Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaba - Kabakovsk - Kabal - Kabardiner - Kabardinska ASSR - Kabaré - Kabb - Kabbala - Kabbalist - Kabbeleka, kabbelök, kabbleka - Kabel - Kabelbox - Kabelgarn - Kabelgatt - Kabeljo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Kabakovsk—Kabeljo
754
marken sittande s.k. svarta (eg. rödsvarta)
stenen, al-Hadjar al aswad. På n.ö. muren är en
dörr, 2 m över marken, som, de dagar K. är
öppen, uppnås medelst en då framrullad
trätrappa. Helgedomen är utan inredning, bortsett från
3 pelare av teakträ, som uppbära taket, och
talrika lampor av silver och guld. K. är utvändigt
beklädd med ett svart brokadtäcke, kiswa, som
under 14 dagar av vallfartsmån. ersättes av ett
vitt täcke, varefter en ny kiswa pålägges. Den
till K. knutna gudstjänsten består dels av bön,
salät, i dess inre på vissa dagar, dels av med
vallfarten förenad tawäf, cirkulation, d. v. s.
ceremonien att 7 gånger vandra runt K. och
därvid beröra och kyssa den svarta stenen. Denna
ceremoni har Muhammed upptagit från den kult,
som redan före hans tid utövades vid K., vilken
enl. traditionen av Abraham och Ismael
uppbyggts på en plats, där Adam haft en av änglar
uppförd boning, och under förmuhammedansk tid
var en berömd helgedom, där särsk. guden Hubal
dyrkades. Efter erövringen av Mecka 630
rensade Muhammed K. från avgudabilder men behöll
den i övrigt oförändrad. K., som tidigare delvis
varit av trä, förstördes av eld och uppbyggdes
helt av sten 683. Flera gånger skadad av
översvämningar restaurerades den grundligt 1630 och
fick då sitt nuv. utseende. — Litt.:
”Handwör-terbuch des Islam” (1941).
Kabakovsk [kaba’kafsk], stad i Ural, se
Serov.
Kabäl (av hebr. kabbala), hemlig intrig. Jfr
Cabalen.
Kabardiner, den största och mest bekanta
tjer-kess-stammen (165,000, 1939) i n. Kaukasien.
Kabardlnska ASSR, autonom socialistisk
sovjetrepublik i Nordkaukasien, RSFSR; 11,800
km2, 360,000 inv., därav 46% kabardiner, 16%
balkarer (ett kaukasiskt urfolk), u °/o ryssar.
K. omfattar nordsluttningarna av Kaukasus med
Elbrus i s. och en del av Tereks övre lopp.
Kabaré (fr. cabaret), nöjestillställning med
musik, sång, grotesker o. s. v.; även lokal, där
sådan föreställning ges, på vissa håll samtidigt
med servering vid småbord; varieté.
Kabb, bot., se Kaveldun.
Ka’bbala (hebr. kabbälä, ”den eller det
mottagna”), hos judarna urspr. den genom tradition
undfångna läran, senare ett namn dels på
profeternas och hagiografernas skrifter, till skillnad
från de mosaiska, dels, och i allm., på de till de
heliga böckerna anknutna traditionella lärorna.
Urspr. vilar k. på orientaliska och
judisk-hellenistiska spekulationer om skapelsen och
Gudstron. Sedermera fick k. den särskilda
betydelsen av en hemlig, mystisk lära, en nyckel till
såväl de heliga böckerna som hela världsordningens
dolda mening. Astrologi, kiromanti och läkekonst
samt den persiska läran om demonerna upptogos
i k. Den egentliga kabbalalitteraturen är ej
äldre än från 900-talet e. Kr. Från denna tid
förskriver sig trol. den äldre k:s första arbete,
”Je-sirah” (Skapelsen). Det tillskrives den redan 135
avlidne Rabbi Akiba, liksom hela den
kabbalis-tiska litt. i allm. går under lika falska som be-
Kabbeleka.
römda författarnamn. Av kabbalistiska skolor är
den sohariska den förnämsta. Denna
betraktar som sin bibel den berömda boken ”Sohar”
(Glans), som härrör från slutet av [200-talet.
K. spreds även till de kristna; den urartade dock
småningom till ren magi och vidunderlig
bok-stavstolkning. Bland kristna kabbalister må
nämnas Raimundus Lullus, J. Reuchlin och Pico della
Mirandola. — Litt.: J. F. C. Fuller, ”The secret
wisdom of the Qabalah” (1937).
Kabbali’st, kännare av kabbala (se d. o.);
författare av kabbalistisk litt. — K a b b a 1 i’s t i s k,
hörande till kabbala; hemlighetsfull.
Ka’bbeleka, kabbelök, kabbleka, Ca’ltha
palüstris, ranunkelväxt, flerårig ört med brett
hjärtlika blad och stora, gula blommor med
fem-bladigt, enkelt hylle. K. är allmän på bäck- och
sjöstränder ända upp till Sveriges fjälltrakter.
Den är giftig.
Kabel. 1) Grovt tåg, tillverkat av 3 el. 4
trossar, k a r d e 1 e r, som sammanslås medsols till
en k. av 200 m i längd; efter kardelernas antal
kallas k. tre- el. fyraslagen. Kablar användas
till fartygs förtöjning, förhalning, bogsering o.
dyl.
2) Elektrisk ledning med kraftig isolering, se
Elektriska ledningar.
Kabelbox [-båks], se Kabelmuff.
Kabelgarn, se Garn 2).
Kabelgatt, på fartyg mindre rum, där
tågvirke, block o. dyl. förvaras.
Ka’beljo (mholl. cabbelyart), i Sverige
benämning på fläkt, i kar saltad och därefter svagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
