Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italienska litteraturen - Italienska Somaliland - Italienska språket - Italienska viner - Italienska Östafrika - Italiensk-grekiska kriget 1940—41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Italienska Somaliland—Italiensk-grekiska kriget 1940—41
266
—1934) förnämliga konst, medan romarnas mera
realistiska men icke mindre dramatiska lynne
visar sig hos Cesare Pascarella (1858—
1940) och Trilussa (f. 1873).
Litt.: Fr. De Sanctis, ”Stona della letteratura
italiana” (ny uppl. i 2 bd 1925); B. Croce, ”La
letteratura della nuova Italia” (6 bd, 1914—40);
Gunhild Bergh, ”Modern italiensk litteratur”
(1930).
Italienska Somaliland, se Somaliland.
Italienska språket tillhör den romanska
språkgruppen och är den av främmande påverkan minst
förvanskade fortsättningen av latinet. Omkr. 40
mill. människor tala italienska inom Italien, på
Korsika, i schweiziska kantonen Ticino (Tessin),
i några alpdalar i s. Graubünden, övervägande i
territoriet Trieste, delvis på Adriatiska havets
östkust och Malta samt i Tunisien, vidare i
spridda kolonistgrupper i Amerika och i Italiens f.d.
besittningar.
I Rom utbildades ett allmänt talspråk,
vulgärlatinet, som förenklades och omdanades till allt
större likhet med skriftspråket. I skilda
landsändar uppdelade sig detta vulgärlatin i en mängd
dialekter. Först på 1200-talet började man
använda landets talspråk i populära skrifter. Helt
naturligt var författaren då hänvisad till sin egen
dialekt; men nästan samtidigt uppstod en stark
litterär blomstring i Toscana, vars dialekt stod
latinet nära och var den bäst utbildade. På den
toscanska dialekten, något förädlad, skrevo bl. a.
Dante, Petrarca och Boccaccio. De stora
toscanska skriftställarnas arbeten blevo språkmönster
och Toscanas dialekt i sin finaste form grundval
för hela landets litterära högspråk. Italienskan
har betydligt reducerat latinets deklinations- och
konjugationssystem, passivum och flera aktiva
tempusformer ha dött, och av kasusändelser och
neutrum finnas spår blott hos pronomina. Detta
står i samband med att som slutkonsonanter
latinets m och j upphörde att utttalas. Deras bortfall
var en yttring av den för italienskan
karakteristiska tendensen att avsluta orden med vokal.
Därigenom och genom sina enkla och klara
vokal-och konsonantserier har den vunnit ett klangfullt
välljud, som gör den sångbarast av alla kända
språk. Vokalljuden äro: u (= franskt ou), o
(slutet = svenskt å i får, öppet = svenskt å i fåll),
öppet a, e (slutet = svenskt e i fe, öppet = svenskt
å i färla), slutet i. Ljuden ö och y, svenskans
slutna o och u samt franska nasalvokaler
förekomma icke. I obetonade stavelser äro
vokalljuden slutna, även finalt e, som uttalas ganska
tydligt. Tonvokalerna tänjas något framför enkel
konsonant; de finala uttalas kort och kraftigt,
oftast öppet. I diftongen ie gränsar i till j, i uo
utelämnas ofta det inledande svaga m; de i dem
dominerande e och 0 uttalas öppet.
Konsonantljuden tecknas dels med samma bokstäver som i
svenskan (k och x saknas dock), dels med ch, gh,
ci, gi, gl, gn, sc, sci. Bokstäverna f, j (vanl.
ersatt av i), l, m, n, q, r och v ange samma
språkljud som i högsvenskan. Explosivorna c (= k), t,
p aspireras ej; g, d, b äro tonande; ch och gh ange
framför e och i samma explosivljud som c och g
framför a, 0, u. C och g framför e, i och, då de
äro digrafer (två bokstäver, som tills, beteckna
ett ljud), ci, gi framför a, o, u uttalas resp, tj, dj.
Med gl anges muljerat / (Zy); med gn en palatal
nasal, där de båda ljuden n och j alldeles
sammansmält med varandra; sc framför e, i samt sci
framför a, o, u motsvara det svenska sj; s är
vanl. skarpt men alltid lent framför de tonande
konsonanterna b, d, g, l, m, n, r och ofta mellan
vokaler; 2 oftast = ts men stundom lent = ds.
Dubbelskrivna konsonanter ange, att ljudet bör
insättas raskt och tänjas, t. ex. caccia [kat/a],
loggia [låd^a]. Aspiration förekommer ej; alltså
uttalas ej h. Tonstavelsen är vanl. den andra, ej
sällan den tredje från slutet; om i utljud
vokalen är betonad, accentueras den i skrift i alla
flerstaviga och några enstaviga ord, och inom
samma ordgrupp stärkes då uttalet av följ,
initialkonsonant, dock ej efter artikeln, personliga
pronomina samt partiklarna di, ci, vi, ne.
Litt: K. Nyrop, ”Lärobok i italienska” (1925),
”Italiensk grammatik” (6:e uppl. 1934); C. H.
Grandgent, ”From Latin to Italian” (1927). — C.
A. Fahlstedt, ”Italiensk-svensk ordbok” (ny uppl.
1940).
Italienska viner. Vinodling förekom i Italien
redan före Roms grundläggning, men först sedan
romarna erövrat Grekland, lärde de en mera
förfinad vinberedningskonst. Berömda viner i
forntiden voro falerner, caecubiskt och massiskt vin
(alla från Kampanien) samt mamertinskt vin från
Sicilien. I nutiden mera kända märken äro bl. a.
det ljusröda A st i, oftast musserande (A.
spu-mante), det vita, ofta alkoholstarka V i n o S a
n-t o, det röda B a r o 1 o från Piemonte och
Lacrima Christi del Vesuvio. Det
till Sverige mest importerade torde vara det röda
el. vita C h i a n t i i bastomspunna, kolvliknande
flaskor. Söderut och på öarna framställas flera
av de mera kända alkoholstarkare dessertvinerna,
ss. Moscato (di Siracusa), Mal vas ia och
M a r s a 1 a.
Italienska Östafrika, it. Africa orientale
italiana, sammanfattande namn på Eritrea, Etiopien
och Italienska Somaliland, under den tid (1936—
41), då även Etiopien var italiensk koloni.
Italiensk-grekiska kriget 1940—41. Under 2:a
världskriget drogs Grekland in i krig med Italien
i okt. 1940. Kriget avslutades ej förrän med
Greklands fullständiga ockupation i april 1941, vilken
utfördes av en tysk häravd. under fältmarskalk
Lists överbefäl. — Sedan Albanien ockuperats i
april 1939 och 2:a världskrigets strider 1940
utvidgats till Medelhavet, kom Grekland i ett utsatt
läge, och under aug. 1940 ägde italienska
truppkoncentrationer rum vid den albanska gränsen.
15/s torpederades den grekiska kryssaren ”Helle”
vid ön Tinos av en italiensk ubåt. Med
anledning av dessa händelser mobiliserades i Grekland
c:a 2V2 division, vilka förlädes till gränsen mot
Albanien. På morgonen 28/io mottog Grekland ett
kortfristigt italienskt ultimatum, vilket gick ut på
bl. a. stora krav på grekiskt territorium. Då detta
avvisades, gingo italienska styrkor över den
grekiska gränsen. — På italiensk sida torde man ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
