Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Italien
234
Rik på industri är i första hand Poslätten, med
anläggningarna förlagda till området vid
Alpernas fot, belägna vid dalmynningarna, på
Apenninernas rand el. spridda över själva slätten. Det
största industriområdet ligger i och kring
Milano.
En högt utvecklad maskinindustri har
uppstått i och omkring de stora hamnstäderna
på v. kusten, där det utländska bränslet är
billigast och där avståndet till malmfälten är ringa.
Järnindustrianläggningar ligga i
ett bälte längs Liguriens kust med centrum i
Genua. Stora maskinfabriker och -verkstäder
finnas också i n. I., i Milano, Turin, Como,
Brescia och Bologna, järnverk vid Florens och
i Neapel. En betydande varvsindustri,
som tillfredsställer den italienska rederirörelsens
behov, har uppstått i Genua och Livorno.
Lokomotiv, järnvägsvagnar och framför allt
automo-biler (Turin) tillverkas t. o. m. för export.
Produktionen av motorfordon översteg 1949 65,000,
varav c:a V4 exporterades. Av
textilindustrien äro de äldsta grenarna siden- och
ylleindustrien. Den förra är lokaliserad till n.
L, dit odlingen av mullbärsträdet huvudsaki. är
förlagd. De viktigaste silkesspinnerierna ligga i
Milano, Bergamo, Como och i Turins
omgivningar. Ylleindustrien och den moderna
konst-silkeindustrien äro huvudsaki. förlagda till n. L,
den förra framför allt i Piemonte (Biella),
Ve-netien (Bergamo, Brescia, Trento, Rovereto),
Toscana (Florens) och Kampanien (Caserta).
Antalet spindlar inom silkesindustrien uppgick 1949
till 1,616,000, antalet vävstolar till 32,000,
Konst-silkeindustrien producerade 1950 107,389 ton
konstsilke. Ylleindustrien omfattade i dec. 1949
508 företag; yllevävning förekom i 357 fabriker
med 22,000 vävstolar. Dessutom produceras även
konstull av mjölk (”lanital”). Bomullsindustrien,
textilindustriens viktigaste och största gren,
omfattade i dec. 1949 1,007 fabriker. Antalet
bom-ullsspindlar uppgick till 5,6 mill., antalet
vävstolar till 141,700. Bomullsindustrien är
koncentrerad till n. L, Ligurien, Toscana och
Kampanien. Utöver dessa ledande industrigrenar må
nämnas hampa-, lin- och j utevävnadsindustrien,
halmflätnings fabriker och bijouteritillverkning.
Keramikindustrien i Toscana bearbetar
Apenninernas utmärkta pliocena leror. Den kemiska
industrien är delvis baserad på utnyttjande
av de rika vattenkrafttillgångarna och
producerar färgämnen och konstgödsel. Superfosfat,
vartill råvaran erhålles från de rika
svavelkisföre-komsterna, tillverkas i större mängd i I. än i
något annat land i Europa, frånsett Frankrike.
Den kemiska industrien producerade 1949 1,7 mill.
ton svavelsyra och 1948 1,003,541 ton superfosfat.
Aluminiumproduktionen uppgick 1949 till endast
25,000 ton (48,000 ton 1941). Jämnt fördelade
över landet ligga kvarnar, makaroni-, spaghetti-,
ättiks- och tvålfabriker, medan riskvarnar,
spritfabriker, bryggerier, sockerbruk, mejerier och
slakterier, som äro beroende av de viktigaste
konsumtionscentra, äro talrikare i Norditalien än
i det övriga I.
Kommunikationer. Järnvägsnätet
i I. är av varierande beskaffenhet, över
Apenninerna finnas 16 tvärförbindelser, av vilka de
viktigaste äro Florens—Rom, Ancona—Rom,
Parma—Sarzana och Neapel—Foggia. Sicilien
äger i n. och ö. goda kust järnvägar, men
Sardinien är klent utrustat med kommunikationsleder.
Vid utbyggandet av ett modernt järnvägsnät har
man i bergsområdena haft stora svårigheter att
övervinna icke blott på gr. av den starkt kuperade
terrängen utan även på gr. av berggrundens
beskaffenhet och svåra jordskred i Apenninerna.
I:s brist på stenkol har påskyndat elektrifieringen
av många järnvägar. Järnvägs byggandet
började i I. 1839 med en kort bana mellan Neapel
och Portici (8 km). 1950 var järnvägarnas längd
21,632 km (därav 16,305 km statliga). Av
banlängden äro 5,608 km elektrifierade.
Lands-vägsnätet hade 1950 en längd av över 173,000
km. De viktigaste huvudvägarna äro väl byggda
och administreras av statliga organ. På gr. av
halvöns ringa bredd, dess bergiga och i s.
alltmer subtropiska karaktär spela
vattenfarlederna i det inre av landet (c:a 3,000 km)
ingen större roll. Den viktigaste av dem är Po
med sitt kanalnät. Farbara äro även Arno och
Tibern. Sjötrafik förekommer på de stora
norditalienska sjöarna, t.ex. Lago Maggiore och
Comos j ön. De viktigaste kusthamnarna äro Genua
och Neapel, medan Venedig, Palermo och
Livorno tävla om de följ, platserna. Därutöver ha
Savona, Ancona, Catania, Civitavecchia, Messina,
Bari, Cagliari, Trapani, Brindisi och Porto
Em-pedocle relativt stor betydelse. I:s handelsflotta,
som 1939 uppgick till 3,9 mill. bruttoton och i
fråga om storlek var den 7:e i världen,
reducerades under 2:a världskriget (2,9 mill. bruttoton
1951; fartyg över 100 ton). Flygväsendet
var före 2:a världskriget väl utvecklat såväl
inom moderlandet som i Medelhavsområdet och i
fråga om förbindelserna med kolonierna. 1948
voro 7 flyglinjer i gång, vilka uppehöllo
flygförbindelser även med Tunisien, Tripolis, Aten,
Kairo och Istanbul. Telefonabonnenternas antal
1950 var 870,700, d. v. s. i genomsnitt 1 apparat
på 54 inv. (Sverige 1 på 6).
Utrikeshandeln har under
efterkrigs-åren haft stora svårigheter att kämpa med, men
en återhämtning har skett. Importen består i
allm. av råvaror och halvfabrikat för den
inhemska industrien, ss. stenkol, koks, brännoljor,
råbomull, jute, ull, järn och stål, trävaror och
pappersmassa, maskiner och apparater,
livsmedel (spannmål, mjöl) m. m. Exporten utgöres
av hel- och halvfabrikat (bomulls- och sidentyger,
hattar, mode- och lyxvaror, bilar) av råvaror, ss.
svavel, järnmalm, bauxit, och livsmedel, ss. viner
av finare märken, frukter, särsk. citroner och
apelsiner, grönsaker m. m. I utrikeshandelns
fördelning på olika länder har försiggått en
märkbar förändring efter 2:a världskriget.
Huvudparten av importen kom tidigare (1939) från
Tyskland, U.S.A., Storbritannien, Ungern,
Rumänien, Schweiz och Polen, 1948/49 däremot
framför allt från U.S.A., Schweiz, Argentina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
