Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaliber - Kalibrera - Kalidasa - Kalif - Kalifat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Kalibrera—Kalifat
794
namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v.
Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den
till loppet passande rundkulan av järn, t. ex.
12-pundig (12 U) kanon. Senare mättes k. i tum
(så ännu i England och U.S.A.). Numera anges
k. eljest i mm el. cm. Hagelgevärs k.
betecknas med en siffra, angivande det antal
blykulor av loppets diam., som går på ett engelskt
skålpund. — Ett vapen säges vara fin-, resp,
grovkalibrigare, ju mindre, resp, större dess k. är.
Med finkalibriga vapen avses ibland vapen med
mindre k. än armégevärets, ibland handeldvapen
över huvud taget samt kulsprutor och
kulsprute-gevär med k. motsv. armégevärens. — I
överförd bemärkelse betyder k. halt, värde,
beskaffenhet.
Kalibrera, fys., eg. bestämma kalibern av ett
graderat rör för att därur beräkna t. ex.
volymen mellan de olika skaldelarna. Med att
kalibrera ett instrument menas numera att evalvera
t. ex. dess utslag, så att de kunna uttryckas i
kända enheter med hjälp av en k.-tabell el.
-kurva.
Kälidäsa, indisk skald, levde antagl. under
senare hälften av 400-talet e. Kr. K. har länge
med rätta betraktats som Indiens störste
klassiske skald; hans utomordentliga stilkonst och
glänsande diktarbegåvning berättiga honom till en
plats bland världslitteraturens främste. Av K.
finnas endast sex verk bevarade, som kunna
anses otvivelaktigt äkta: det lyriska poemet
”Me-ghadüta” (Molnbudet), en av lyrikens förnämsta
pärlor, de båda konsteperna ”Raghuvamsa”
(Rag-huidemas historia) och ”Kumärasambhava”
(Krigsgudens födelse) samt de tre dramerna
”Mälavikägnimitra”, ”Sakuntalä” och
”Vikramor-vasi”. Av dessa föreligga på svenska
”Meghadü-ta”, övers, av A. Z. Collin (1866) och Hj.
Edgren (1875), ”Sakuntalä” av Edgren (1875) och
”Vikramorvasi” av H. Andersson (1906) samt
några partier av ”Kumärasambhava” i J.
Char-pentier, ”Ur Indiens klassiska litteratur”. — Jfr
A. Hillebrandt, ”K.” (1921).
Kalif (arab, chalifa, efterträdare), den
titel, som de muhammedanska härskarna i lång
tid efter Muhammeds död (632) förde till
betecknande av sitt oinskränkta, på en gång andliga
och världsliga herravälde. Muhammed kallade
sig rasül alläh (”Guds sändebud”), och hans
efterträdare antog titeln chalifat rasül alläh (”Guds
sändebuds vikarie”), vilken sedan övergick på
alla hans rättmätiga efterträdare. I strängt
ortodox mening anses dock blott de fyra första k.,
Abu-Bekr, Omar, Osmän och Ali, som rätta
kali-fer, emedan de fritt valdes till profetens
ställföreträdare. De följ, ha enl. denna uppfattning
endast rättighet att bära de två andra titlar, som
utmärka var sin sida av k:s oinskränkta makt,
näml, den av Omar upptagna världsliga titeln
enär el-mu’minin (”de troendes härskare”) och
den av abbasiderna införda imäm el-muslimin
(”muhammedanernas imam”).
Kalifät, en kalifs värdighet, regering,
regeringstid el. rike. Kalifernas historia kan indelas i
tre perioder:
1) De fyra första kaliferna (632—661).
Sedan Muhammeds svärfader A b u-B e k r (reg.
632—634) utsetts till kalif, grep denne genast till
svärdet för att föra ”den heliga striden”
(el-djihäd) mot alla omgivande folk och tvinga dem
till underkastelse i form av omvändelse till islam
el. skattskyldighet. Först underkuvades Arabien
fullständigt. Därefter tågade hans härförare
Chä-lid mot Syrien och Persien och vann 634 en
avgörande seger över bysantinerna. Efterträdaren
Om ar (reg. 634—644) utbredde ännu
framgångsrikare islams välde. Damaskus intogs efter
en långvarig belägring (635) av Chalid, perserna
slogos vid Qadisije (636), större delen av Syrien
och Irak föll i Omars våld. 638 erövrades
Jerusalem, och 638-—640 intogs återstoden av Syrien.
Samtidigt erövrades Mesopotamien och Egypten.
643 föll Alexandria. Mitt under dessa segertåg
mördades Omar av en kristen (644). Under
Osmän (reg. 644—656), en av Muhammeds mågar,
utsträcktes erövringarna i Persien och utmed
Afrikas n. kust. 656 dödades Osman på anstiftan
av en son till Abu-Bekr. Muhammeds kusin och
måg Al i (reg. 656—661) valdes till kalif, men
ett mäktigt parti under anförande av bl.
a.Muä-wija och Muhammeds ränkfulla änka Aischa
vägrade honom tro och lydnad. Väl segrade Ali
i ”kamelstriden” vid Basra men lyckades ej
vinna förlikning med den allt mäktigare Muawija
och mördades 661. Muawija grundläde den efter
hans stamfar Omaj ja uppkallade dynastien.
2) Omajjadernas dynasti (661—750).
Muawija I (reg. 661—680) förläde rikets residens
till Damaskus. Samarkand intogs 676. Muawijas
son Jezid (Jazid, Jesid) trängde fram till
Kon-stantinopels murar. Muawija gjorde k. ärftligt
inom sin släkt, och redan under hans livstid blev
Jezid i Syrien och Irak hyllad som sin faders
efterträdare. Jezid I (reg. 680—683) erkändes
dock ej av de heliga städerna Mecka och Medina,
som ej kunde fördraga, att de distanserats av
Damaskus. Först Jezids tredje efterträdare,
Abd-e 1 m a’l i k (reg. 685—705), lyckades åter ena
riket. Han vände därpå sina vapen utåt, tog från
bysantinerna delar av Armenien och Mindre Asien
samt erövrade i Afrika Tunisien; segerrika
strövtåg företogos på Sicilien och Sardinien. Under
hans son Walid I (reg. 705—715) erövrades
i ö. landet mellan Amu- och Syrdarja oth
Kaspiska havet samt en del av Främre Indiska
halvön, i v. hela n. Afrika v. om Tunisien och (711)
större delen av Spanien. Under Jezid II (reg.
720—724) och H i s c h ä m (reg. 724—743)
oroades det vidsträckta riket av ständiga uppror. Den
senare fick farliga fiender i abbasiderna. Under
hans tid blev arabernas framryckning i Europa
för alltid hämmad genom Karl Martells lysande
seger vid Poitiers (732), och under de följ,
odugliga och utsvävande kaliferna gick dynastien sin
undergång till mötes. Den siste omajjadiske
kalifen, Merwän II (reg. 744—750), sökte
förgäves försvara sig mot abbasiderna, till vilka k.
övergick, sedan han 750 dödats i Egypten.
3) Abbasidernas dynasti (750—1517). A b
u-1-A b b ä s (reg. 750—754) skall ha utrotat alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
