Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Ulfsson - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Jakt
318
imponerande resning. — Litt.:
G. Kellerman, ”J. U. och den
svenska kyrkan” (2 bd, 1935
—40).
Jakt, fångande el. dödande
av som jaktbara betraktade
däggdjur el. fåglar el.
försök därtill. J. var den
primitiva människans viktigaste
näringsfång, sedan hon höjt
sig över det rena
samlarsta-diet. I den mån odlingen
steg, minskades j :s betydelse
som näringsgren, och den
blev mera en idrott. En god
jägare bör ha ingående
kännedom om de olika
ville-brådsarternas utseende,
levnadssätt och vanor. Han bör
ha färdighet i hanterandet
av jaktvapnen samt omdöme,
så att dels det vilda icke
förorsakas onödiga lidanden, dels ej risk för
olyckshändelser uppstår. Kännedom om förande och
vård av jakthundar, om det riktiga
omhändertagandet av bytet och om föreskrifterna i
gällande jaktlag,- jaktstadga och
fridlysningsbestäm-melser är också önskvärd.
De i Sverige numera mera vanligt
förekommande jaktmetoderna kunna hänföras till i det
följ, nämnda huvudtyper. Smygj akt el.
gångsky 11 e är kanske en av de mest ursprungliga
jaktmetoderna. Jägaren söker ensam utan hund
smyga sig på det vilda. Metoden användes
framför allt vid j. på älg, hjort och rådjur. I dec.,
sedan snö fallit, brukar tjädern lugna dagar slå
upp i tallkronorna för att äta tallris. Med
försiktighet kan man då smyga inom kulgevärshåll,
75 å 80 m. Dyl. skytte på topp fordrar
emellertid tillgång till vidsträckta, obebodda
skogstrakter. Smygjakten kan, när tillfälle
bju-des, användas mot flera andra viltslag än de ovan
nämnda, t. ex. mot änder i vass, mot räv el. hare
vid uppsprånget ur dagslegan o. s. v. Även
stak-j akten i båt genom vassen på änder är ett slags
smygj akt.
En lika ursprunglig jaktmetod som smygjakten
är ståndskyttet, då jägaren dold inväntar
det vilda vid dess växeldrag el. betesmarker, lya
el. bo. Hit kunna räknas morkullsjakt på sträck
om våren, sträckskytte på änder samt
sjöfågeljakt i kustbandet under vårflyttningen. Hit kan
också räknas skytte av räv vid vakglugg för
utlagd åtel.
Jakt med hundar. I Sverige var
spetsen länge ensam jakthund. Först under 1500-talet
inkommo egentliga stövare, och ur dessa ha
småningom de nu inhemska stövarraserna utbildats.
De viktigaste jaktmetoderna med hundar äro
följ.: Älgjakt med lös hund. Detta
fordrar vidsträckta jaktområden, då en oroad älg
kan sträcka ut milsvitt. Den rena norrländska
spetsen är särsk. lämpad för detta slags j. Då
den funnit älgarna, bör den ”rapportera” detta
och gå tillbaka till älgarna och ”ställa” dem, få
Jakobstad.
dem att stå stilla, medan den håller sig framför
dem under ett lugnt ståndskall. Vägledd av
skallet skall jägaren mot vind söka sig fram till
ståndet för att komma till skott. Gå älgarna av
ståndet, följer hunden tyst med, försöker komma
framför älgarna och med skall förmå dem till
nytt stånd. — Älgjakt med ledhund.
Härvid användes vanl. även norrländsk spets.
Jägarna äro två, en hundförare och en skytt.
Hunden föres med i en sele fäst koppel mot vind
genom marken. Hunden visar, när den har vind
av älg. Hundföraren med hunden stannar då,
medan skytten smyger fram i den av hunden
utvisade riktningen för att skj uta. — S t ö v a
r-jakt. Stövarna förfölja under skall
villebrådets spår, under det att jägaren med ledning av
skallet söker beräkna, var det drivna djuret
kommer att gå fram för att där invänta och skjuta.
Föremål för denna j. äro vanl. hare el. räv,
ibland rådjur; för de senare lämpa sig dock ej
moderna, skarpsprungna stövare utan långsamt
drivande hundar, ss. drever (dachsbracke) el. tax,
för vilka rådjuret brukar göra bukter inom ett
rätt inskränkt område och därvid erbjuder
jägaren tillfälle till skott. -— Grytj akt användes
för grävling och räv, som gått i gryt. Hunden,
tax el. foxterrier, släppes ned i grytet, medan
jägarna bevaka de olika ingångarna. Hundens
uppgift är att driva ut, ”spränga’”, räven el.
grävlingen. Om detta ej lyckas, skall den med
ståndskall ange djurets läge, och jägarna få då gräva
sig ned till gången. — Fågeljakt för
stående hund. De i Sverige använda
fågelhundarna äro den tyska vorstehhunden och de
engelska pointer- och setterraserna. Föremål för j.
äro hönsfåglarna (rapphöns, fasan, tjäder, orre
och ripa) samt morkulla och beckasin, vilka alla
ha egenskapen att, så länge de tro sig oupptäckta,
vid fara trycka på marken i st. f. att flyga upp.
I full galopp skall hunden i sicksack genomsöka
marken, ”reviera”. När den fått vind av en
fågel, skall den fatta stånd och bli stående där, tills
jägaren hinner fram. På tillsägelse skall den så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
