Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter - Jordartsmetaller el. jordmetaller - Jordavsöndring - Jordbanetävling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Jor dartsmetaller—J ordbanetävling
530
Jordarttypernas geografiska utbredning.
Detta gäller eg. blott i det fall, att jordarten
är någorlunda sorterad efter kornstorleken. Så
är fallet med alla i vatten avsatta j. och i ännu
högre grad med vindavlagringar, t. ex.
flygsand. En viktig osorterad jordart är morän.
Jordmånernas egenskaper bero till
betydlig del på klimatets natur. Om detta får
ostört verka tillräckligt länge på en jordart (el.
bergart), omvandlas dennas övre lager i en
bestämd riktning, så att till slut den ursprungliga
jordartens egenskaper ej mer betyda mycket.
Ett klassiskt ex. är svarta jorden i Ryssland
(tsj erno sem). Kartan härovan visar utbredningen
av j :s huvudtyper, näml, tundratypen (i), podsol
(2), brunjord (3), svartjord (4), saltrika
halvöken-och stäppjordar (5—6), ökenjordar (7), rödjordar
(terra rosa, laterit; 8, 9) samt
högfjällsjord-mån (10).
Sverige nedanför fjällgränsen tillhör till
största delen den s. k. podsolregionen, som
omfattar dels nederbörds rika, dels kalla, ej
alltför nederbördsfattiga trakter. Podsoler, som i
typisk utbildning vanl. träffas i Sveriges
barrskogar, förete en profil med flera lager: ett
råhumustäcke, ett ljust, urlakat skikt, ett på
kolloida ämnen anrikat skikt och därunder
oförändrad jordart. Skåne, Blekinge, Öland,
Gotland och s. ö. Småland höra dock till den s. k.
brunj ordsregionen. Brunjorden består
överst av ett mullager av varierande mäktighet
och därunder ett brunt, täml. kolloidhaltigt
lager, som småningom övergår i den oförändrade
jordarten. Den träffas företrädesvis i lövskogar,
som i dessa landsdelar merendels utgöra den
naturliga vegetationen. — I sänkor, där
grund
vattnet står högt, bildas vanl. ett torvlager och
en podsol med brunsvart, humusrikt
anriknings-skikt, s. k. humuspodsol.
Jordartsmetaller el. j o r d m e t a 11 e r, en
grupp grundämnen, vilkas oxider erhållit namnet
jordarter. Som alkaliska j. (jordalkalier)
betecknas metallerna beryllium, magnesium,
kalcium, strontium, barium och radium, som
egentliga j. betecknas enl. föråldrad nomenklatur
metallerna beryllium, aluminium, gallium, indium,
tallium, titan och zirkonium. Som sällsynta
j. betecknas elementen med atomnumren 57—71,
de s. k. lantaniderna samt skandium och yttrium.
Jordavsöndring, rättsligt avskiljande av en
mindre del från en jordbruksfastighet,
stamfastigheten, utan att dennas kamerala storlek
därigenom ändras. Av hänsyn till hemmanens
skattekraft var j. länge förbjuden men medgavs i
olika omfattning 1827, 1864, 1881 och 1896 för att
1926 ersättas av avstyckning. Vid j. åsattes
lägenheten oftast en årlig avgift, avgäld till
stamfastigheten. Denna avgift har sedan, 1905 och
1907, upphävts el. fått avlösas. Från 1909
medgavs en lättnad för j. i fråga om ansvaret för
äldre inteckningar i stamfastigheten.
Jordbanetävling (eng. dirt-track racing),
has-tighetstävling med racermaskiner (motorcyklar el.
mindre bilar) på sluten rundbana (jordbana).
Från 1929 höllos j. i England på särsk.
anordnade småbanor (260—402,5 m). I Norden och
Tyskland ägde redan dessförinnan j. rum på
banor med c:a 1000 m omkrets (vanl. travbanor)
samt i Sverige även på härför lämpliga
idrottsplatser (c:a 400 m omkrets). Under 1930-talet
anlades i Sverige ett flertal kortbanor (400 m)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
