Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkoner - Kalksalpeter - Kalksinter - Kalkspat, kalcit - Kalksten - Kalkstensmjöl, råmalen kalk - Kalksvamp - Kalktuff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Kalksalpeter—Kalktuff
808
Spelande kalkontupp.
Till Sverige infördes k. på löoo-talet. De
skötas som höns men äro billigare att hålla,
emedan de i större utsträckning leva av
grönfoder. De vanligaste raserna i Sverige äro
bronskalkon och vit (holländska) k. Den förra
igen-kännes på sin i biåsvart och brunt skiftande
bronsfärgade fjäderdräkt, den senare är helt vit
med svart brösttofs hos tuppen. En utvuxen tupp
väger 14—16 kg, en höna 7—9. — Litt.: N.
Westermarck, ”K.-boken” (1935).
Kalksalpeter, Ca(NOs)2, handelsgödselmedel,
som framställes av luftens fria kväve. Först
började fabrikation därav i Norge enl.
Birkeland-Eydes elektriska metod, och produkten kallades
norgesalpeter samt innehöll 13 °/o kväve.
Numera sker tillverkningen enl. andra metoder,
och produkten innehåller c:a 14,5 °/o kväve i form
av salpeter och 1 % som ammoniakkväve. Dess
verkan är vid användning till betor betydligt
underlägsen chilesalpeter men till övriga växtslag
ung. jämnställd med detta.
Kalksinter, se Sinterbildnjng.
Kalkspat, k a 1 c 11, ett av kalciumkarbonat,
CaCOs, bestående och i motsats till aragonit,
som har samma kemiska sammansättning,
hexa-gonalt kristalliserande mineral. K. är
glasglän-sande, i sig själv färglös och igenkännes lätt
på att den starkt fräser för syror och lätt
repas av kniv men ej av nagel samt på sin goda
spaltbarhet. K. klyver sig lätt i romboedrar med
1050 kantvinkel. I håligheter på mineralgångar
och i bergarter
uppträder k. i
kristaller av mycket
växlande former:
förutom
romboedrar och prismor
m. m. märkas
särskilt s. k.
skale-noedrar. — K. är
ett av de
allmännaste och
viktigaste bergartsbildande
Kristallformer av kalkspat: a
romboeder, b skalenoeder, c
skalenoeder, avslutad med
rom-boederytor.
mineralen och utgör huvudbeståndsdelen i
kalksten. På grund av sin starka dubbelbrytning
kallas genomskinlig k. även dubbelspat.
I s 1 a n d s s p a t är en glasklar k. från
Island, vilken man i form av Nicols prisma
(n i c o 1) brukar för att lätt erhålla fullständigt
polariserat ljus.
Kalksten, bergart med kalciumkarbonat,
kalkspat, som huvudbeståndsdel. Ren k. är vit,
förorenad har växlande färg: röd, brun el. gul av
järnföreningar, grå el. grön av lermineral el.
andra silikater, grå el. svart av organisk
substans el. svaveljärn. — K. förekommer främst
i sedimentära lagerserier, ofta även som
meta-morf bergart, mera sällan som eruptiv (t. ex.
på Alnö vid Sundsvall). Sedimentär k. bildas
genom avsättning, främst i haven, av det
kalciumkarbonat, som vid de flesta bergarters
vitt-ring utlakas och bortföres. Avsättningen sker
huvudsaki. genom organismers medverkan, t. ex.
i form av kalkskal, korallstockar el. av
kalkbakterier utfällt kalkslam. Avsättningen sker olika
starkt på skilda ställen, intensivast i vissa delar
av de varma haven, och den har varit i hög grad
växlande på en plats under skilda geologiska
skeden. Sedan kalkpartiklarna avsatts, ha de i
regel hopkittats, ofta i samband med att massan
omkristalliserat. Bland beståndsdelarna dominera
fossilen, ofta vissa bestämda former, och man
benämner då bergarten efter dem, t. ex.
korallkalksten, krinoidkalksten (äldre benämning
en-krinitkalksten), vilken består av fragment av
enkriniter, ett fossilt släkte av hårstjärnor, vidare
foraminiferkalksten, bryozokalksten, algkalksten
etc. Strukturen är hos de flesta sedimentära
kalkstenar tät el. finkristallin. Grusiga och
gryniga former finnas dock, t. ex. skalgruskalksten
(bl. a. i n. ö. Skåne), oolitkalksten,
korallsandsten, och även jordiga former, t. ex. skrivkrita.
Sedimentkalksten uppträder i regel i bankar, ofta
samlade till mäktiga lagerserier, t. ex.
ortocer-kalksten på Öland, i Västergötland etc.,
huvudmassan av Gotlands k. samt danienkalkstenarna i
Skåne. Inneslutna i skiktad k. förekomma här och
var stora klumpar av oskiktad k., revkalksten, så
t. ex. i Dalarne, på Gotland och i Skåne
(korallkalksten). — I de metamorfa bergartskomplexen
är k. starkt omvandlad och alltid tydligt
kristallin, den betecknas som marmor i egentlig
betydelse. — K. har stor och mångsidig praktisk
betydelse: som byggnadssten, som
jordförbätt-ringsmedel, till murbruk, för cementtillverkning,
i sockerindustrien etc.
Kalkstensmjöl, råmalen kalk,
jordför-bättringsmedel, även kallat jordbrukskal k,
tillverkas genom målning av mjuka
kalkstens-sorter, t. ex. kritkalksten. — K. kommer även
till användning som mineralfoder åt husdjuren.
Kalksvamp, zool., se Svampdjur.
Kalktuff, en ur kalkhaltigt källvatten m. m.
som kemiskt sediment avsatt, täml. fast, vanl.
starkt porös kalciumkarbonatmassa, som ofta
visar avtryck av växtdelar, stundom även
innehåller snäckskal m. m. Om den fällning av kalcium-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
