Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Järn och stål
698
processens förlopp ned
genom pipan. och möta därvid
en uppåtstigande varm gas,
som bildats genom
förbränning av kol med blästerluft
och vid andra reaktioner
i masugnens nedersta del,
stället. Gasen reagerar
med malmen och reducerar
järnoxiderna. I
masugnsstäl-let, där temp. är hög, äger
slutreduktionen rum, och det
utreducerade j ämet smälter
under stark kolupptagning
(till c:a 4Vo kol), varvid
t a c k j ä r n bildas. Detta
sjunker till ugnens botten
och täckes av den lättare
slaggen. Tackjärnet gjutes
till tackor el. stänger el.
föres i flytande form till
stålverket. En mindre del
gjutes direkt till
färdigprodukter, men huvuddelen av
gjutjärnet framställes vid
gjuterierna i kupolugnar, där tackjärn smältes
tills, m. järnskrot.
Efter användningsändamålet skiljer man
mellan gjuteri-, bessemer-, thomas-, martintackjärn
etc., vilka ha olika halter av kisel, mangan,
fosfor och svavel. Även vissa f er r oleger
ing-a r kunna framställas i masugn. Efter det
använda bränslet skiljer man mellan träkols-
koks-och elektrotackjärn. Träkolet ger den
högsta tackj ärnskvaliteten men är dyrbart, och
träkolstackj ärnet trängdes därför tillbaka (fig. 5).
Utomlands dominerar kokstackjärnet helt, och
även i Sverige blir koksen alltmer brukad vid
masugnsprocessen, trots att den måste importeras.
Elektrotackjärn, framställt med koks som
reduktionsmedel, intar kvalitativt en
mellanställning mellan träkols- och kokstackjärn. Man har
knutit stora förhoppningar till elektrotackj
ärns-processerna i Sverige, men det har visat sig, att
de blott kunna få en måttlig användning, emedan
elkraften är ganska dyrbar. Järnsvampen,
som erhålles, då malm reduceras vid så låg temp.,
att produkten ej smälter, har i Sverige en viss
betydelse som prima insatsmaterial i stålugnarna
vid tillverkning av kvalitetsstål.
Stålframställning. Vid framställning
av stål och väll järn nedbringas tackjärnets
kol-halt genom färskning. Vid
götstålproces-serna sker detta i flytande tillstånd, vid v ä
11-järnsmetoderna i halvsmält. Det finns
även s. k. torrfärskningsmetoder, vid
vilka reaktionerna ske helt utan smältning. För
den moderna massproducerande stålindustrien äro
götstålsprocesserna helt dominerande. Viktigast
bland dem äro martin-, bessemer-, thomas- och
elektrostålprocesserna, men även
degelstålmeto-den är fortfarande i bruk. De använda ugnarna
äro inbördes mycket olika vid dessa förfaranden,
men det metallurgiska förloppet är i stort sett
likartat. Vid bessemer- och thomasprocesserna
Eleklrosfål
Fig. 6. Stålproduktionens fördelning på framställningsmetoder och
produktionens storlek i Sverige 1860—1948.
chargeras ugnen med flytande tackjärn, vid
martin- och elektrostålprocesserna med kallt el.
flytande tackjärn och dessutom järnskrot. Chargen
utsättes för en kraftig oxidation genom
inverkan av syre ur luften el. ur järnmalm.
Därvid oxideras järnbadets kol och bortgår som
koloxid i gasform, det s. k. koket. Även kisel,
mangan och fosfor i badet oxideras helt el.
delvis och övergå i slaggen som oxider. Svavlet
oxideras ej men kan ändå under vissa
förhållanden övergå i slaggen. Avlägsnandet av dessa
ämnen kallas raffinering. Då kolhalten i
badet sänkts till önskat värde, avbrytes
färsk-ningen, ev. legeringsämnen tillsättas, och stålet
desoxideras. Sedan stålet tappats ur ugnen i en
stor behållare, skänk, gjutes det i koki ller
till göt el., ehuru i mindre omfattning, till
stål-g j u t g o d s. Vid tillverkning av o t ä t a t stål
eftersträvar man gasavgivning, medan götet
stelnar i kokillen. Vid låg kolhalt och hög syrehalt
hos stålet nås detta. Vid tätat stål däremot
får icke någon gasavgivning förekomma, och
man desoxiderar därför med kisel, aluminium el.
något annat desoxidationsmedel.
Efter slaggens karaktär skiljer man mellan
sura och b a s i s k a stålprocesser. Vid de sura
består slaggen främst av kiselsyra samt järn- och
manganoxider. Ingen svavel- el. fosforrening
kan åstadkommas vid de sura processerna, utan
råmaterialen måste ha låga halter av dessa
ämnen. Vid de basiska processerna däremot kan
man nedbringa både fosfor- och svavelhalterna
och behöver ej ställa så höga krav på
råmaterialen. De sura processerna användas främst för
stål med högre kolhalter och vanl. av hög
kvalitet, under det att de basiska användas för alla
kolhalter och framför allt för ordinära stål.
Äldst bland de nu använda
götstålsprocesserna är bessemerprocessen.
Vid denna tillföres som nämnts tackjärnet i fly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
