Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
699
tande form. Ugnen är en surt infodrad,
päron-formad, stjälpbar s. k. konverter, genom vars
botten luft blåses in under högt tryck och
passerar genom järnbadet. Detta utsättes därvid
för kraftigt oxiderande förhållanden. Kisel och
mangan överföras som oxider till slaggen under
stark värmeutveckling, som håller badet flytande.
Efter en kort stund börjar färskningen, och
även kolet oxideras. Vid den basiska
bessemerprocessen el. thomasprocessen håller
tackjärnet hög halt av fosfor, som oxideras i
blås-ningens slutskede och bindes i en kalkrik slagg.
Denna användes som gödselmedel inom
jordbruket (thomasfosfat). Den sura bessemerprocessen,
som har relativt obetydlig användning (fig. 6),
lämpar sig väl för framställning av kvalitetsstål,
t. ex. verktygsstål, spec. knivstål, och har vidare
en viss användning för framställning av
lågkolhal-tig metall för andra ugnar, främst
högfrekvens-ugnar, s. k. duplexdrift. Vid thomasprocessen fås
allmänna konstruktionsstål m. fl. ståltyper samt
flytande stål för duplexdrift med t. ex.
Ijus-bågsugn.
För massproduktion av stål är
martinpro-c e s s e n den mest använda. Martinugnarna ha
rektangulär form, och ugnsbottnen är trågformig.
Chargevikten varierar från 10 till 450 ton; i
Sverige är dock den vanliga storleken 15—60 ton.
Ugnarna eldas med generatorgas, koksugnsgas,
naturgas, masugnsgas el. olja. Ofta kombineras
olika bränslen. För att erforderlig temp. skall
nås i ugnen, måste gas och förbränningsluft
förvärmas till hög temp. i med ugnen
sammanbyggda regeneratorer. Insatsen i ugnen utgöres av
kallt el. flytande tackjärn och vidare järnskrot
i varierande mängd, 25—75 ®/# av chargevikten.
Under nedsmältningen oxideras kisel, mangan och
en del järn av den starkt oxiderande lågan i
ugnen. De bilda en på det smälta järnet flytande
slagg, som genom tillsats av järnmalm göres
ännu mer oxiderande, varvid koket kommer i
gång och kolet färskas bort. Då önskad kolhalt
nåtts, avbry tes färskningen genom desoxidation
med ferrolegeringar, varefter ev. legeringsämnen
tillsättas och stålet tappas ur ugnen till skänken.
Den sura martinprocessen användes för
framställning av kvalitetsstål, ss. verktygsstål och
kullagerstål, under det den basiska begagnas vid
tillverkning av olegerat el. låglegerat stål av
ordinär kvalitet.
Elektrostål tillverkas dels i
Ijusbågsug-nar, dels i högfrekvensugnar (även kallade
in-duktions- el. virvelströmsugnar).
Ljusbågsugnar-na äro nästan alltid basiskt infodrade, och
metallurgiskt sett bedrives ståltillverkningen i dem
på ung. samma sätt som i basisk martinugn.
Värme tillföres med en elektrisk ljusbåge i st. f.
med låga. I ljusbågsugnen kan man tillverka
stål av en mångfald slag, men den lämpar sig
bäst för kolstål och legerade stål av god
kvalitet. Högfrekvensugnen är vanl. surt infodrad
och fordrar rena utgångsmaterial. De
höglege-rade stålen tillverkas vanl. i denna ugnstyp.
Högfrekvensugnen har ersatt degelstålugnen,
700
i vilken rena råmaterial smältas samman under
hög temp. i grafitdeglar.
V ä 11 j ärnsmetoderna omfatta de från
äldre tiders järnhantering härstammande
härd-smidesmetoderna samt puddlingsmetoden. De ha
icke någon plats inom den moderna,
massproducerande j.-industrien men användas fortfarande,
om än i liten skala, för framställning av
mycket mjukt järn och som ett mellanstadium vid
tillverkning av högvärdiga stålprodukter.
Gemensamt för härdsmidesmetodema är, att tackjärn
nedsmältes i en härd med träkol och färskas
genom inverkan av kraftig bläster under brytning
och omröring med spett i den med sjunkande
kolhalt alltmer trögflytande järnmassan.
Tackjärnets halter av kisel, mangan och fosfor
oxideras och bilda en slagg, som även innehåller
rätt stora mängder oxiderat järn. Valsat el.
smitt välljärn innehåller alltid slagg i form av
ränder el. stråk. Vid puddlingsmetoden sker
färskningen i en stenkolseldad flamugn men i
övrigt på principiellt likartat sätt som vid
härd-smidesmetoderna.
Torrfärskningsmetoderna omfatta
dels glödstålsmetoden, som har enbart historiskt
intresse, och dels den under 1930-talet
utexperi-menterade R.K.-processen, vid vilken
granu-lerat tackjärn färskas i rullugn med gas vid en
temp. under smältpunkten. Materialet
vidareförädlas sedan i andra stålugnar. Även vid
framställning av aducergods användes torrfärskning.
Formgivning. Som ovan nämnts, gjutes
stålet efter tappningen från stålugnen antingen
till göt el. stålgjutgods. Göten bearbetas vidare
genom valsning el. smidning i varmt tillstånd,
varmbearbetning. Ofta tas göten glödvarma ur
kokillerna och bearbetas direkt utan att först
få svalna. De hållas dock en kortare tid i en
varmgrop el. -ugn för temperaturutjämning. Ofta
få dock göten först svalna, varefter de
ytbe-handlas och värmas till lämplig bearbetningstemp.
i en kol-, olje- el. gaseldad värmugn. Vid
bearbetning genom valsning utvalsas först götet
i ett grövre valsverk, götvalsverket, till ämnen,
avsedda för vidare bearbetning, el. till
slutprodukter i form av grovt stångstål el. profiler. Vid
de stora järnverken utomlands finnas
kontinuerliga valsverk med många valsstol-par uppställda
tätt efter varandra, vilka den glödande
järnsträngen, hetan, passerar i snabb följd och
därvid bearbetas på en gång i flera stol-par. De
svenska järnverken ha alla måttlig produktion,
och då sker valsningen i valsverk med 2—4
valsstol-par, placerade vid sidan av varandra och
drivna från samma motor. Beroende på antalet
valsar i stol-paret skiljer man mellan duo- och
triovalsverk. Från götvalsverket föres hetan på
en rullbana till en varmsåg el. varmsax och
delas till ämnen el. färdigprodukter av lagom
längd. Ämnena bearbetas vidare, vanl. efter
förnyad värmning, i m e d i u m-, band-, tråd-,
fin-, plåt- el. r ö r v a 1 s v e r k, alltefter den
önskade produktens art. Efter valsningen kapas
hetan i lämpliga längder el. lindas upp till ringar
på en härvel el. haspel, om det är fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
