Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Japan
362
första friska skott och de buddistiska kyrkorna
blevo förmögna och inflytelserika. Det var för
att undandraga sig Naraprelaternas inflytande,
som kejsarhuset flyttade, men snart nog hade i
Kyoto och dess omgivning (särskilt berget
Hiei-zan) uppvuxit nya, mäktiga tempel, som starkt
påverkade politiken. Kinesiseringen i de yppigt
levande hovkretsarna förvekligade raskt dessa,
varför dels landsortens guvernörsfamiljer, dels
mäktiga familjer i tronens närhet tillvällade sig
den väsentliga makten. Särskilt gällde detta
under 800- och 900-talen kanslererna av F
u-j iwarahuset, som genom ständiga giftermål
mellan de unga kejsarna och Fujiwaradamer
stadgade sin makt. Ute i provinserna arbetade sig
vissa adelshus upp till en imponerande
maktställning, i det att de uppsatte betydande
legotrupper, vilkas krigare snart organiserade sig
som en verklig krigarkast och knötos till sina
chefer som länsherrar med absolut bindande
trohets- och ridderlighetsband. Det var
Taira-och Minamotoätterna, som under hela 11 oo-talet
tävlade om första rummet, och Taira K i y
o-mori gjorde sig från 1160 till herre i
huvudstaden, snart nog till verklig diktator. Efter
hans död (1181) kom det till en stor
kraftmätning mellan hans ätt och Minamotoklanen, som
genom det stora slaget vid Dannoura (1185)
slutade med den senares fullständiga seger. Dess
ledare Minamoto Yoritomo genomförde
en helt ny politisk ordning, som blev
normgivande ända fram till mitten av 1800-talet: det
s. k. dualistiska systemet. Under det att
kejsaren och den förvekligade hovadeln lämnades kvar
i Kyoto med endast skuggan av den forna
regeringsmakten, koncentrerades hela den verkliga
makten till Yoritomos huvudstad Kamakura (vid
havet s. v. om Tokyo). Denne tvang (1192)
kejsaren att åt honom som shogun (general), som
åt kejsaren ”återerövrat” hela landet, vilket
adelshusen ”tillvällat sig”, anförtro
upprätthållande av fred och ordning i riket genom det
under honom såsom vasaller av högre och lägre
grad (daimyo och samurai) sorterande krigiska
ridderskapet, och det var hans fogdar och
ombud av skilda slag, som absolut dominerade i
provinserna och gjorde de kejserliga
ämbetsmännen i praktiken överflödiga. Generalstaben i
Kamakura blev alltså det högsta administrativa
organet. Detta starka och effektiva system kom
att närmast utnyttjas ej av Yoritomos egna
direkta ättlingar (vilka genom inbördes tvister alla
utrotats) utan, under nominella shoguner av
Fuji-wara- el. kejsarfamilj, som adopterades i
Mina-motohuset, av dessas kraftiga husföreståndare av
Hoj ohuset, som var för lågättat för att
kunna fika efter shogunvärdigheten men som med
styrka och skicklighet regerade landet mer än ett
årh. De fingo därvid tillfälle att med en
framgångsrik vädjan till hela rikets ridderskap rädda
J. från den första stora fara, som någonsin hotat
från utlandet. Mongolernas världsvälde sträckte
nämligen sina tentakler över Korea även mot J.,
och Khubilai khan var fast besluten att erövra
detta. Två väldiga kinesisk-koreansk-mongoliska
flottexpeditioner (1274 och 1281) misslyckades
emellertid snöpligt.
Under mer än ett årh. hade kejsarna varit
rena dockor i shogunatets händer. Efter diverse
förvecklingar begick 1333 den siste Hoj ochefen
harakiri, och den kejserliga makten syntes skola
återupplivas. Detta godtog dock ej det
dominerande ridderskapet, varför följden blott blev, att
medan kejsarhuset under ett halvt årh. var
kluvet i två hov (det nordliga hovet och det
sydliga), kom den verkliga makten att tillhöra
en ny ätt av shoguner, Ashikaga Takauji
och hans efterkommande. Ashikagahuset
(1336—1565) tog sitt säte i Kyoto. Dess regim
markerar stora framsteg på kulturlivets område.
Det kinesiska inflytandet, som efter de första
stora svallvågorna och den stora
kinesiserings-perioden på 600—800-talen blivit allt mindre,
gjorde sig nu åter starkt gällande.
Första hälften av 1500-talet visar ett J.,
kluvet i en mängd nära nog självständiga
små-riken i ständig bitter fejd med varandra. Det
var under dessa förvirrade förhållanden den vite
mannen för första gången uppträdde i J. 1542
(el. 1543) nådde de första portugiserna J., och
ända till 1592 hade de monopol på både handel
och mission där. Påven hade givit portugiserna
företrädesrätt till missionen i J., som införts
av Frans Xavier, vilken landsteg på Kyushu
1549. 1582 beräknades omkr. 150,000 japaner
ha övergått till kristendomen, därav omkr. 25,000
från huvudön.
Västerlänningarnas öden blevo snart beroende
av de stora kriser, som i slutet av 1500-talet
bildade avslutningen på J:s krigiska
ridderskaps-tid. Det var Oda Nobunaga, furste i det
lilla landet Owari, s. ö. om Kyoto, som raskt
svingade sig upp till en ledande ställning,
kraftigt understödd av Toyotomi Hideyoshi,
samt i välvilligt samarbete med den unge fursten
Tokugawa leyasu. Omkr. 1582 hade Oda
Nobunaga underlagt sig hela centrala huvudön,
knäckt de mäktigaste buddistkyrkorna, vilka med
sina stora legotrupper voro lika starka stater i
staten som trots något länsrike, och var på god
väg att krossa den förnämste fursten, Mori
Te-rumoto, som behärskade v. huvudön. En av
No-bunagas generaler, Akechi Mitsuhide, gjorde
förräderi och mördade sin chef men blev
ögonblickligen krossad av Hideyoshi, som nu tog arv efter
denne. Efter att med svårighet ha förmått leyasu
att underordna sig erövrade Hideyoshi snart hela
J., även de genstörtiga rikena på Kyushu (1587),
och gav sig nu i kast med en storstilad plan
att erövra Korea. Två väldiga krig, 1592—93
och 1597—98, ledde först till snabba framgångar
men sedan till allvarliga bakslag, och på sin
dödsbädd 1598 gav Flideyoshi order om Koreas
definitiva utrymmande. Kampen om Hideyoshis
stolta arv blev bitter mellan hans generaler och
vasaller, men i ett väldigt slag vid Sekigahara
(1600) nedslog leyasu allt motstånd. leyasu
grundade en ny shogunregim,
Tokugawashogu-natet (till 1867). Liksom de forna shogunaten
var även detta baserat på krigarklassen och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
