Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnsvamp - Järntråd, ståltråd - Järnträ - Järnugnar - Järnvatten - Järnverk - Järnverksföreningen - Järnvitriol - Järnvräkare - Järnvåg - Järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Järntråd—Järnväg
706
Wibergs järnsvampugn.
med växlande framgång provats. Endast två ha
lett till varaktig produktion i driftskala, näml.
Sieurins process, som användes sedan
1911 i Höganäs, och Wibergs process,
som drivits i Söderfors sedan mitten av 1930-talet.
Vid den förstn. metoden fyllas eldfasta
tegelkapslar lagervis med höganrikad j ärnmalmsslig
och fast bränsle (antracit, stenkol) med tillsats
av kalksten för bindande av bränslets svavel.
Kapslarna upphettas i stora, gaseldade ringugnar
till c:a i,ioo°, varvid malmen reduceras. J.
erhålles i form av kakor. I Söderfors sintras
j ärnmalmsslig, och sintern reduceras med gas i
en schaktugn vid 900—i,ooo°. Gasen, som vid
inblåsningen i nederdelen av ugnen huvudsaki.
består av koloxid och väte, oxideras delvis till
koldioxid och vattenånga vid reduktionen av
malmen. En del av gasen får cirkulera, varvid
den regenereras med träkol i en elektriskt
upphettad karburator. Den ej cirkulerande gasen
får förreducera beskickningen och förbrännes
sedan i översta delen av ugnen med luft för
uppvärmning av sintern. Bland övriga
j.-metoder kan nämnas Kallings metod med
reduktion med fast kol i rullugn. — Sveriges
produktion av j. var 1947 31,300 ton.
Järntråd, ståltråd, framställes vid tjocklek
ned till c:a 5 mm genom valsning, vid mindre
tjocklek genom därpå följande dragning. Mjuk
j. användes till stängsel, resårfjädrar m. m.,
ståltråd med växlande hårdhet till stållinor, fjädrar,
musikinstrument (pianotråd) m. m. S. k.
paten-terad ståltråd är seghärdad.
Järnträ, gemensam benämning för flera
synnerligen hårda virkessorter, som erhållas från
en mängd till vitt skilda familjer hörande träd,
företrädesvis i tropiska länder.
Järnugnar, se Eldstad.
Järnvatten, se Järnmedel.
Järnverk, kollektivnamn på större industriella
anläggningar för framställning av järn ur
järnmalm, förädling av tackjärn till smidbart järn
och bearbetning av sålunda erhållna produkter
till högre förädlade halv- och helfabrikat.
NF XI — 23
Järnverksföreningen, en 1889 bildad
sammanslutning av svenska järntillverkare och
järnexportörer för tillvaratagande av järnhanteringens
intressen närmast i fråga om exporten.
Järnvitriöl, äldre namn på ferrosulfat.
Jämvräkare, se Järnvåg.
Järnvåg var namnet på de upplagsplatser, där
det från järnbruken kommande järnet fordom
skulle uppläggas och förvaras, innan det
skeppades. Järnets beskaffenhet och riktiga stämpling
kontrollerades här av (j ärn-)vräkare. 1671
bestämdes, att järnvräkarna och
vågmästar-n a skulle tillsättas av Bergskollegium.
Järnvrä-keriet upphävdes 1855, och den sista kvarvarande
j. (Göteborgs) indrogs med 1890 års utgång.
Järnväg är varje spårbana med skenor av
järn (stål) på egen banvall för transport av
gods el. personer.
Historik och allmänna synpunkter. Från 1500
—1600-talen känner man spårbanor, byggda av
trä, men under 1700-talet började man använda
gjut järnsplattor och därefter gjutna järnskenor,
snart ersatta med skenor av smidesjärn.
Järnvägsskenor framställdes genom valsning f. ggn
1820 (i England). Dragkraften var urspr.
människor el. hästar. Det första verkliga
lokomotivet på skenor konstruerades 1804 av Richard
Trevithick och brukades försöksvis vid
Merthyr-Tydfilbanan i s. Wales. Först genom George
Stephensons försök på gruvspår vid Newcastle
1814 vunnos säkrare framgångar, och 1825
framfördes f. ggn ett persontåg
(Stockton—Darling-ton) medelst ånglokomotiv. 1829 vann Stephenson
det av Manchester—Liverpoolbanan utsatta
priset för ett lokomotiv, som kunde framföra sin
3-faldiga vikt med en hastighet av 10 eng. mil.
Detta lokomotiv (”The Rocket”) drog
emellertid sin 5-faldiga vikt med en hastighet av 14—20
km i tim. Första med ånga drivna j. öppnades i
Frankrike (S:t Étienne—Lyon) 1832, i Belgien
(Bryssel—Mecheln) 1835, i Tyskland (Nürnberg
—Fürth) s. å., i Österrike (Wien—Wagram)
1838, i Danmark (Köpenhamn—Roskilde) 1847, i
Norge (Oslo—Eidsvoll) 1854 och i Finland
(Helsingfors—Tavastehus) 1862. Sveriges första för
lokomotiv byggda j. (Nora—Ervalla) invigdes
tills, m. bandelen Örebro—Ervalla 5/s 1856 och de
första statsbandelarna (Göteborg—Jonsered och
Malmö—Lund) V12 s. å. J. för hästdrift hade
redan tidigare anlagts i Sverige, den äldsta
(Höganäs j.) 1802.
Sammanlagda längden av jordens j. är c:a 1,2
mill. km, varav hälften kommer på Amerika, där
U.S.A. inrymmer Vs av samtliga el. något mera än
hela Europa. Med hänsyn till folkmängden står
Tab. 1. Jordens järnvägar i km.
1900 1912 1926 1946
Europa ......... 285,600 342,500 383,700 386,400
Amerika .... 403,900 554,200 599,600 576,400
Asien ........... 63,400 107,400 137,700 166,300
Afrika .......... 23,000 41,500 60,700 78,400
Australien .. 25,200 34,800 49,300 50,400
Hela jorden . 1 801,100 1,080,400 1,231,000 1,257,900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
