Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägsvagn - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Järnåldern
724
Interiör av SJ byflévagn.
i :a klass består huvudsaki. i bättre utrymme.
SJ äga visserligen några salongsvagnar, försedda
med sovrum, skrivrum, salonger etc., men dessa
framföras icke normalt i tågen utan endast efter
på förhand träffat avtal. SJ ha ett flertal
sjukvagnar av boggityp för allmän trafik samt
lasa-rettsvagnar för militära behov.
Restaurangvagnar, byffévagnar och kafévagnar framföras i
viktigare tåg. Till gruppen personvagnar kunna
även hänföras postvagnar och resgodsvagnar,
vilka ofta även kombineras med resandeavd.
Godsvagnar äro av två huvudtyper, öppna och
slutna. Av slutna vagnar utgöra
matvaruvagnar-na (H-vagnar) en särskild typ med anordning
för uppvärmning vintertid och kylning
sommartid. Till godsvagnsgruppen höra även tank- el.
cisternvagnar för transport av vätskor el. olja,
transformatortransportvagnar, som kunna lasta
upp till 125 ton, samt malmvagnar med en
lastförmåga av 35 ton. Järnvägens tj änstevagnar äro av
högst varierande typer, ss. snöplogar och
snöslungor, ballastvagnar, kranvagnar, ångfinkor
med värmepanna för uppvärmning av tågsätt på
ej elektrifierade linjer, omformarvagnar,
överfö-ringsvagnar, som kunna lasta hela
järnvägsvagnar av annan spårvidd och därför ha stor
betydelse för samtrafiken mellan smalspåriga och
normalspåriga järnvägar. — I samband med
godsvagnar böra även nämnas godsbehållare,
containers, vilka t. ex. kunna lastas inom avsändarens
magasin och genom kombinerad bil- och
järnvägstransport föras direkt till mottagaren utan
att godset behöver rubbas genom omlastning
under vägen. Behållaren med inneliggande gods
lyftes el. rullas nämligen mellan bilen och j.
Järnåldern, den sista av de tre förhistoriska
åldrarna, kännetecknas av järnets användning till
vapen och redskap. J. betecknar långt mindre
än stenåldern och bronsåldern en kulturhistoriskt
enhetlig period. Att järnet ersatte bronsen som
nyttometall, medförde icke i
och för sig någon väsentlig
ändring av
kulturståndpunkten ens i de områden, som
saknade egna naturtillgångar
av brons och tenn. Under j.
inträffade emellertid
tilldragelser, som äro gemensamma
för hela Europa:
riksbild-ningar genomfördes, och
skrivkonsten vann spridning.
Enl. Herodotos skola
cha-lyberna i n. ö. Mindre Asien
ha varit det första folk, som
mera allmänt börjat använda
järn. Mot samma område
peka andra, på senaste tiden
uppmärksammade litterära
källor, bl. a. ett brev från
hettitkonungen Chattusilis III
till farao Ramses II (1300—
1250 f. Kr.), vari utlovats
järn från Kisvadna i
Kap-padokien. I länderna kring
ö. Medelhavsbäckenet var
järnet känt redan under 1400-talet f. Kr.
men då ännu sällsynt och huvudsaki. använt till
smycken. Först under 1100-talet f. Kr. kom
järnet här i allmännare bruk. — I Grekland
räknas j:s början (omkr. 1100) från det första
uppträdandet av en ny keramik med dekor i
geometrisk stil samt likbränning. Dessa förändringar
i kulturbilden anses sammanhänga med dorernas
invandring från n. I Italien slog järnet
igenom något senare än bland grekerna, omkr. 1000
f. Kr. Italiens äldsta järnålderskultur gestaltades
under starkt inflytande dels från Grekland, dels
från hallstattkulturen vid Donau. Genom
handeln verkade den befruktande på den yngre
bronsålderns kultur i Norden. Genom etruskernas
invandring till Mellanitalien samt de grekiska
kolonierna i Syditalien blev landet senare kulturellt
nära förbundet med ö. Medelhavsbäckenet.
Mellaneuropas äldsta järnålderskultur,
hallstattkulturen, utbildades under starkt
inflytande från Främre Orienten och genom
ömsesidigt utbyte med Italien. Hallstattkulturen
spelade under tiden 1000—500 f. Kr. en dominerande
roll i Europas handel, från Svarta havet till
Py-reneiska halvön. Omkr. 500 f. Kr. avlöstes
denna av La-Tène-kulturen, skapad av kelterna på
hallstattkulturens grund men med starka inslag
från grekisk kultur, och från dessa spridd över
hela Europa n. om Alperna. Efter Caesars
erövring av Gallien och den tidiga kejsartidens
framskjutande av gränsen till Donau förlorade större
delen av de keltiska områdena sin självständighet.
Endast på de brittiska öarna fortlevde
La-Tène-kulturen till tiden e. Kr. På fastlandet krossades
La-Tène-kulturen mellan de expanderande
romarna och germanerna. I Skandinavien
kom järnet enl. senaste forskningar i allmänt
bruk först omkr. 400 f. Kr.
Inom de ännu självständiga germanska
områdena var emellertid kulturen under äldre kej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
