Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Geografisk och geologisk översikt - Klimatet - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkningsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Japan
348
fartyg. Många bergssjöar äro ryktbara för sin
skönhet, t. ex. sj ökedj an kring Fuj i.
Klimatet får sin karaktär av monsunvindar.
Den varma sommarmonsunen från s.—s. ö. är
ganska oregelbunden. Vintermonsunen kommer
från Asiens högtrycksområde och medför kall
luft. Hokkaido har tempererat klimat (Hakodate
jan. —2° 9, aug. 2i°s), i det inre utpräglat
kontinentalt med vinterköld till — 400, Hondo
milt tempererat (Tokyo jan. 30, juli 26°?),
Kyushu subtropiskt (Kagoshima jan. 7°2, juli
26^7). Tropiska stormar, s. k. taifuner, äro ej
sällsynta under juli—okt. och ofta förhärjande.
Nederbörden är överallt riklig; huvudmassan
faller under sommarhalvåret, men ingen torrtid
finnes. I bergen råder ett alpint klimat, och de
högre regionerna äro under vintern otillgängliga.
Växtvärld. J:s stora utsträckning i n. och s.
och de talrika höga bergen förorsaka, att ett
flertal växtregioner finnas representerade på
ögruppen. På Kurderna härskar barrskogen med
Pinus pumila som karaktärsträd. Redan på
Sachalin och på Hokkaido stiger barrskogen,
kännetecknad av en nästan ogenomtränglig,
snårig undervegetation, upp i bergen. Men på de
nedre sluttningarna växer bambu. På Hokkaido
härskar den vinterkala lövskogen i låglandet
med ekar, askar, björk, kastanj e, alar, pilar
och träd-umbelliferer. Denna lövfällande skog
karakteriserar även n. Hondo ända till 370 n. br.
Den består av bok, många arter lönn, poppel,
björk, kastanjeträd, ask, ek, lövfällande lager
och magnolior. I lövskogen finnas även
barrträd, och med densamma omväxla slutna
barrskogar av tall, gran, idegran och japansk ceder.
I mellersta J. kan man urskilja följande
regioner. Upp till 500 m tallskogar med ständigt
gröna ekar, myrtenväxter, lager, kottepalmer
(Cy-cas). Till 1,100 m nå barrskogar med inslag
av sommargröna träd (äkta kastanj, Magnolia)
och till 1,700 m granskog med sommargröna
ekar, bokar och askar. Den övre
barrskogsregio-nen med Abies Veitchii och Larix Kaempferi
täcka landskapet upp emot 2,500 m. Därpå följa
låga buskskogar av tall (Pinus parviflord) till
2,800 m. Slutl. vidtager den alpina risheden
av kråkbär, odon o. s. v. Redan n. om 370 n. br.
börja i låglandet ständigt gröna lövträd
uppträda i den lövfällande skogen, och s. om denna
linje bli de förhärskande. Den ständigt gröna
skogen är den naturliga vegetationstypen på s.
Hondo, Shikoku och Kyushu och består av flera
Quercus-arter, med Ternstroèmia japonica som
undervegetation, el. är den en blandskog av ek,
lager, magnolior, ända till 10 m höga kamelior,
Ilex-arter, flera arter tall. Längst i s. tillkomma
även mera tropiska element, ss. Ficus-arter,
palmer och Cycas revoluta. Av de ursprungliga
skogarna är dock mycket litet bevarat i s. J.
Skogen har fått vika, och där dess plats ej
intages av kulturmark, ser man i stället ända till
20 m höga bestånd av bambu, varav mer än
50 arter anträffas, som här bilda
sekundärvegetationen. Men de stora risfälten samt odlingarna
av te, bomull och sockerrör prägla här
mesta
dels landskapet. På Kyushu går den ständigt
gröna skogsregionen upp till 1,100 m, där den
avlöses av den vinterkala. På Riu-kiu-öarna, där
vintern i låglandet är mild och frostfri, blir det
rent tropiska inslaget i skogen starkare. På
kusterna växa sålunda Pandanus, och palmerna
spela nu en större roll. I bergen är däremot
den rent subtropiska vegetationen förhärskande.
På den sydligaste av Riu-kiu-öarna har man
Asiens nordligaste förekomst av skogbildande
mangrove. — J :s flora är ytterst artrik och
känd för sina praktfulla former. Kulturbygderna
präglas om våren av de talrika, vackert
blommande körsbärsarterna. Lackträdet (Diospyros
kaki) och kastanjeträdet odlas längs risfälten.
Många svenska prydnadsväxter härstamma från
J., ss. arter av Prunus, Diervilla, Azalea och
C hrysan themum.
Djurvärlden visar släktskap dels med n. Kinas
och Manchuriets, dels med Nordamerikas
djurvärld. Bland de omkr. 50 däggdj ursarterna
märkas 10 fladdermöss, en grävande mullvadslik
insektätare, ett par björnar, en även av frukter
levande mårdhund, som lämnar ett värdefullt
pälsverk, några mårdar, en grävling, en sjusovare
och en ”flygande” ekorre. I n. delen förekomma
en mindre hjortart, vildsvin och den sällsynta
havsutter, i s. en ap- och en antilopart. Omkr.
400 fågelarter äro kända från J., däribland ett
30-tal endemiska. Sångfåglarna äro rätt få, bland
dessa en näktergal, däremot fasaner, hägrar och
vattenfåglar talrika. Bland kräldjuren märkas 2
i sötvatten vanliga sköldpaddor, en gecko, flera
arter ormar, bland groddjuren jättesalamandern.
Insekterna äro talrika, havsfaunan mycket rik.
Befolkningsförhållanden. I rasbiologiskt och
kulturellt avseende äro japanerna av mongoloid
härkomst, och mongoloida drag dominera. Icke
desto mindre äro de
ett biandfolk,
framvuxet ur minst 3
olika raser, öarnas
urinvånare kunna
antagas ha varit
besläktade med det
aino-folk, som ännu finns
på Hokkaido; de äro
icke mongoloider
utan kunna betecknas
som ett gammalt
kaukasiskt
folkelement. Fysiskt avvika
de skarpt från
japanerna, i det att
skägg- och hårväxt
är mycket riklig.
Söderifrån över Riu-
kiu-öarna har ett andra element inkommit med
protomalajiskt och polynesiskt inslag; många
japaners vågiga hår kan säkerligen förklaras som en
följd av denna invandring. Det tredje
folkelementet är det mongoloida, som invandrat från asiatiska
fastlandet över Korea och det smala
Tsushima-sundet. Det malajisk-mongoloida elementet utgör
c:a 60% av befolkningen, det kinesisk-mon-
Äldre japansk arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
