkliknande trädgård. N. v. om
Hagia Sofia ligger Höga porten, som förr
inrymde ämbetslokalerna för storvesiren och för
utrikes- och inrikesministerierna. Nära i km
längre västerut träffar man Stora basaren (Büyük
Q ar si), en hel stadsdel med en labyrint av små,
krokiga gator, delvis övertäckta, med flera tusen
små butiker och verkstäder och med stora av
sten uppförda saluhallar. Tätt intill ligger Sultan
Bajasids moské vid Bajasidplatsen. Av stadens
mer än 900 moskéer, ligga de flesta i Istanbul.
Denna stadsdel är den egentliga turkstaden, som
erhåller sin prägel av det lätta turkiska trähuset
i 1 el. 2 våningar. Vid 2:a världskrigets utbrott
var I. till följd av sin trähusbebyggelse mycket
sårbart för luftangrepp. För att minska riskerna
beslöts då att riva trähusen och dra fram 20 m
breda gator genom de trähusbebyggda områdena.
Dessa planer ha emellertid endast delvis
verkställts. — På ömse sidor om Gyllene hornets inre
del ligga i v. den grekiska förstaden S:t Dimitri
och på ö. sidan judekvarteren i Hasköy. över
viken föra 2 broar från Istanbul till G al a t a,
som breder ut sig halvmånformigt på stranden
av Gyllene hornets yttre del och Bosporen. Dess
trånga, krokiga gator och gränder omsluta
af-färskvarteren med de internationella affärshusen,
börsen, bankerna och hamnmagasinen. Högt över
husen reser sig det gamla, 45 m höga, genuesiska
vakttornet (Galata-tornet). På bergryggen ovanför
Galata ligger Per a (turkiska Beyoglu), den
stadsdel, där européerna i allm. bo och som har
europeisk prägel. Dess stora pulsåder är Stora
Peragatan, numera Istiklalcaddesi
(”Oavhängig-hetsgatan”), omgiven av moderna affärshus och
butiker. Från Peraplatåns ö. kant har man en
utomordentlig utsikt över nedre Bosporen och den
asiatiska sidan. Den asiatiska stadsdelen Ü s k
ü-d a r kan sägas utgöra I :s brohuvud på den
asiatiska sidan, särsk. med hänsyn till att den
stora järnvägsstation, från vilken den anatoliska
järnvägen utgår, är belägen i dess s. förstad,
Haidarpa§a. Denna liksom förstaden Kadiköy
ha europeisk prägel. — I. är nu i stort sett en
modern stad med elektriskt ljus sedan 1912 och
elektriska spårvägar sedan 1913/14. Industrien
var länge föga utvecklad. Först efter den
nationella revolutionens seger ha krafttag gjorts för
att förvandla I. till Turkiets främsta
industristad. Industrien är till största delen baserad på
inhemska råvaror, främst lantbruksprodukter.
Sålunda finnas ett stort antal ångkvarnar,
bryggerier och tobaksfabriker. Dessutom finnas en
alltmer växande textilindustri samt järn- och stål-,
maskin-, verkstads-, pappers-, cement- och
glasindustri. I:s storindustri är huvudsaki. lokaliserad
till stränderna av Gyllene hornet. Även på ömse
sidor om Bosporen och på den europeiska sidan
av Marmarasjön ha nya storindustrier växt upp,
t. ex. den stora cementfabriken Kartal vid
Marmarasjön. — Ett stort antal bildningsanstalter
finnas, främst ett 1900 grundat univ., vidare
teknisk högsk., handelshögsk., förvaltningshögsk.,
konsthögsk., bibi. m. m.
Historia. I:s kommersiella och politiska läge
gjorde det förutbestämt att bli en världsstad. Det
ligger i skärningspunkten för två av världens
förnämsta trafikleder: sjövägen mellan Svarta
havet och Medelhavet och landvägen mellan
Europa och Asien. Denna kom att gå över Bosporen
i st. f. över Dardenellerna, emedan den senare
vägen är längre och Bosporens medelbredd blott
är 1,5 km mot Dardanellemas 4 km och emedan
dessutom en serie dalgångar och sänkor från det
inre av Mindre Asien leda mot Bosporen, medan
vägen mot Dardanellerna spärras av bergryggar
och oländig terräng, övergången över Bosporen
kom att förläggas till dennas nedre mynning,
emedan här finnes den enda användbara hamnen,
Gyllene hornets 7 km långa, intill 40 m djupa
och 600 m breda vik, där fartygen icke besväras
av de starka strömsättningarna i Bosporen och
där god ankargrund och utrymme finnas för de
största fartyg. Från halvön mellan Gyllene
hornet och Marmarasjön kunde därför trafiken
mellan de båda världsdelarna och de båda haven
behärskas. På denna anlades också 660 f. Kr. den
lilla grekiska koloni Bysantion (se d. o.), som
blev begynnelsen till världsstaden. Härifrån
kunde det grekiska handelsfolket sedan kontrollera
den betydelsefulla sjöfarten på Svarta havet och
varuutbytet med n. ö. Orienten. I och med att
Konstantin den store 330 e. Kr. förläde sin
huvudstad till Bysantion, vars namn ändrades till
Roma nov’a (”Nya Rom”) och senare till
Kon-stantinopolis (”Konstantins stad”), började det
egentliga uppsvinget i stadens historia. Vid det
romerska rikets definitiva delning 395 e. Kr. blev
Konstantinopel det östromerska rikets huvudstad.
De följ. årh. kännetecknades av ökat välstånd.
I. blev medelpunkten i dåtidens mäktigaste välde,
som under kejsar Justinianus’ regering (527—565
e. Kr.) kom att omfatta nästan hela
medelhavsområdet. Under denna tid tillkommo som ett
tecken på I :s och östroms välstånd dåtidens
märkligaste byggnadsverk, den nuv. Sofiamoskén, samt
en del befästningsverk. Under de följ. årh. vidtog
en period av nedgång för I. Under det 4:e
korståget brändes och skövlades I. av korsriddarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
