Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Geologisk och geografisk översikt - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Jugoslavien
612
Flod och vattenfall inom karstområdet i n. v.
Jugoslavien.
öar vid adriatiska kusten samt några angränsande
delar av Mellaneuropa. I s. v. gränsar J. till
Adriatiska havet, i v. till friterritoriet Trieste och
Italien, i n. till Österrike och Ungern, i ö. till
Rumänien och Bulgarien och i s. till Grekland
och Albanien. J:s statsförbund består av
folkrepubliken Serbien med de autonoma områdena
Vojvodina och Kosmet, av folkrepublikerna
Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina,
Make-donien och Montenegro. J. omfattar 256,589 km2
med 15,751,935 inv. (enl. census 15/s 1948; 16,2
mill. beräknad folkmängd 1950). Huvudstad är
Belgrad (389,000 inv., inkl, den 1934
inkorporerade staden Zemun).
Geologisk och geografisk översikt. J. är till
större delen berg- och högland, endast i n. ö. vid
Donau och dess bifloder, Sava, Drava och Theiss,
finnas större slätter. Landets n., v. och s. v. delar
uppfyllas av dinariska bergssystemet. (Jfr
Balkanhalvön). Längst i n. på Sloveniens gräns mot
Steiermark ligger mellan Mur (Mura) och Drava
en utlöpare på östalpernas kristalliniska kärnzon,
Possruck, en i genomsnitt 700 m hög bergsrygg.
Till dinaridema räknas även Karavankerna, som
i n. n. v. bilda gränsen mellan J. och Kärnten.
Dessa medelhöga berg bestå av på en paleozoisk
sockel uppbyggda kammar av triaskalk och uppnå
i egentliga Karavankernas högsta topp (Stol el.
Hochstuhl) 2,239 m ö. h., i de platåartade
Sten-alpema t. o. m. 2,559 m ö. h. Längre mot s. v. på
andra sidan Sava, där J. fått det av sydslaver
bebodda, tidigare italienska Venezia Giulia, resa
sig Juliska alpernas kalkstensmassiv med J :s
högsta topp Triglav (2,863 m). De högsta
partierna inom dinaridernas innerzon nå över
2,000 m ö. h., ss. Bjelasnica (2,067 m) s. om
Sarajevo, vidare Prenj (2,123 m), Maglic (2,387
m), Durmitor (2,534 m) och toppen vid Plav
(2,655 m) på Albaniens n. ö. gräns. S. v. om
innerzonen stryker dinaridernas ytterzon längs
Adriatiska havets kust. Den utgör fortsättningen
av de venetianska alperna i Italien, vilka i s. ö.
övergå i Karsts kalkplatåer, och dessa sedan i
Dalmatiens, Kroatiens, Bosniens, Hercegovinas
och Montenegros karst. De bestå av mäktiga
kalkstenslager från krit- och eocentiderna, som
starkt veckats och över skjutits mot s. v.
Landskapet präglas här av de typiska kar stfenomenen:
doliner, insänkningar med en bredd av blott något
tiotal meter, uvaler, rännor av kilometerlängd,
ofta bestående av en rad doliner, samt poljer,
stora bäcken, som kunna uppnå tiotals kilometer
i längd och bredd, grottbildningar och
underjordiska flodlopp. I många trakter, t. ex. i Karst,
Krain och Dalmatien, framrinna flera floder
kilometervis under jordytan i långa och vida
kanaler, som de bildat genom upplösning av de
sprickrika kalkstensbergen. Världsberömda äro
Adels-berggrottan och karstbildningarna vid San
Can-ziano. Av viktigare bäckenlandskap må nämnas
t. ex. Prizren-bäckenet och Kosovoslätten
(Ko-sovo Pclje). Prizren-bäckenet är i s. ö. avspärrat
genom det höga Sar planina, som kulminerar i
Örni Vrh (2,587 m).
Klimat. Kustlandet och floddalarna i s. ha
Medelhavsklimat med ganska heta somrar men
milda vintrar; s. Dalmatien har en årsmedeltemp.
av i6°5 och en nederbörd av 1,500 mm.
Innanför randbergen härskar kontinentalklimat med
stark temperaturväxling mellan årstiderna (i
Belgrad är sålunda lägsta uppmätta temp.—26°’
och högsta 41% medan årsmedeltemp. uppgår till
omkr. ii°, Belgrads medeltemp. är för kallaste
mån. (jan.) —1?8, för varmaste mån. (juli) 220 ;
Dubrovnik resp. 8°7 och 25°o. De högre belägna
delarna ha alpklimat.
Växtvärld. Slätterna n. om Donau upptagas av
grässtäpper. De ansluta till den ungerska
stäppen. En smal kustremsa utefter Adriatiska havet
har mediterran vegetation (macchia och
garri-gue), som övervägande består av ständigt gröna
buskar och ris, medan träd (aleppotall, cypresser,
jämek) äro sparsamma och småväxta.
Bergsluttningarna bära övervägande vinterkala ekskogar
med mer el. mindre starkt inslag av barrträd
samt av bok, kastanjeträd, lönn och mannaask.
I skogsregionens övre del (till c:a 2,000 m)
dominera gran (Picea excelsa) och tall (Pinus
Peuce). Karakteristiska inslag i buskskiktet äro
här Vaccinium-axter, en och bergtall. Ovan 2,000
m vidtar den alpina regionen, där många växter
antagit kuddform. De högst upp nående
kärlväxterna äro bl. a. Sibbaldia procumbens och
Silene acaulis.
Djurvärld. I skogarna förekomma kronhjort,
rådjur, vildsvin och i undangömda bergstrakter
björn. Stenbocken är numera utrotad, men vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
