Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn (grundämne) - Järn (socken) - Järna (Kopparbergs län) - Järna (Södermanland) - Järna (socknar i Stockholms län) - Järna (storkommun) - Järnbakterier - Järnbetong - Järnboås - Järnbruk - Järnbruksförbundet - Järnbröllop - Järnbäraland - Järnbörd - Järnefelt, ätt - Järnefelt, 1. Arvid - Järnefelt, 2. Eero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681 Järn—Jämefelt 682
mera koncentrerad salpetersyra löses j. till
ferri-nitrat under utveckling av kväveoxider. Doppar
man j. i koncentrerad salpetersyra och hastigt
avtvättar syran, blir j. passivt, d. v. s. olösligt
i syror, vilket beror på att ett tunt
sammanhängande oxidskikt bildas. Vid upphettning förbinder
sig j. mycket energiskt med klor, även med
svavel och fosfor, men icke med kväve. J. förenar
sig däremot lätt med kol och kisel, vilket har
stor betydelse för tekniskt j :s egenskaper.
2) Tekn., se Järn och stål.
Järn, socken i Dalsland, Nordals härad,
Älvsborgs län, vid Vänern, s. om Mellerud; 24,62 km2,
473 inv. (1952). Omfattar ett längs kusten
skog-täckt, f. ö. odlat parti av Dalboslätten. 1,359 har
åker. Kyrkan delvis medeltida; tillbyggd 1726
och 1861 (restaur. 1947). Ingår i Holms,
Skålle-ruds och J :s pastorat i Karlstads stift, S. Dals
kontrakt; införlivades 1952 med Melleruds köping.
Järna, socken i Kopparbergs län, Nås och
Malungs domsagas tingslag, kring Västerdalälven och
dess biå Vanån; 710,70 km2, 7,121 inv. (1952).
Tättbebyggd flodslätt kring älven, omgiven av
sjörik, höglänt skogsterräng. 2,614 har åker. Vid
Vanåns mynning municipalsamhället Vansbro,
längs älven träindustri; husmodersskola (Snöån).
Vid järnvägen Ludvika—Särna ligger tätorten
Da la-Järn a (1,273 inv., 1951)). Korsnäs ab.
äger Eldforsens kraftverk. Pastorat i Västerås
stift, Västerdals kontrakt; utgör storkommunen
J ä r n a. — J. är delat i två
kyrkobokförings-distr., Järna och Vansbro.
Järna, municipalsamhälle (sedan 1911) i Järna
kommun (överjärna sn) i Södermanland, 12 km
s. s. v. om Södertälje: 1,01 km2, 1,126 inv. (1952).
J. är knutpunkt på V. stambanan för ö.
stambanans förgrening från Äby. En del mindre
industriföretag.
Järna, socknar i Stockholms län, se
Ytter-järna och över järna.
Järna, storkommun i Stockholms län,
Södertörns domsaga; omfattar socknarna Vårdinge,
över järna och Ytterjärna; 193,99 km2 land, 4,177
inv. (1952).
Järnbakterier, i vatten och jord levande
bakterier, vilka äro trådformiga (Leptothrix,
Clado-thrix, Crenothrix, Sphaerotilus, Clonothrix) el.
skaftat stavformiga (GallioneUa) och som oxidera
2-värt järn till 3-värt, vilket utfälles som
järn-hydroxid (ferrihydroxid) på bakteriernas yta el.
i deras slemhöljen. I järnhaltiga vatten bilda de
gula—röda slemmiga massor. Ätm. Gallionella
kan utnyttja den vid oxidationen vunna energien
för assimilation av kolsyra genom kemosyntes och
lever autotroft. J. anses spela en viktig roll vid
uppkomsten av vissa ockror och sjömalmer. De
äro även av betydelse särsk. vid vattenverk, där
många katastrofer uppstått på gr. av massväxt
av j. i ledningsnätet.
Järnbetong, armerad betong (se Betong).
Järnboås, socken i Västmanlands bergslag,
Nora och Hjulsjö härad, Örebro län, n. v. om
Nora; 133,34 km2, 965 inv. (1952). Bergig
skogstrakt, genomfluten av Rastälven. 1,173 har åker.
Kyrkan av trä uppf. 1658. Flera gamla
masug
nar och järnbruk äro nedlagda. Klacka-Lerbergs
gruvfält ligger delvis inom J.; Nyhyttans
badanstalt (200 m ö. h.). Pastorat i Västerås stift,
Nora kontrakt; tillhör storkommunen Noraskog.
Järnbruk, gängse namn på industriell
anläggning, där järn framställes och förädlas, närmast
knutet till stångjärnsverken i äldre svensk
järnhanterings dagar.
Järnbruksförbundet, se Arbetsgivareförening.
Järnbröllop, se Bröllop, sp. 72.
Järnbäraland, enl. norska sagor ett landskap
i Sverige. J., som sannolikt betyder
”järnbärarnas land”, torde närmast avse de
myrmalmsbru-kande mellersta och v. delarna av nuv. landskapet
Dalarne, varifrån sedan urminnes tid
järnprodukter införts till Norge. Jfr S. Tunberg, ”Stora
Kopparbergs historia”, I (1922).
Järnbörd, i Norden beteckningen på det slags
gudsdom, varvid den anklagade värjde sig
genom att oskadd bära eller trampa på glödande
järn. Enl. östgötalagen förbjöd Birger jarl j.
Hälsingelagen omtalar, att j. återupptagits men
förbjudits 1320.
Järnefelt, svensk-finländsk adlig ätt,
härstammar från Johan Keldunck (av tysk börd,
d. som överstelöjtnant 1666), som 1651 adlades
med namnet J. Den inskrevs 1652 på Sveriges
och 1818 på Finlands riddarhus.
1) Arvid J., författare (1861—1932), fil.
kand. 1885, jur. kand. 1890. Han debuterade
1893 med romanen ”Isänmaa” (sv. övers.
”Fosterlandet”, s. å.). Två år tidigare hade
han gripits av Tolstojs läror, övergivit den
juridiska banan och blivit småbrukare. Sin
omvändelse har han skildrat i romanen
”He-räämiseni” (1894, sv. övers. ”Mitt
uppvaknande”, s. å.). J:s senare, omfattande
produktion står till större delen i beroende av
Tolstojs och Henry Georges läror. Bland hans
romaner märkas ”Helena” (1902; sv. övers. 1905),
”Maaemon lapsia” (1905; sv. övers. ”Jordens
barn”, s. å.), ”Greeta ja hänen Herransa” (1925;
sv. övers. ”Greta och hennes Herre”, 1931). Till
skådespelet ”Kuolema” (”Döden”, 1903) skrev
J:s svåger J. Sibelius musiken, i vilken ”Valse
triste” ingår. Skådespelet ”Titus” (1910)
uppfördes 1911 i Stockholm. Av den romantiserade
biografien i 3 bd ”Vanhempieni romaani” (1928
—30) har d. 1 utkommit i sv. övers., ”Mina
föräldrars roman” (1929). — Litt.: B. Collinder,
”Finsk prosadiktning” (1932).
2) Eero Nikolai J., den föreg:s bror, målare
(1863—1937), studerade i Helsingfors, vid
konst-akad. i Petersburg, i Paris för Robert Fleury
och Bouguereau samt i Italien. J:s rika,
jämna, alltid behärskade produktion omfattar
landskap från det inre av Finland — skogar, sjöar,
vildmark, utmärkta genom intim känsla i studiet
och osökt naturlyrik —, bondetyper (se bild 14
å pl. vid Finlands konst), jordarbete, därjämte
monumentala porträtt. Det nya århundradet
medförde dragning till dekorativ förenklad
hållning i J :s målningssätt. Till hans senare skede
höra ett par altartavlor samt två monumentala
väggmålningar — ”Auroraförbundet” (1916) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
