Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Italien
232
det magra betet. Ängs- och gräsarealen utgöres
till stor del av torra rismarker (garrigue) med
xerofila gräs. Det långa avståndet mellan
sommar- och vinterbetesmarkerna lägger också
hinder i vägen för nötkreatursavel, då djuren ha
svårt att fördraga långa vandringar. Den för
nötkreatur behövliga ängsmarken saknas särsk. i
Syditalien, och sådan mark kan där skapas endast
genom dyrbara konstbevattningsanläggningar.
Därför inskränker sig nötkreatursskötseln
huvudsaki. till Poslätten. Utanför Poslätten förekommer
nötkreatursskötseln huvudsaki. endast inom de
fuktiga lågländerna i Kampanien. Annorstädes i I.
har boskapsskötseln en mera nomadiserande
karaktär. Ju längre söderut man kommer, desto mera
markant är boskapsskötseln skild från jordbruket,
vilket är karakteristiskt för medelhavsländerna.
Högvärdiga mjölkprodukter, t. ex.
gorgonzola-och parmesanost, finner man framför allt på
Poslätten.
Skogsbruket. Skogen täcker över 56,000
km2 (1938; 59,072 km2 1942), d. v. s. nära Vs av
landets areal. De statistiska uppgifterna om I:s
skogsareal äro dock säkerligen för höga. Endast
c:a 10% äro timmerskog, huvudsaki. bevarad
i reservat i bergen. Skogsarealen minskar starkt
från n. till s. 4/s av skogarna bestå av lövskog,
mest lågskog, till stor del förstörd av genom
boskapsskötseln åstadkomna skador; den
användes huvudsaki. till ved och träkol. En stor del
av skogsarealen är bevuxen med busk- och
snårvegetation. Staten äger blott 2,5fl/o av
skogsarealen, och rationell skogsvård förekommer
knappast beträffande privata och kommunala skogar.
Fisket har icke en betydelse, som svarar
mot kusternas stora längd. Blott V200 av inv.
leva därav. De viktigaste fisksorterna äro
tonfisk, makrill, sardiner och ansjovis. Fastän
fisket är intensivt utvecklat endast inom några
få kuststräckor, spela dess produkter en
betydande roll för kustbefolkningens uppehälle.
Mineral- och krafttillgångar.
Värdefulla fyndigheter av järnmalm finnas i
Bergamaskalperna, vid Bergamo och Brescia i
Lombardiet, på Sardinien och framför allt i den
s.k. Catena metallif era-zonen i Toscana. Till
denna zon hör även ön Elba med sina utmärkta
järnmalmslager med ända upp till 63% järnhalt.
I:s kolbrist förhindrar ej längre smältningen
av järnmalm inom landet. Ehuru Sardiniens
malmer i betydande utsträckning exporteras, ha
masugnar dock anlagts på ur trafikhänseende
gynnsamma platser i Portoferraio på Elba, i
Piombino och Follonica på fastlandets kust samt
i närheten av Neapel; till dessa importeras koks.
Bly- och zinkmalm brytas på Sardinien (Cagliari,
Sassari och Iglesias), kopparmalm i Toscana
och Ligurien. Mycket rika äro de berömda
kvicksilverfyndigheterna vid Monte Amiata i
Toscana. I:s kvicksilverproduktion (2,300 ton
1938; 3,246 1941; 1,535 ton 1949) översteg före
2:a världskriget Spaniens. Av svavel har I.
mycket rika förråd. Det brytes huvudsaki. på
Sicilien men även på fastlandet i Romagna.
Siciliens svavelförekomster äro fördelade på ett
stort antal fyndigheter, av vilka flertalet ligga
inom provinserna Caltanisetta och Girgenti.
Svavlet förekommer i sedimentära bergarter av
senmiocen ålder. Med en produktion betydligt
överstigande 300,000 ton (364,000 ton 1937,
188,544 ton 1949) intar I. 2:a platsen bland
jordens svavelproducerande länder. Även
koksaltproduktionen är ansenlig, dels genom
brytning av bergsalt på Sicilien, dels genom
utvinning av salt i saliner vid kusterna. I fråga om
brytning av bauxit, som utgör en viktig råvara
för aluminiumframställning, innehade I. 1938 4:e
platsen i Europa efter Frankrike, Ungern och
Jugoslavien; under 2:a världskriget steg
bauxit-ptoduktionen till 537,000 ton (1941) men sjönk
1950 till 153,000 ton. Brytningen av sten till
byggnadsmaterial, särsk. kalksten (marmor vid
Carrara, Vicenza och Verona), har stor
ekonomisk betydelse. Stenkol, huvudsaki. lignit, finnes
på några ställen men är av dålig kvalitet;
produktionen uppgick 1950 till endast något över 1
mill. ton, medan importen av stenkol översteg
12 mill. ton. 1949 fick I. sin första oljekälla,
som ligger nära staden Cortemaggiore s.ö. om
Piacenza på Poslätten. Oljefältet uppges vara
rikt, men fyndigheten ligger c:a 1,600 m under
markytan.
Den uttagbara vattenkraften i hela I.
uppskattas till c:a 8 mill. hk. De viktigaste
kraftkällorna äro alpfloderna. Den rikaste och
mest exploaterbara vattenkraften finnes i ett
bälte mellan Turin och Udine. I s. I. är
däremot flodernas vattenmängd under olika
årstider mycket växlande, och dessutom åtgå där
stora vattenmängder för
konstbevattningsända-mål; större energimängder kunna därför icke
utvinnas. På Sardinien har man genom
spärrdammen vid Busachi, n.ö. om Oristano, skapat
ett stort magasin i mell. delen av Tirso-dalen,
vilket utnyttjas såväl i kraftutvinnande syfte som
för bevattningsändamål. 1950 producerades i I.
inalles 24,6 milliarder kWh, därav 21,6 milliarder
kWh el. 92,1 «/o i hydroelektriska kraftverk.
Av hela vattenkraften komma c:a % Piemonte,
Lombardiet och Venetien till del, c:a 2/g gå till
det övriga Nord- och Mellanitalien och endast
1/9 går till Syditalien och öarna. Denna
fördelning är i hög grad avgörande för
lokaliseringen av I :s industri.
Industri. Den italienska industrien har
starka anknytningar till de hantverkstraditioner
och de skolor, som funnos på medeltiden och
ännu på 1600-talet voro ledande inom Europas
hantverk. Den italienska textilindustrien t.ex.
har utvecklats ur en gammal husbehovs- och
hemindustri. Detta gäller såväl siden- som
ylleindustrien. Dessa förutsättningar ha i modern
tid kommit till sin rätt i första hand på de
platser, där tillräcklig drivkraft finnes och där
råmaterialet är tillgängligt el. lätt att
transportera fram. På gr. härav ha n. I. och Ligurien
fått en avgörande övervikt i industriellt
avseende. Norra I:s industriföretag äro i genomsnitt
mycket större än de i andra delar av landet. I
s. I. och på öarna ligga industriföretagen spridda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
