Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspolitik - Jordbrukspremiering - Jordbruksreglering - Jordbrukstekniska föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539 Jordbrukspremiering—Jordbrukstekniska föreningen 540
jordbruk i storleksgruppen 20—30 har. Dessa
jordbruk kallas normjordbruk.
Staten har beslutat medverka till den
omfattande rationalisering av jordbruket, som är en av
förutsättningarna för att jordbrukets ekonomiska
förhållanden skola kunna förbättras. Vid denna
rationalisering tas särsk. stor hänsyn till
brukningsdelarnas storlek och ägofördelning. Eftersom
prisstödet skall avvägas med hänsyn till den
genomsnittliga lönsamheten vid basj ordbruken,
innebär rationaliseringen bl. a., att samtliga
brukningsdelar med sämre ekonomiskt resultat
omformas, så att de kunna ge sina brukare full
sysselsättning och en skälig inkomst. — Litt.: C.-H.
Nordlander, ”Jordbruksreformerna 1947” (1947).
Jordbrukspremiering. Premiering av mindre
jordbruk, vilkas odlade areal ej överstiger 15
har, anordnas av varje hushållningssällskap.
Särskild uppmärksamhet ägnas åt åkerjordens
av-dikning och brukning, gödselvården, husdjuren,
åbyggnaderna, bokföringen och husmoderns
arbete. Premie utgår i form av diplom el.
penningpris. Statsanslag utgår till j.
Jordbruksreglering. Redan under 1 :a
världskriget genomfördes i Sverige en mycket
omfattande j., vilken dock efter krigets slut
avskaffades täml. hastigt. Även därefter ansågs det
emellertid önskvärt att bereda spannmålsodlingen ett
visst tullskydd, och ett system med tullsatser,
som varierade uppåt el. nedåt i ett visst omvänt
förhållande till importpriset, infördes, s. k. g 1
i-dande tullsatser el. glidtullar. Dessa
kvarstodo till li6 1922, då de gamla, fasta
tullsatserna, 3,70 kr per 100 kg för omalen och 6,50
kr per 100 kg för malen spannmål, ånyo
infördes.
Jordbrukskrisen i början av 1930-talet möttes
i Sverige till en början med prisstödjande
åtgärder av provisorisk karaktär. Sockerpriserna
voro de första, som blevo föremål för
regleringsåtgärder. För spannmål infördes
utförselbevis redan 1926. Riksdagen beslöt vidare
1930, att de svenska kvarnarna skulle vara
skyldiga att till viss procent använda inhemsk
brödsäd vid förmalning, s. k. inmalningstvång,
och 1931 genomfördes importreglering av
brödsäd med licensgivning. Betr, priserna tillämpade
man från 1930 ett system med frivilliga
minimi-priser, som emellertid snart avlöstes av ett
statligt inlösningsförfarande, vilket
innebar, att staten genom Svenska spannmåls-ab. vid
viss tidpunkt, i regel produktionsårets slut,
inlöste överbliven spannmål till på förhand
fastställda priser. Efter 1935 ersattes
inlösningsferfarandet av s t ö d k ö p. Samtidigt sökte man
motverka produktionsökningen genom att uppta
en förmalningsavgift för vete, veteavgiften.
1932 tillkom mjölkregleringen, året därpå
reglerades slaktdjurs- och fodermedelsmarknaderna
och 1934 äggmarknaden. Av dessa var
mjölkregleringen otvivelaktigt den
betydelsefullaste. Dess grundval var i första hand
mjölkavgiften, som upptogs för all mjölk, som
salufördes el. användes till beredning av
produkter till avsalu. De sålunda insamlade medlen
an
vändas till exportsubventioner för smör och ost
samt till prisutj ämningsbidrag till den mjölk, som
användes till produktberedning. Från 1933
belädes vidare margarin med tillverkningsskatt
(accis), för att smörkonsumtionen ej skulle minska
på gr. av det genom regleringen ändrade
prisförhållandet mellan smör och margarin. För att
avvärja den produktionsökning, som det höjda
mjölkpriset hotade att framkalla, och för att
skapa balans i hela regleringssystemet
genomfördes 1933—34 f odermedelsregleringen
med importavgift för majs och havre samt skatt
på olj ekakor och kli. Även de medel, som
in-flöto genom fodermedelsregleringen, användes till
exportsubventioner och prisutj ämningsbidrag. För
prisutjämningen på mjölk var landet indelat i
prisutjämningsdistrikt, slutl. 6 till antalet,
mellan vilka de tillgängliga prisutj ämningsmedlen
fördelades i proportion till den mängd mjölk inom
distriktet, varpå avgift utgått. 1939 ersattes
prisutj ämningsbidragen med producentbidrag
med syfte att bereda de smärre producenterna
proportionsvis ökad andel av prisutj
ämningsmedlen. Producentbidragen kvarstå fortfarande, fast
grunderna för deras beräkning ändrats. — Såväl
slaktdj ursmarknaden som äggmarknaden
reglerades 1933—34 genom importlicensiering och
exportsubventioner. Medel till subventionerna
er-höllos främst genom slaktdj ursavgifter
och inkomster från fodermedelsregleringen. Även
tillverkning och försäljning av potatismjöl
reglerades 1933. — För att handlägga de med de
olika regeleringarna sammanhängande ärendena
bildades Statens spannmål snämnd, Statens
mjölknämnd och Statens slakterinämnd, vilka 1935
sam-manslogos till Statens jordbruksnämnd.
Vid 2:a världskrigets utbrott förändrades
situationen helt. J. fick nu till uppgift att förhindra
en alltför stor prisstegring. Som grundval för
den allmänna prispolitiken efter krigsutbrottet
och för priskontrollens arbete angavs, att
prishöjningar skulle godkännas, endast då en motsv.
kostnadshöjning kunde påvisas. Denna princip
tillämpades även betr, jordbruket och fick sin
speciella utformning i den s. k.
jordbruks-kalkylen. Redan på våren 1940 lät
Livsmedelskommissionen verkställa en första
beräkning av förändringarna i jordbrukets inkomster
och kostnader, och dyl. beräkningar ha alltsedan
dess ägt rum 2 el. 3 ggr om året. De ha sedan
legat till grund för prissättningen, i det att
de utgjort utgångspunkten för diskussionen om
den totala inkomst, som skulle tillföras
jordbruket, under det att prisavvägningen mellan olika
produkter bl. a. även dikterats av
försörjnings-läget. Se vidare Jordbrukspolitik. — Litt.: K.
Åmark, ”Svensk jordbrukspolitik under det
senaste kvartsseklet” (i ”Sveriges lantbruksförbund
1917—42”, 1942); H. Olsson,
”Jordbrukspolitiken under krisen” (1945).
Jordbrukstekniska föreningen stiftades 1927
genom organisation av Svenska
motorkulturföreningen. Den har till ändamål att verka för
teknisk utveckling, för rationell tillverkning och
ändamålsenlig användning av maskiner och elektrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
