Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - Jorden runt - Jordenruntflygningar - Jorderosionskommittén - Jordflyn - Jordflytning el. solifluktion - Jordfonden - Jordfräs - Jordfärger - Jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Jorden runt—Jordfästning
564
Sichuan och Kanton-området och har utlöpare i
Japans samt Formosas och Filippinernas
tätbygder. Främre Indiens tätbygdsområde har centrum
i Ganges-dalen. En egen mindre tätbygd utgör
Java. Från ett kärnområde i Västeuropas
industriregion sträcker sig Europas tätbygdsregion
mot ö. in i Sibirien.
Litt.: ö. Bergstrand, ”Astronomi” (1925);
N. V. E. Nordenmark, ”Stjärnorna” (4:0 uppl.
1928). — W. Ramsay, ”Geologiens grunder”
(3:e uppl., 2 bd, 1931); J. H. F. Umbgrove,
”The pulse of the earth” (2:a uppl. 1947). — A.
Carr-Saunders, ”Världens befolkning” (1938).
Jorden runt. Magasin för geografi
och resor, månadstidskrift, grundad 1929 och
utg. i Stockholm av Bokförlaget Natur och
Kultur.
Jordenruntflygningar, se Världsomflygningar.
Jorderosionskommittén tillsattes efter de
svåra sandstormar, som orsakade betydande
skador på jordbruket i Skåne våren 1949 (jfr
Jordförstöring).
Jordflyn, Agrötis, kallas en del n a 11 f 1 y n
(Noctuidae), vilkas larver leva i jorden och göra
skada på en mängd kulturväxter. Viktigast är
sädesbroddflyet, A. (Euxoa) segetum,
med gulaktigt grå framvingar med föga
framträdande teckningar. Larven angriper såväl
rotfrukter som sädesslagen. Den bekämpas genom
dj upplöjning.
Jordflytning el. solifluktiön (av lat.
so’lum, jord, och flu’ere, flyta). Om
jordarter, som befinna sig på ett sluttande underlag,
fullständigt genomdränkas av vatten, bilda de
f 1 y t j o r d och röra sig utefter sitt underlag
vid rubbning av jämvikten. J. äger framför allt
rum i kalla och fuktiga klimat, där jorden
upprepade gånger kan frysa och töa upp igen.
Mest utsatta för j. äro jordarter med mycket
olikstora stycken, moränbildningar, vittrings- och
detritusjord, men även lera, som innehåller
rikligt med finsand, kan komma i flytning, j ä
s-1 e r a. Genom j. sker stundom en sortering av
materialet, och härigenom bildas t. ex. s t e n-
floder (stone rivers) på Falklandsöarna och
rutmark i arktiska trakter.
Jordfonden, har inrättats för finansiering av
den statliga jordanskaffningsverksamhet, som
inom egnahemsrörelsen bedrivits i de områden,
där efterfrågan på familjejordbruk, stödjordbruk
och tillskottsjord från mindre bemedlade el.
obemedlade jordbrukare ej kunnat tillgodoses
enbart genom jordförmedling. I samband med
omorganisationen av jordbrukets rationalisering
1948 överfördes j. till de nya
rationaliserings-organen.
Jordfräs, lantbr., trädg.,
jordbearbetningsma-skin, vars arbetande organ utgöres av en hastigt
roterande vals med fjädrande el. på annat sätt
eftergivliga klor el. pinnar. Mindre j., försedda
med 6—8 hk förbränningsmotor för fräsvalsens
drivning och för maskinens framdrivning,
användas i stor utsträckning inom
trädgårdsodlingen.
Jordfärger, i naturen färdigbildade
mineralfärgämnen.
Jordfästning, religiösa ceremonier vid
begravning. Sedan kristendomen blivit en i Romerska
riket tillåten religion, började man till
begravningarna anknyta religiösa ceremonier med
hymner om uppståndelsen. Åtskilliga förkristna bruk
bibehöllos, t. ex. att tre gånger beströ likkistan
med jord. — Under den katolska tiden var
stadgat, att den döde, innan natt var gången, skulle
erhålla prästerlig vigning. När efter
reformationens införande denna bestämmelse upphävdes,
kvarstod dock i 1529 års svenska handbok en
härom påminnande kyrklig akt i hemmet med
förmaning och tröst samt bön för den döde,
vilken böns första del ännu kvarstår i gällande
begravningsformulär. Under 1600-talet blevo
likpredikningar vanliga. De ha senare ersatts
av griftetal, som dock ej äro obligatoriska. Då
akten är förlagd till kyrka, kan den utökas med
den s. k. begravningsmässan (altartjänst med
växelsång mellan präst och församling). J.
föregås i regel av ringning i en el. flera
kyrkklockor.
Genom lag ang. jordfästning 1894
stadgas, att den avlidne skall inom sex veckor efter
dödsfallet jordfästas av präst i svenska kyrkan
(främmande trosbekännares präst äger dock enl.
k. resol. 19 okt. 1894 jordfästa medlem av sin
församling) på kyrkogård el. annan
begravningsplats el. rum, som församlingen för jordfästning
anvisat. Endast på kyrkogård el. annan
vederbörligen invigd plats må jordfäst lik begravas.
I lagen skiljes på tre slags j.: 1) i vanlig
ordning el. s. k. högtidlig j., 2) i särskild, mindre
högtidlig ordning (för dödfödda barn), 3) i
stillhet (för den, som ljutit döden under förövande
av grovt brott). Genom lag av 5 nov. 1926
stadgas om borgerlig begravning (el.
civilbegravning). Om den avlidne efter uppnådd ålder
av 18 år skriftligen förordnat om begravning
utan j. i svenska kyrkans ordning, skall sådan
äga rum, så ock där utan sådant förordnande
det begäres av den avlidnes närmaste anhöriga
Säckformiga flytjordsterrasser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
