Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobsson, 2. Carl - Jacobus de Voragine - Jacopone da Todi (Jacobus de Benedictis) - Jacquard, Joseph - Jacquardmaskin - Jacquemart, Jules Ferdinand - Jacquerie - Jacques - Jadassohn, Salomon - Jade (mineral) - Jade (vik) - Jadebusen - Jadeit - Jadwiga - Jæderen - Jaederholm, Gustav Axel - Jæger, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Jacobus de Voragine—Jæger
300
2) Carl August J., den föreg:s bror,
ingenjör, industriman (f. 1897 22/s), avlade
civilingenjörsexamen vid Tekniska högsk. 1919 och
anställdes 1920 vid ab. Vaporackumulator, 1923 vid
ab. Ljungströms ångturbin. J. blev 1924
försäljningschef vid samma företags amerikanska
dotterbolag, 1929 chef för dess tyska dotterbolag,
1931 verkst. dir. för Hesselman Motor Corp.
ab. och dess engelska dotterföretag. Sedan 1942
är J. verkst. dir. för ab. Svenska metallverken,
som under hans ledning raskt utvecklats.
Jacöbus de Vorägine, italiensk teolog,
slutligen ärkebiskop av Genua (omkr. 1230—98).
J. utgav bl. a. en ryktbar legendsamling,
”Legenda aurea” (Den gyllene legenden). Denna
kompilation är kritiklös och utan historiskt
värde men saknar ej en viss naiv poesi. Som
upp-byggelsebok blev den oerhört populär; delar i
sv. övers, av J. Gabrielsson (1928).
Jacopone da Todi [-kåpå’ne .. tå’-]
(Jacöbus de B e n e d i’c t i s), italiensk skald (omkr.
1240—1306). Han blev jur. dr i Bologna men
lämnade i sorg över sin hustrus bråddöd världen
och vann inträde i franciskanorden. — J., som
är en av de tidigaste skalderna på italienskt
folkspråk, är känd som författare till ”Laude” (eg.
lovsånger), religiösa dikter av asketiskt och
mystiskt innehåll. Delvis i dialogform, ha dessa givit
J. anseende som föregångsman på det italienska
dramats område. Den mest kända av dikterna är
”Stabat mater dolorosa”.
Jacquard [^akä’r], Joseph Marie, fransk
textiltekniker (1752—1834). Han var son till en
sidenvävare i Lyon och sysslade tidigt med
förbättring av vävningsmetoderna. 1805 uppfann
han i Lyon den efter honom benämnda
Jacquard-maskinen. J. belönades av staden Lyon med en
livränta m. m., men han förföljdes av uppretade
vävnadsarbetare, som sönderslogo och brände
hans maskiner. Till sist fick han upprättelse, och
maskinen kom till allmän användning i
Lyontrak-tens vävnadsindustri.
Jacquardmaskin [^akä’r-, sv. utt. Jakä’r(d)-],
se Textilmaskiner.
Jacquemart [flakmäT], Jules Ferdinand,
fransk grafiker (1837—80). Han utförde
enastående skickligt etsningar för vetenskapliga
publikationer (konsthantverk). Bl. a. illustrerade
han sin faders, Albert J:s (1808—75),
arbeten om keramik och möbler. J :s syster
målarinnan N é 1 i e J. (1841—-1912) donerade till
Institut de France de konstsamlingar hon och
hennes man, bankiren Edouard André (d. 1894),
hopfört, Musée Jacquemar t-A n d ré.
Jacquerie [^akri’], se Frankrike, historia, sp.
51, och Jacques.
Jacques [^äk el. ^ak], franska formen av
Jakob. Av J. som adelns öknamn för bonden uppkom
ordet jacquerie som benämning på franska
bondeupproret 1358.
Jädassohn, Salomon, tysk musikteoretiker,
tonsättare (1831—1902), lärare i musikteori vid
konservatoriet i Leipzig från 1871. Hans
musikteoretiska läroböcker fingo utomordentligt
anseende: ”Lehrbuch der Harmonie” (1883), ”Lehr-
buch des Kontrapunkts” (1884), ”Die Lehre vom
Canon und von der Fuge” (s. å.) m. fl. J.
komponerade flitigt i nyromantisk anda.
Jade [fr. utt. ^ad, eng. utt. d^éid] (förk.
av sp. piedra de la hijada), sammanfattningsnamn
på nefrit och jadeit. — J. var under yngre
stenåldern på grund av sin motståndskraft ett
omtyckt råämne för yxor, som dock på grund av
materialets hårdhet i allm. sakna skafthål. Också
smycken av j. förekomma. Råvaran finnes
inhemsk i Europa (särskilt i Västalperna och
Li-guriska Apenninerna), varför ovan nämnda
sten-åldersföremål ej, som tidigare antagits, tyda på
östliga förbindelser.
Jade, vik av Nordsjön i n. v. Tyskland, bildad
genom stormfloder i jan. 1219 och jan. 1511;
dess inre runda och grunda del kallas J a d
e-busen. På J :s v. sida ligger Wilhelmshafen,
förbundet med Emden och Ems genom E m
s-J a d e-k a n a 1 e n.
Jadebusen [jä’dabözan], se Jade.
Jadeit, se Pyroxenmineral.
Jadwiga [-vji’-], polska formen av Hedvig.
Jæderen, se Jæren.
Jaederholm [jä’d-], Gustav Axel,
psykolog, pedagog (1882—1936), fil. dr och doc. i
psykologi och pedagogik i Lund 1914; prof, i
filosofi och pedagogik
vid Göteborgs högsk.
sedan 1919; utgav
fr. o. m. 1933 Acta
psychologica
gotho-burgensia. — J :s
teoretiskt psykologiska
arbeten behandla
intelligensmätningen och
visa vägen för en
kausal analys av
intelligensen. För
praktiska skoländamål i
Sverige reviderade han
Binets
intelligensmät-ningsskala (”Under
sökningar över intelligensmätningarnas teori och
praxis”, 2 bd, 1914). ”Handlingen som
erfarenhetens organisatör” (1918) är en genetisk
psykologi, där J. tecknar grundlinjerna av en de
psykiska funktionernas hierarki. På
yrkespedago-gikens område har J. utbildat och tillämpat
moderna arbetsanalytiska metoder (”Undervisning i
försäljningskonst”, 1926, ”Psychoteknik des
Ver-kaufs”, s. å., ”Die Psychologie der Anzeige” i
”Grundriss der Betriebswirtschaftlehre”, 13,
1928).
Jæger, Hans Henrik, norsk författare (1854
—1910). Han blev 1875 student och
riksdagsste-nograf. 1885 utgav han ”Fra
Christiania-bohè-men”, där han sökte visa, att samhället ödelägger
individerna genom att sätta skrankor för den
erotiska friheten. Boken beslagtogs, och J. dömdes
till 60 dagars fängelse; en långvarig och häftig
diskussion, ”bohemrörelsen”, uppstod till följd
härav. J:s följ, böcker visa ofta starkt
patologiska drag; i ”Anarkiets bibel” (1906) predikade
han samhällets omstörtande med våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
