Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnmedel, järnpreparat - Järnnätter - Järn och stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Järnnätter—Järn och stål
692
järnhaltiga källor. De flesta
järnkällorna i Sverige hålla ferrokarbonat, äro ”stålkällor”,
t. ex. Medevi, Ramlösa, Henschens källa i
Ronneby m. fl. Innehåller vattnet ferrosulfat, talar
man om ”vitriolkällor”. Berömda källor i
utlandet äro bl. a. Marienbad, Nauheim, Spaa,
San-defjord. Av vikt är, att järnvattnen drickas
mycket snart efter tappningen, enär ferrosalterna lätt
oxideras av luftens syre till ferrisalter. Starkare
järnvatten böra intagas genom rör, så att ej
tänderna svärtas.
För att ej magslemhinnan må retas, ges j. i
regel i samband med måltid. De framkalla ej
sällan förstoppning, som får motverkas genom
tillsats av lämpligt avföringsmedel.
Järnnätter kallas i Sverige vissa nätter under
vegetationsperioden, vilka av allmogen tros vara
särskilt utsatta för frost. I mellersta Sverige
pläga som j. räknas natten till 2 juni, nätterna
mellan 13 och 18 juni samt på vissa håll natten
till 23 juni. I Norrland betecknas även nätterna
mellan 28 och 31 juli och mellan 11 och 19
aug. som j.
Järn och stål, tekn. Rent järn har ej någon
nämnvärd teknisk användning, och det är
dessutom mycket svårt att framställa. Tekniskt j.
innehåller alltid utom järn flera andra ämnen i
större el. mindre mängder, dels som önskvärda
beståndsdelar, dels som föroreningar. Till de sistn.
får man i allm. räkna fosfor, svavel, koppar,
zink, tenn, upplösta gaser, oxider och i metallen
mekaniskt inneslutna, främmande partiklar. Som
önskvärda beståndsdelar ingå i så gott som allt
j. ämnena kol, kisel och mangan och i j. för
speciella ändamål vidare ett el. flera av ämnena
krom, nickel, molybden, volfram, kobolt, vanadin,
titan, koppar, aluminium, bly, högre halter av
kisel, mangan, fosfor och svavel m. m. J. med
vanliga halter av kisel och mangan jämte kol och ev.
föroreningar benämnes olegerat, under det j.,
innehållande tillsats- el. legeringsämnen i sådan
mängd, att de inverka på egenskaperna, benämnes
legerat. Legeringsämnen inkomma ibland
oavsiktligt från råmaterialen även i olegerat j. men
äro då att betrakta som föroreningar.
Den beståndsdel i j., som framför alla andra
är bestämmande för egenskaperna, är kolet. Järn
med lägre kolhalt än c:a 1,7Vo kallas stål,
medan järn med högre kolhalt benämnes
tackjärn el. gjutjärn. I äldre terminologi skilde
man mellan smidbart järn med högst 1,7% kol
och tackjärn. Det smidbara järnet indelades sedan
i smidesjärn, om det höll högst 0,3% kol, och stål
vid kolhalter därutöver. Med den ökade
användningen av legerat stål blev emellertid denna gräns
svävande, och då den saknar motiv i
metallurgiska förhållanden, har den övergivits, och man
använder nu beteckningen stål även vid kolhalter
under 0,3Vo, om järnet framställts i smält form,
medan järn, framställt i degig, halvsmält form,
benämnes v ä 11 j ä r n.
Grundläggande för kunskapen om j :s
egenskaper och vägledande vid val av
behandlingsmetoder äro tillståndsdiagrammen (se Metallografi).
Dessa visa, vilka
faser som uppträda
vid olika
temperaturer och deras
sammansättning. —
Strukturen
hos j. kan göras
synlig i mikroskop
genom etsning med
syra el. dyl. av en
blankpolerad yta,
varvid de olika
strukturelementen
angripas olika
hastigt och därigenom
framträda i
kontrast mot varandra
(fig. 1—3). De
mekaniska
egenskaperna hos j. stå
i mycket nära
samband med
strukturformen. Rent järn,
ferrit, är mjukt
och har låg
hållfasthet; cementit är
däremot mycket
hård, likaså den
för det härdade
tillståndet
karakteristiska martensi-ten. Ju mera
cementit j. innehåller,
d. v. s. ju högre
kolhalten är, desto
större bli hårdheten
och hållfastheten.
Tack vare j :s
egenskap att
undergå omvandlingar
vid högre temp.
kan man dessutom
modifiera de
mekaniska egenskaperna
hos j. med viss
kolhalt inom vida
gränser genom
upphettning till
bestämda temp. med
efterföljande, på
olika sätt reglerad
svalning liksom
även genom
bearbetning i varmt och
kallt tillstånd.
Tackjärn
och gjutjärn
hålla i allm. 3,0—
4,5 Vo kol och
dessutom kisel och
mangan. Vid
hastig stelning
utskil-jes kolet som
cementit, och man
får gods, som efter
Fig. 1. Elektrolytjärn. Ferrit.
Förstoring 100 ggr.
Fig. 2. Vitt tackjärn. Ljusa
partier äro cementit och mörka
perlit. Förstoring 100 ggr.
Fig. 3. Stål med 0,57 % kol.
De ljusa partierna äro ferrit,
de strimmiga perlit. Förstoring
100 ggr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
