Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalciumföreningar, Kalciumhydrid - Kalciumhydrid - Kalciumhydroxid - Kalciumkarbid - Kalciumkarbonat, Kalciumklorid, Kalciumnitrat - Kalciumoxid - Kalciumsilikat - kalciumsulfat - Kaldéen - Kaldéer - Kaldeiska kristna - Kaldeiska språket - Kalder - Kaleb - Kalebass - Kalebasspumpa - Kaledonien - Kaledoniska bergskedjan - Kaledoniska kanalen - Kalejdoskop - Kalendarium - Kalendegillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Kalciumhydrid—Kalendegillen
788
sten, marmor, krita och kalkspat. Användes bl. a.
för framställning av kalk. Kalciumfosfat
utgör huvudmassan i människans och djurens ben
och ingår i superfosfat. A p a t i t är ett
klor-el. fluorhaltigt kalciumfosfat. K a 1 c i u m s i 1
i-k a t e r ingå i flera bergarter. De äro viktiga
beståndsdelar i allt glas. Om kalciumoxid och
kalciumhydroxid se Kalk, om kalciumcyanamid
se Kalkkväve, om kalciumsulfat se Gips, och om
kalciumkarbid se d. o.
Kalciumhydrid, kem., se Kalciumföreningar.
Kalciumhydroxid, kem., se Kalk.
Kalciumkarbid, Ca C2, framställes tekniskt
genom att i elektrisk ugn sammansmälta
kalciumoxid och kol. Processen är starkt endotermisk;
CaO + 3C = CaC2 + CO—108 kcal. Reaktionen
sker vid c:a 2,000°. Den stelnade smältan är
en grå massa med kristalliniskt brott. Ren k.
bildar vita, glänsande kristallnålar. Sönderdelas
häftigt av vatten under bildning av acetylen och
kalciumhydroxid. Användes för framställning av
acetylen och kalkkväve och utgör
utgångsmaterialet för en helt ny organisk industri.
Kalciumkarbonät, Kalciumklorid,
Kalcium-niträt, kem., se Kalciumföreningar.
Kalciumoxid, kem., se Kalk.
Kalciumsilikät, kem., se Kalciumföreningar.
Kalciumsulfät, kem., se Gips.
Kaldéen, se Kaldéer.
Kaldéer, ett semitiskt folk, som omkr. 1000
f. Kr. från Arabien trängde in i Babylonien,
där en kaldeisk befolkning under egna furstar
sedan bodde på landsbygden. K. sökte — i
tävlan med Assyrien —• sätta sig i besittning av
Babylon, och 625 f. Kr. besteg med
Nabopolas-sar ett kaldeiskt furstehus Babylons tron.
Dennes son Nebukadnessar (reg. 604—561) gjorde sitt
rike till Främre Asiens politiska centrum.
Omsider (539) erövrades landet av perserna. På
grund av k:s maktställning i Babylonien kom
detta land senare att kallas Kaldéen, och k.
blev namnet på dess inv. i allm.
Kaldèiska kristna, se Nestorianer
Kaldeiska språket, ett gammalt namn på de
västarameiska dialekter, som nu kallas
bibelara-meiska och judisk-arameiska. På den förra äro
delar av Esras och Daniels böcker avfattade, på
den senare huvudsaki. de s. k. targumerna.
Namnet berodde på missförstånd av ett ställe i Daniels
bok.
Kalder, namn på folket i det forntida riket
Urartu i nuv. Armenien.
Kaleb är i G. T. en gestalt, som i likhet
med många andra svävar mellan en individ och
ett kollektivt begrepp, d. v. s. betecknar en stam.
Då K. beskrives som en individ, äro han och
Josua de enda från Egypten uttågande, som
f;ingo inkomma i Kanaan. K. synes även vara
en kring Hebron bosatt icke-israelitisk stam, som
efter hand sammansmälte med Juda.
Kaleba’ss, kärl (flaskor, skålar o. dyl.) för
vätskor (vatten, öl etc.), födoämnen m. m.,
använda över hela tropikerna. De bestå framför
allt av de urholkade frukterna av Lagenaria
wul-garis (jfr Cucurbitaceae) men i tropiska Amerika
även av de stenhårda, klotrunda frukterna av det
till bignoniacéerna hörande kalebassträdet
(Cre-scentia cujete).
Kalebasspumpa, bot., dets. som flaskkurbits,
se Cucurbitaceae.
Kaledönien (lat. Caledo’nia), av keltisk
härledning, ”skogslpnd”), romarnas benämning på
skotska berglandet n. om Clyde- och
Forth-vikarna.
Kaledöniska bergskedjan, benämningen på en
gammal bergskedja, som tornades upp under den
kambrosiluriska tiden och av vilken endast några
ganska obetydliga ruiner nu finnas kvar. Den
sträckte sig från n. v. Irland och Skottland till
den skandinaviska halvön och fortsattes därifrån
över Björnön och Spetsbergen till Grönlands
nordkust och det arktiska Nordamerika.
Bergs-kedjebildningen började i England redan i
kam-brisk tid och fortgick sedan åt n., så att den
i Nordgrönland avslutades först i början av
de-vonperioden. Veckningen var förbunden med
överskj utningar och sänkningar i
deformations-gravar samt åtföljdes av injektioner av
eruptiv-bergarter. De i fjällkedjan ingående överskjutna
bergarterna av olika ålder ha blivit i hög grad
metamorfoserade, så att deras ursprungliga
natur icke alltid så lätt kan konstateras, varför
man med ett namn kallat dem f j ä 11 s k i f
f-r a r, oavsett om de tillhöra ”Sevegruppen”,
vilken man i stort sett räknat som prekambrisk,
el. ”Köligruppen”, som anses vara
kambrosilu-risk av västlig facies. I f jällskifframa finnas
endast på några få nivåer fossil, t. ex. i den
underkambriska Hyolithusgruppen. K. hade sitt
ursprung i en nordatlantisk geosynklinal, och
genom dess bildning uppstod i de trakter, som nu
upptagas av n. Atlanten och n. Ishavet, en
vidsträckt kontinent, som existerade under en stor
del av devonperioden, och här avlagrades den
egendomliga sötvattensbildningen o 1 d red
sandston e.
Kaledöniska kanalen, eng. Caledonian canal,
i Glenmore, Skottland, mellan Atlanten och
Nordsjön. Byggdes 1803—23; 5,2 m djup. 28 slussar.
Är nu endast av lokal betydelse.
Kalejdoskop [-å’p] (av grek. kalo’s, skön,
et dos, form, och skopei’n, se), en av D. Brewster
1817 uppfunnen optisk leksak.. Den består av två
vinkelställda plana spegelremsor, inneslutna i ett
svärtat rör. Rörets ena öppning slutes så när som
på ett titthål i mitten. I rörets andra ända sättas
på ringa avstånd från varandra två parallella
glasskivor, av vilka den yttre är mattslipad.
Emellan dem inläggas små, färgade glasbitar och
kristaller. Genom titthålet synas nu dessa föremål
sexdubbla, ordnade i en sexuddig stjärna. Om
röret hålles horisontalt och vrides omkring sin
axel, förändra de lösa föremålen läge i
förhållande till varandra, och nya strängt symmetriska
mönster komma till synes.
Kalendärium, se Kalender.
Kale’ndegillen, föreningar av präster vid en
kyrka el. i samma stad, vilka sammanträdde den
första i varje månad (lat. cale’ndae). Dylika
gillen, till vilka slutligen även lekmän fingo
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
