Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Järnväg
710
rälerna ordnas med skarvjärn, som samtidigt
stödja räländarna. Skarvjärnen fästas med 4 å 6
bultar. Skarvarna i de båda rälsträngarna placeras i
Sverige vanl. mitt för varandra. Sliprarna ha till
uppgift dels att tjäna som säkert fäste för
rälerna och fixera dessa i den givna spårvidden,
dels att mottaga trycket från rälerna och
fortplanta detta till ballasten. I Sverige användas
uteslutande träsliprar, i utlandet även sådana av
järn el. betong. Längden av normalspårssliprar
för huvudbanor är i Sverige 2,7 m. Vid svenska
stambanor, avsedda för 120 km tåghastighet, är
avståndet mellan sliprarna mätt från mitt till mitt
65 cm. Under rälskarvarna läggas vid 1940 års
modell av överbyggnad dubbelsliprar, så att
räländarna få ett stadigt underlag. För att erhålla
längre livslängd impregneras träsliprarna.
Rälerna spikas el. skruvas fast vid sliprarna.
Vid skarvarna måste finnas så stor öppning
mellan rälerna, att dessa kunna utvidgas vid
temp.-stegring. En 20 m räl förlänges vid en
temp.-höjning från —400 till +400 c:a 2 cm. För att
anläggningsytan mellan rälen och slipern skall
bli större, användas underläggsplattor av järn.
För fästande av tyngre räler användes i allt
större utsträckning fjäderspik. Ett fenomen, som
rälbefästningen också bör motverka, är
rälvand-ringen, vilken yttrar sig i att rälsträngarna
förskjutas i längdled under inverkan av tågens f
ramdrivning och uppbromsning.
Sliprarna läggas i ballasten, som täcker
banvallens krön. Ballasten måste ha tillräcklig
tjocklek för att kunna jämnt fördela tryckpåkänningen
över banvallen. Den skall hålla sliprarna i ett
fast läge men ändock medge stoppning och
bax-ning av spåret. Som ballast användes grus el.
ännu hellre makadam.
Vid spårets justering tillses, att den yttre
räl-strängen i kurvor ligger högre än innersträngen
för att motverka centrifugalkraftens inverkan på
fordon och resande. Den i Sverige använda
största förhöjningen är 120 mm. Förhöjningens
storlek är huvudsaki. beroende av kurvans radie
och den högsta tillåtna tåghastigheten. För att
Modern överbyggnad med fjäderspik och
underläggsplattor. Makadamballast.
Växlar för lokal handmanövrering på rangerbangård.
tågets gång vid infart i kurva skall bli jämn,
anordnas övergångskurva, vanl. i parabelform,
d. v. s. övergångskurvan är i början praktiskt
taget rak, men radien minskas efter hand till den
för kurvan fastställda.
På huvudlinjer med starkare trafik användas
gärna dubbelspår, d. v. s. två jämlöpande
spår, ett för vardera tågriktningen. Vid
dubbelspår bli tågmötena ej bundna till stationerna, och
därigenom vinnas minskad gångtid, ökad
säkerhet och väsentligt ökad transportkapacitet. Vid
utländska banor med synnerligen högt utvecklad
trafik finnas även fyrspåriga linjesträckor med
två spår för snabbgående och två för
långsammare gående tåg.
Till överbyggnaden höra även anordningar för
förbindelse mellan olika spår, växlar, vändskivor,
traverser m. fl. anläggningar på bangård. V
äx-1 a r äro dels enkla, dels på olika sätt
sammanbyggda, ss. tredeliga (dubbla) växlar,
slinger-växlar, enkla och dubbla korsningsväxlar samt
kryssväxlar. De tillverkas med tungor av räler
el. av särskilda tungämnen. Tungorna förses med
automatisk låsanordning, som tillförsäkrar, att
tungan ligger ordentligt an mot tillhörande
stöd-räl. Växelkorsningar äro dels gjutna av stål,
omvändbara, dels med spets av manganstål, varjämte
vingrälerna (ledskenor mitt för korsningarna)
förses med inlägg av manganstål för att göra dem
slitstarkare. För vändning av lokomotiv och dess
införande i lokomotivstall samt för vagnar i
hamnspår och vid andra lastplatser användas
vändskivor. För överförande av vagnar
mellan parallella spår nyttjas även i spårplanet
rörliga traverser.
Spårvidden är avståndet mellan
rälshuvu-denas innerkanter. Numera förekomma
huvudsaki. endast de spårvidder, som angivas i tab 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
