Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Junsele - Junsele revir - Junta - Juntan - Juoksengi - Jupiter el. Juppiter (gud) - Jupiter (astronomi) - Jupiter Pluvius - Jura (departement) - Jurabergen, Jura - Juraformationen - Jurasystemet el. juraformationen (jura)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Junsele revir—Jurasystemet
650
utgör storkommunen
Junsele.
Ju’nsele revir, adress
Backe, tillhör Mellersta
Norrlands distrikt och omfattar
Junsele kommun samt delar
av Fjällsjö, Ramsele,
Ådals-Lidens och Anundsjö
kommuner inom Västernorrlands
län.
Junta [sp. utt. ^o’nta]
(av lat. iünctus, förenad),
eg. förening; församling, råd,
utskott, kommitté. J.
bildades förr i Spanien av
konungen el. på annat initiativ
för olika ändamål, ss.
Stora juntan, tillsatt av
Karl II, den av Napoleon
till Bayonne 1808
sammankallade j. för utarbetandet
av en författning och de
s. å. i hela Spanien
konstituerade provins jun torna
(under en centraljunta i Sevilla) för organisering
av befrielsekriget mot fransmännen. — J.
förekommer även i svenskt språkbruk i betydelsen
sammankomst (t. ex. ”syjunta”).
Juntan, politiskt radikal, litterär
universitets-klubb i Uppsala på 1790-talet. Dess ledare voro
Benjamin Höijer och G. A. Silverstolpe.
Ju’oksengi, samhälle i övertomeå sn i
Norrbotten.
Jüpiter el. J ü p p i t e r, romarnas högste gud.
Namnet är bildat av Djovis, som är identiskt
med grek. Zeus, skt Dyaus, himmel, och lat.
pa-ter, fader, och har även formen D i e s p i t e r.
J. är himmels- och väderleksgud: J. Fulgur
(blixt), J. Tonans (den åskande); vid torka
anropades han om regn. J. blev även rättens
beskyddare, vid vilken ed avlades (Dius Fidius).
som J. Stator och J. Victor skänkte han seger;
i J. Feretrius’ tempel upphängdes spolia opima.
Dyrkad tills, m. Juno och Minerva som J.
Op-timus Maximus (den bäste och störste) i det vid
konungatidens slut på Capitolium (därför även
kallad J. Capitolinus) uppbyggda templet, blev
han Roms högste gud och beskyddare och i viss
mån en romersk riksgud. J. dyrkades även av
latinerna o. a. italiska folk. I Rom höllos
åtskilliga fester och spel till hans ära. J.
likställdes med den grekiske guden Zeus.
Jüpiter, astron., se Planeter.
Jüpiter Plu’vius, lat., Jupiter regngivaren (en
nybildning efter antika förebilder).
Jura [’Syra’], dep. i ö. Frankrike, vid
schweiziska gränsen, 5,055 km2, 216,400 inv. J:s s. ö.
del uppfylles av Jurabergen. Huvudstad
Lons-le-Saunier.
Jurabergen, Jura, bergsystem i Mellaneuropa
(se karta vid Alperna), som med en vid, mot
s. ö. konkav båge bildar den n. v. ramen kring
den schweiziska högslätten. J. börjar i s. v. vid
Isère, där Franska kalkalpernas kedjor dela sig
i två grenar. Den större böjer bågformigt av
Doubs’ dalgång i Platåjura.
mot n. ö., men några veckkedjor fortsätta mot n.
över Rhöne-dalen och därefter vidare n. v. om
Genève- och Neuchåtel-sjöarna. Detta jurasystem
antar sedan en mera ö. riktning fram över
området mellan Aare och Rhen och slutar med
Lägern-bergen, n. v. om Zürich. J. bestå
övervägande av kalksten från juratiden, men i n.
finnas även triaslager, i s. även märglar och
sandstenar från krittiden. Högsta ryggen ligger v.
n. v. om Genève, där Crét de la Neige når 1,723
m ö. h., men ännu n. v. om Bielsjön når
Chas-seral 1,609 m- Medan zonen närmast
schweiziska högslätten alltså ter sig som en grupp
parallella, regelbundna kedjor och därför kallas
Kedje-jura, är den på den konvexa sidan belägna
ytter-zonen av platåtyp och kallas därför Platåjura.
Gränsen mellan båda följer ung. Ain-dalen.
J. är ett typiskt veckberg och har uppstått
i samband med den alpina veckningen som en
yttersta förmur till Alperna. Högst är berget
upptornat åt alpsidan, och den ursprungliga
veckningen är här bevarad i långsträckta, parallella
kammar (voütes) och mellan dem gående breda
dalar (sing. val), vartill komma i själva
kammarna genom erosion uppbrutna längsdalar
(com-bes). Längsdalarna förenas genom smala och
branta inskärningar (cluses), i vilka floderna
söka sig väg.
J :s klimat är nederbördsrikt. Bergryggama
äro merendels klädda av granskog. De högre
kammarna och topparna ligga över skogsgränsen,
och växttäcket består här av saftiga ängar, som
användas till sommarbeten. De djupa och breda
dalarna äro vanl. helt uppodlade och uppvisa en
tätt befolkad jordbruksbygd. — Litt.: E. Schmidt,
”Die Siedlungen des nordschweizerischen Jura”
(1909); E. de Martonne i ”Géographie
univer-selle”, 6:1 (2:a uppl. 1947).
Juraformationen, se Jurasystemet.
Jurasystemet el. juraformationen, ofta
blott jura, det mellersta av de tre mesozoiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
