Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungstedt, 1. Hugo - Jungstedt, 2. Axel - Jungstedt, 3. Mathilda - Jungstedt, 4. Kurt - Jung-Stilling - Juni - Junigrundloven - Junín - Junior (j:r, j:or, jun.) - Juniperus - Juniusbreven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Jung-Stilling—Juniusbreven
646
—02, överkommendant för Stockholms garnison
1910—16 och 1918, ordf, i direktionen för
Arméns pensionskassa 1918—23. J. idkade en flitig
militär författarverksamhet och utgav bl. a.:
”Historisk öfversigt af Sveriges
befästningsvä-sende 1523—1899” (1899), ”Kriget mellan
Frankrike och Tyskland 1870—71” (2 bd, 1898—1900),
”Försvars-anfallsstriden i fältkriget” (1919),
”Krigsväsendets tekniska utveckling under det
19:e årh.” (1921) och ”Flygvapnets uppkomst
och utveckling” (1925).
2) Axel Adolf Harald J., den föreg:s kusin,
målare (1859—1933), utbildades hos Perséus och
vid Konstakad., väckte uppmärksamhet med den
kraftfullt realistiska duken ”1 stenbrottet” (1886,
Nationalmuseum) och utförde sedan
”Strömmingsfiske” (1888, Göteborgs museum) m. m., vidare
plafondmålning i Kungl. teaterns vestibul (1907)
m. fl. dekorativa målningar samt en mängd
omsorgsfullt utförda porträtt. Självporträtt i
Konstakad. (1897). 1908—24 verkade J. som prof, i
teckning vid Konsthögsk. i Stockholm.
3) Mathilda J., den föreg:s syster,
operasångerska (1864—1923), utbildades 1884—88 hos
J. Günther, F. Arlberg och S. Hebbe i
Stockholm, debuterade på Kungl. teatern 1889 i ”Den
bergtagna”, studerade för Mme Artot i Paris
1890—91, sedan åter vid Kungl. teatern till 1910.
Hennes klangfulla mezzosopran utbildades
ytterligare av Zur Mühlen i London. Under senare
år gav hon flera framgångsrika gästspel på
Operan i Stockholm, där hon vann stort erkännande
ej blott för sin kultiverade sångkonst utan även
för sitt dramatiskt uttrycksfulla spel. G. m. 1)
1891—99 regissör E. Linden, 2) 1905 konstnären
F. E. Reuterswärd.
4) Kurt J., den föreg:s son, målare,
dekoratör och tecknare (f. 1894 21/s), studerade hos
Carl Wilhelmson, Henrik Sörensen och
Wold-Thorne, i Köpenhamn samt i Paris, där han
1919 framträdde som målare i kubistisk stil. J.
har senare särsk. gjort sig bemärkt som
dekoratör för bl. a. fartygen ”Kungsholm” (1928),
”Drottningholm” (1929), och ”Stockholm” (1938),
för Stockholmsutställningens huvudrestaurang
(1930) och Valands festsal i Göteborg (1932). J:s
rikliga produktion som bokillustratör, t. ex. av
Voltaires ”Candide”, Almqvists
”Folklivsberättel-ser” och Tegnérs ”Frithiofs saga”, utmärkes av
en smidig anpassning efter innehållets krav samt
av fin typ- och miliökarakteristik. J. är sedan
1043 ied- av Konstrådet. — Litt.: M. Strömberg,
”K. J.” (1945).
Jung-Stilling [jo’q-Jti’1-], se Jung, J. H.
Juni, årets sjätte månad i den julianska och
gregorianska kalendern och fjärde i den äldre
romerska, J. uppges ha fått sitt namn efter
gudinnan Juno, enl. annan uppgift efter en av Roms
två första konsuler, Lucius lunius Brutus. Dess
svenska namn är sommarmånad.
Junigrundloven [-lä-], se Danmark, sp. 399.
Junin [^oni’n]. 1) Dep. i mell. Peru, ö. om
staden Lima; 29,000 km2; 431,000 inv.
Huvudstad: Huancayo. 2) Stad i Argentina, 225 km v.
Illustration av Kurt Jungstedt till Aug. Strindbergs
”Hemsöborna”, 1927.
om staden Buenos Aires; 61,000 inv.
Järnvägs-verkstäder, spannmåls- och kreatursmarknad.
Jünior [som idrottsterm vanl. utt. -å’r]
(förk. j : r, j :or, jun.), lat., den yngre, tillagt
en persons namn för att skilja honom från en
äldre med samma namn (senior). Idrottsman, som
ej uppnått viss ålder el. vid tävlingar erövrat
vissa pris el. mästerskap kallas även j. Varje
specialidrott och varje land har sina särskilda
juniorbestämmelser, vilka ofta ändras.
Junfperus, bot., se En.
Jüniusbreven [eng. utt. d^ö^jas-] (eng.
Letters of Junius), en serie politiska brev, som
under sign. Junius offentliggjordes i
Londontidningen Public Advertiser under tiden 1769
—72. Deras syfte var att misstänkliggöra
hertigens av Grafton och Lord Norths ministär
samt framhäva Chatham som den store
politikern. I sin polemik väjde förf, icke för några
insinuationer. Sitt största intresse ha emellertid
breven genom problemet om vem deras förf. är.
En hel rad av politiker ha de tillskrivits, män som
Sackville, Burke, Gibbon, Lord Chatham etc.
Efter hand ha allt flera forskare enats om att anse
Sir Philip Francis som förf. Det har visats, att
Junius’ åsikter i olika frågor nära sammanfalla
med dennes; dessutom företer den förvrängda
handstilen i de ännu bevarade originalen till J.
stora likheter med Sir Philips. — Litt.: ”Letters
of Junius”, utg. av J. Ward (1854); G. H. R.
Francis, ”Junius revealed by his surviving
grandson” (1894); ”The letters of Junius”, utg. av
C. W. Everett (1927).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
