- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 11. Infektion - Karkkila /
685-686

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järngardet - Järnglas, Järnglimmer - Järngnejs - Järnhantering - Järnhydroxid - Järnjungfrun - Järnkanslern - Järnkarbonyl - Järnkisel - Järnklorid - Järnkontoret - Järnkorset - Järnkronan, Den langobardiska - Järnkroneorden - Järnlersten - Jernlunden - Järnmalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

685 Järnglans—Järnmalm 686

själv upplösa partiet och s. å. nedsköts ”vid
flyktförsök” efter att ha dömts till 10 års
straffarbete, förblev J. under sin nye ledare Horia
Sima en farlig revolutionshärd. I sept. 1939
mördades ministerpresident A. Cälinescu av
järn-gardesmän. 1940 inledde konung Karl jämte
ministerpresident Tatarescu en försonlig politik
gentemot J., och Sima upptogs i regeringen. Då
general I. Antonescu vid konungens abdikation
i sept. s. å. blev faktisk diktator, stödde han
sig, ganska motvilligt, på J., som nu
benämndes ”Legionärerna”. Sima blev v. regeringschef
men önskade själv ta makten och försökte i jan.
1941 störta Antonescu. Denne kväste hastigt
revolten och upprättade militärdiktatur. Sima
flydde till Tyskland. En hård utrensning företogs
inom J., som förlorade sin självständighet. —
Litt.: K. Charlé, ”Die eiserne Garde” (1939).

Järnglans, Järnglimmer, se Hematit.

Järngnejs, se Gnejs.

Järnhantering, se Järn och stål.

Järnhydroxid, kem., se Jämföreningar.

Järnjungfrun (ty. Eiserne Jungfrau),
benämning på ett i borgen i Nürnberg förvarat
”tortyrredskap” i form av en ihålig borgarkvinna, i vilken
enl. tidigare uppgift fången inneslöts och
torterades med järntaggar som trängde in i kroppen.
Det är numera påvisat, att detta märkliga
instrument tillverkats 1867 i bedrägligt syfte.
Något dylikt tortyrredskap har i själva verket
aldrig existerat.

Järnkanslern, benämning på furst Otto E. L.
von Bismarck.

Järnkarbonyl, kem., se Järnföreningar.

Järnkisel, kvarts, som innehåller
jämföreningar (vanl. järnockra el. limonit) och färgats röd
el. brun av dessa.

Jämklorid, se Järnföreningar.

Järnkontoret, se Jernkontoret.

Järnkorset (ty. Eisernes Kreuz), Tysklands
och tidigare Preussens förnämsta krigsdekoration,
sedan militära orden Pour le mérite kommit ur
bruk. J. instiftades 1813 av Fredrik Vilhelm
III av Preussen som belöning för tapperhet
under befrielsekriget mot Napoleon och utan
hänsyn till tjänstegrad, rang och stånd. 3 klasser:
J. av 2:a klass, av i:a klass och storkors. 1870,
1914 och 1939 återupplivades J. för den tid resp,
krig varade. Det sil ver infattade, svarta,
4-arma-de gjutjärnskor sets utseende har föga växlat.
Band: för tapperhet inför fienden svart med
2 längsgående, vita ränder, för annan
krigsför-tjänst färgerna omkastade. 1939 års J. har
årtalet och ett hakkors på dekorationens åtsida.
Samtidigt infördes en ny klass, över 1 :a
klassen men under storkorset: riddarkorset av J.
Det har även för speciella förtjänster tilldelats
med eklöv, svärd och briljanter. 1939 blevo
bandets färger svart-vitt-rött.

Järnkronan, Den langobardiska j.,
krona, bestående av en’ järnring, täckt av ett
8 cm brett guldband, som prydes med emalj och
ädelstenar, har under omkr. 1,000 år begagnats
vid märkliga kröningar, bl. a. Napoleon I:s;
förvaras i katedralens skattkammare i Monza.

Järnkroneorden, se Ordnar.

Järnlersten, se Ler järnsten.

Jämlunden, sjö i Vårdnäs och Tjärstads
socknar, s. Östergötland, i Stångåns system; 16 km2,
85 m ö. h. Förbindes vid Rimforsa med
Åsunden, vid Brokind (sluss) med Lilla Rengen och
tillhör Kinda kanalled.

Järnmalm. Med j. menas en i naturen
förekommande anhopning av ett el. flera järnhaltiga
mineral, vilken är tillräckligt rik, för att järn
med ekonomisk fördel skall kunna utvinnas
därur. De viktigaste j.-mineralen äro oxider,
oxid-hydrat, karbonat och silikat. Till de förra höra
magnetit (FesO^ med 72,4% järn,
järnglans el. hematit (Fe2Ös) med 70% järn
och limonit el. järnockra (Fe2Ös, n H2O)
med c:a 6o°/o jäm. Sveriges viktigaste j.
utgöras av magnetit och järnglans och benämnas
vanl. svartmalm, resp, blodstensmalm.
Det viktigaste järnförande karbonatet är s
ide-rit el. järnspat (FeCOs) med 48,3% järn.
Bland silikaten kunna nämnas c h a m o s i t och
thuringit, vilka ha en rätt växlande
järn-halt, i regel 30—36%. Vanl. äro j.-mineralen
uppblandade med gångarts- el. skarnmineral,
vilka sänka järnhalten. De svenska exportmalmerna
innehålla 60—70 °/o j ärn, medan många av
utlandets betydande j. endast hålla c:a 30%. Genom
anrikning kan den brutna malmens järnhalt ökas.

Till sin bildning kunna j. vara magmatiska i
vidsträckt bemärkelse el. sedimentära. Som en
tredje grupp kunna till dessa läggas de
meta-morfa j., vilka uppkommit genom omvandling
av de förra. Till de magmatiska j. räknas
i första hand sådana, som bildats genom
mag-matisk differentiation, d. v. s. genom utsöndring
ur en magma. Hit höra magnetitmalmer med hög
titanhalt, ofta även vanadinhalt, vilka uppträda
i anslutning till basiska eruptivbergarter, ss.
gabbro, norit, hyperit och anortosit. Ex. på j.
av denna grupp utgöra Taberg i Småland och
Routivare i Lappland. Som magmatiska räknas
även j. av kirunatyp, vilka intrusivt genomsätta
sin sidosten, som vanl. är en ytbergart av
syeni-tisk sammansättning. Malmmineralet är i regel
magnetit, mera sällan järnglans. Utom i
Lappland (Kierunavaara, Gällivare m. fl.) träffas
denna typ i Ural, U.S.A. och Chile. Magmatiska
i vidsträckt bemärkelse äro även de
järnspat-förande malmgångar, som förekomma t. ex. i
Siegerland i Tyskland. Invid eruptivkontakter,
särsk. i karbonatbergarter, bildas genom
substanstillförsel från eruptivbergarten j. med ofta
vackert kristalliserad järnglans el. magnetit. Ex.
härpå förekomma på Elba och i Banatet. Genom
järnhaltiga, cirkulerande lösningar kan en
kalksten i mer el. mindre fullständig grad
metasoma-tiskt omvandlas till siderit. Dyl. m et a s om
a-tiska j. finnas vid Eisenerz i Steiermark och
Bilbao i Spanien, varest sideriten genom senare
vittringsprocesser överförts till en rikare
hematit-el. limonitmalm.

De sedimentära j. ha uppkommit
därigenom, att järnhaltiga mineral, ss. limonit, siderit
el. järnsilikat, avsatts i havs- el. sjövatten. Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffk/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free