Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål - Järn- och stålframställning - Järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Järn och stål
702
klenare dimensioner av band, tråd och plåt.
Därefter får produkten svalna, t. ex. på
svalbäddar, och synas sedan och färdigställes.
Största delen av järnverkens produkter
utgöras av varmvalsat stål. En mindre del bearbetas
dock vidare genom kallvalsning el.
dragning, varvid man dels kan nå ned till klenare
dimensioner än vid varmvalsning, dels kan ge
materialet förbättrade egenskaper t. ex. betr,
hållfasthet, ytutseende och måttoleranser. —
Formgivning av stål genom s m i d n i n g sker
antingen direkt från göt el. från valsade el. smidda
ämnen. Smidningen sker med hammare el.
smi-despress, varvid materialet underkastas en
mycket kraftig varmbearbetning, som ger smidda
föremål goda hållfasthetsegenskaper. Genom
anbringande av verktyg i smidesmaskinen kan man
framställa ganska komplicerade föremål och är ej
som vid valsningen bunden till relativt enkla
profiler. Smidningen är emellertid betydligt
kostsammare än valsningen och omfattar därför blott
några få procent av stålproduktionen. — Efter
bearbetningen underkastas såväl valsade och
smidda produkter som stålgjutgcds
värmebehandling, som avser att ge materialet en struktur,
som är den lämpligaste för det avsedda
användningsändamålet.
En del av järnverkens produkter användas i
den form de lämna järnverken el. efter ringa
bearbetning (t. ex. räls, balkar, armeringsjärn,
rör), under det att större delen bearbetas vidare
till färdigprodukter i mekaniska verkstäder el.
manufakturverk, vilka stundom äro byggda i
anslutning till järnverken.
Järnindustri. Världsproduktionen av tackjärn
steg från 12,2 mill. ton 1870 till 106,3 mill. ton
1940 (fig. 7), en mycket stark stegring, som på
sitt sätt visar, hur raskt
industrialiseringsproces-sen gått fram över världen. Ståltillverkningen
har växt än snabbare, från 1,2 mill. ton 1870
till 145,7 mill. ton 1940 (fig. 8), men därvid
måste man beakta, att välljärnet ej är medtaget
i diagrammet. 1870 tillverkades 6,7 mill. ton
välljärn, 1900 6,3 mill. ton, varefter
tillverkningen raskt sjunkit till att nu vara helt betydelse-
Fig. 7. Världsproduktionen av tackjärn med
specifikation för U.S.A., Tyskland, England, Ryssland
(Sovjetunionen) och Sverige.
Fig. 8. Världsproduktionen av göt + stålgjutgods med
specifikation för U.S.A., Tyskland, England, Ryssland
(Sovjetunionen) och Sverige.
lös (0,2 mill. ton 1948). Tillverkningen av
järn-gjutgods var 1900 16,7 mill. ton och har sedan
endast obetydligt stegrats (21,5 mill. ton 1948).
Huvudparten av världens järnindustri är
koncentrerad till några få små områden i anslutning
till rika stenkolsförekomster. Även järnmalm
måste finnas på ej alltför stort avstånd. Det är
i allm. fördelaktigare att frakta malmen till
kolen än tvärtom, främst därför, att man då får
fram färdigprodukterna i anslutning till de
industricentra, som växa upp vid stenkolsfälten.
De främsta järnindustriområdena äro i Europa
Ruhr, Saar och angränsande nordfranska och
belgiska stål centra, vidare de ryska järnverken i
Donbäckenet och Ural, de engelska i mell.
Eng-Fnd och Wales samt i U.S.A. främst Pittsburgh-,
Chicago- och Alabamaområdena. Huvuddelen av
världsproduktionen av stål tillverkas i några få
länder. De 5 främsta länderna (U.S.A.,
Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Tyskland)
tillverkade sålunda 1948 82% av allt stål, och
av detta stod U.S.A. ensamt för 53 °/o. Före
2:a världskriget kom Tyskland på andra plats.
Dess tillverkning har starkt beskurits men är
åter i stigande. Andra platsen intas nu av
Sovjetunionen, vars produktionssiffror dock få
anses som osäkra. Därefter följa England och
Frankrike. Japan hörde före 2:a världskriget
till storproducenterna men saknar egna
malm-och stenkolstillgångar, varför det torde dröja,
innan det åter blir att räkna med. Belgien, Canada,
Tjeckoslovakien, Italien och Luxemburg samt
även Sverige, Polen och Australien höra till de
större producenterna. I en rad andra länder
har under de sista decennierna en stark tendens
gjort sig gällande att trygga inhemsk
stålförsörjning genom nybyggnad av järnverk el. utökande
av redan befintlig järnindustri. Så gott som
samtliga europeiska länder bygga nya stålugnar, och
tillverkningskapaciteten 1953 väntas ligga upp
emot 70 mill. ton stål per år. De
latinamerikanska länderna, Sydafrika, Australien, Indien
m. fl. planera också kraftiga ökningar. Sverige
är ett av de få länderna utan egna
stenkolstillgångar, där en livskraftig järnindustri finnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
