- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 11. Infektion - Karkkila /
601-602

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

601

Judar

602

långa tider svåra bekymmer. Stora mängder av
portugisiska marraner lyckades dock under
1500-talet genom erläggande av dryga summor
till-handla sig rätten att utvandra dels till Holland,
där de öppet återgingo till sin judiska religion,
dels, ehuru i mindre antal, till
Sydfrankri-ke (Bordeaux). Från Holland utbredde de sig
sedermera till England, efter 1655, och till
Danmark, efter 1657. I Ukraina hemsöktes j. på
1650-talet av fruktansvärda lidanden genom
Chmielnickis kosackuppror, varunder flera
hundra tusen j. dödades. Polens delningar mellan
Ryssland, Preussen och Österrike blevo av stor
betydelse för j :s spridning.

Upplysningstidens idéer inneburo krav på
större humanitet mot j. Ett uttryck härför var den
av Gustav III 1779 givna tillåtelsen för dem att
invandra till Sverige, där de fingo bosätta sig i
städerna Stockholm, Göteborg och Norrköping.
En avgörande händelse för j. blev franska
revolutionen, vilken 1791 bragte full medborgarrätt
åt Frankrikes j. Napoleon sökte att knyta j:s
sympati vid sin sak, bl. a. genom
sammankallande av ett allmänt sanhedrin till Paris 1807.
Efter Napoleons fall blevo j. i de tyska och
italienska staterna berövade sina nyvunna
rättigheter. Men efter 1830 blev frågan om j :s
emancipation alltmer aktuell. I England fingo de
rösträtt 1832. I Sverige blevo de 1838, enl.
förordning av den judevänlige Karl Johan, svenska
medborgare under det nya namnet mosaiska
trosbekännare. Den allmäneuropeiska
reformströmningen från 1848 medförde på allt flera
håll likställighet åt j.: så i alla tyska länder
och i kungariket Sardinien 1848, i Danmark 1849,
i Norge (dit de förut icke fått invandra) 1851,
i Schweiz 1856, i Italien i dess helhet genom
enhetsverkets genomförande 1859—70, i Ungern
1867. Sveriges j. fingo 1860 rätt att bosätta
sig var som helst i riket och 1865 rösträtt till
riksdagen, varefter 1870 deras fullständiga
emancipation genomfördes. I Ryssland höllos j.
såsom en lägre klass av statsborgare, främst
genom förbud mot bosättning utanför
”judeterritoriet” (de polska, ukrainska och litauiska
provinserna). Om den under seklets senare del ånyo
i flera länder uppblossande fiendskapen mot j.
se Antisemitism.

Under de 60 år, som j. förföljts i Östeuropa
och Tyskland, hade i stället de anglosaxiska
länderna, främst Förenta staterna och i
synnerhet New York, alltmer blivit j :s kulturella
och ekonomiska centrum. Av U.S.A:s 5 mill. j.
bo över 2 mill., som mestadels tala jiddisch, i
”Jew York”.

Palestina har emellertid efter hand
kommit att utöva hegemonien, främst efter
grundandet av det hebreiska univ. i Jerusalem (1925)
och staten Israels proklamerande (maj 1948),
som gjort slut på j :s landsflykt och efter nära
1,900 år åter givit dem en egen stat med
hebreiska som nationalspråk. Utvecklingen i Palestina
har dock lett till svåra judeförföljelser i de
arabiska länderna i Främre Asien och Nordafrika

under åren 1948—49. Också i Tyskland och
Östeuropa har antisemitismen efter Hitlers fall
fortsatt, och från alla dessa länder har gått en
oavbruten ström av j. till Israel; dit invandrade
1949 c:a 239,000 j., 1950 169,000 och 1951 185,000
(maximisiffror) från alla delar av jorden.

Vad beträffar j. som ras har den tidigare
hyllade uppfattningen om en enhetlig, genom
tiderna oförändrad judisk rastyp alltmera
övergivits. Det har visat sig, att j :s rastyp
väsentligen påverkats av rasbeskaffenheten hos de folk,
bland vilka de bott, vilket särskilt märkes i
fråga om huvudets form. Sålunda äro j. i
Palestina liksom de sefardiska j. (sefardim,
ättlingarna av de från Spanien och Portugal
fördrivna) jämförelsevis dolikocefala, de a sch k
e-nasiska (tysk-polska) j. (aschkenasim) mera
brakycefala, vilken egenskap är än mer
utvecklad hos sydryska och kaukasiska j. Även av
historiska skäl är det säkert, att j. under
romartiden med sig förenat en mängd olika folkelement
av de kring Medelhavet boende raserna samt att
i Östeuropas judiska befolkning uppgått slaviska,
kaukasiska och mongoliska raselement.

Judarnas antal anslås f. n. till 11—12 mill. Enl.
amerik. judiska kommittén fördela de sig på
följande sätt:

År 1939 1950

U.S.A. och Canada ....... 4,965,620 5,198,000

Syd- och Mellanamerika .... 524,000 621,930

Europa ............................ 9,739,200 3,550,000

Asien ............................... 77i,5oo i,734>35o

Australien och Nya Zeeland 33,000 44,000

[ Afrika .......................| 609,800 702,400

Världen totalt ..................| 16,643,120 11,850,680

Land

| Antal judar 1950

Europa:

Belgien............................... 42,000

Danmark ................................. 5,500

England ............................... 450,000

Finland ................................. 1,500

Frankrike ............................. 235,000

Irländska republiken .................... 5,400

Italien ................................ 45,000

Nederländerna .......................... 27,000

Norge .................................. 1,200

Polen .................................. 65,000

Rumänien .............................. 335,000

Sovjetunionen ....................... 2,000,000

Spanien ................................. 3,000

Sverige ................................ 12,500

Schweiz ................................ 21,000

Turkiet ................................ 50,000

Ungern ................................ 160,000

Nordamerika
Canada .............................. 198,000

U.S.A................................ 5,000,000

Litt.: H. Grætz, ”Geschichte der Juden” (11
bd, 1897—1909); F. Heman, ”Judafolkets
historia” (1910); I. Elbogen, ”J:s historia” (1922);
S. Dubnow, ”Weltgeschichte des jüdischen
Vol-kes” (10 bd, 1925—29); M. Friediger,
”Jöder-nes historie” (1934); M. Ehrenpreis, ”Israels
möten med folken” (s. å.); H. Valentin, ”Det ju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffk/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free