Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallenberg, Ernst - Kallerö - Kallgräs - Kallholmen - Kallhäll - Kalligrafi - Kallikrates - Kallikrein, padutin - Kallikå - Kallimachos - Kalling, 1. Per - Kalling, 2. Bo - Kallinge - Kallinge flygfält - Kallio, Kyösti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
K aller ö—K allio
816
processrättslärare i
Norden, ägnade sig K.
i sitt författarskap
särsk. åt processrätten,
t. ex. i ”Om forum
i brottmål” (1896),
”Föreläsningar öfver
lag om ändring i vissa
delar af
rättegångsbalken” (2 bd, 1902—
04), ”De ordinära
de-volutiva rättsmedlen”
(1915, 2:a uppl. 1922)
samt främst i det
stort anlagda verket
”Svensk civilprocessrätt” (2 bd, 1917—39).
Kallerö, hamnplats i Börstils sn i Uppland.
Kallgräs, Scheuchzèria palüstris, en till fam.
S cheuchzeriaceae (Juncaginaceae) hörande, omkr.
2 dm hög, flerårig ört med
halvtrin-da blad och små, gulgröna
blommor i glest ax. K. växer i djupa
kärr mindre allmänt i hela Sverige
(utom på Gotland).
Kallholmen, se Skellefteå.
Kallhäll, tätort i Järfälla
kommun i Uppland.
Kalligrafl, skönskrivningskonst.
— K a 11 i g r ä f, skönskrivare.
Kallfkrates (grek. Kallikra’ tes,
lat. CalEcrates), grekisk arkitekt,
som jämte Iktinos byggde
Par-thenon.
Kallikrein, p ad ut in, ett ur
människourin framställt ämne med
kärldilaterande, blodtryckssänkande
egenskaper, vilket även påträffas
rikligt i bukspottskörteln.
Kallikå, se Kalikå.
Kallfmachos [-k-] (lat. Calli’machus),
forn-grekisk författare från Kyrene (omkr. 310—235
f. Kr.), kallades av Ptolemaios Filadelfos till
föreståndare för bibi, i Alexandria och red. en
stor katalog över bibl:s saml., känd under
namnet Pinakes. Den synes ha innehållit ett rikt
material till den antika litt :s historia men är
tyvärr förlorad. K. var ledare för den alexandrinska
diktarskolan, som lade huvudvikten på en utsökt
och fint utmejslad diktkonst med lärd anstrykning.
Av hans dikter äro i behåll 6 hymner och 63
epigram samt (i lat. övers, eller bearbetning av
Catullus) elegien ”Berenices hår”. Fragment av
andra dikter äro återfunna i papyri. Uppl. bl. a.
av U. v. Wilamowitz-Moellendorff (1897; senast
1925); se även dennes ”Hellenistische Dichtung
in der Zeit des K.” (1924).
Kalling. 1) Per K., greve, riksråd (1700—■
95). K. var officer i svensk och fransk tjänst,
blev 1748 överste för Närkes och Värmlands
reg:te samt upphöjdes 1751 till frih. Som
generalmajor (1757) deltog han i pommerska kriget
och blev 1763 generallöjtnant. Som politiker var
K. först hatt, räknades på 1750-talet till
hovpartiets bästa krafter men övergick i början av
1760-talet till mössorna. Han insattes 1765 i sekreta
utskottet och blev s. å. riksråd, entledigades 1769
men inkallades åter 1771. S. å. blev han greve.
På uppdrag av rådet övertog K. befälet i
Stockholm, då revolutionen i Kristianstad blev bekant.
Vid statsvälvningen 19 aug. 1772 arresterades K.
och skildes därefter från rådsämbetet.
2) B o Michael Sture K., greve, metallurg (f.
1892 %), utexaminerades 1915 som bergsingenjör
från Tekniska högsk. och anställdes på dess
materialprovningslaboratorium. 1916 blev K.
driftsingenjör vid Domnarfvets järnverk och
anställdes 1918 vid ab. Ferrolegeringar i Trollhättan.
1924—31 var han knuten till Avesta jernverks
ab., där han utvecklade metoder för tillverkning
av rostfria och syrabeständiga stål och vidare
uppfann en järnsvampsprocess. 1931 kallades han
till professuren i
järnets metallurgi vid
Tekniska högsk. i
Stockholm, där han
nydanade undervisningen
i metallurgi genom att
införa de
termodynamiska betraktelsesätten. Han utförde en
rad viktiga
forskningsarbeten betr,
olika stålprocessers
metallurgi, gaser i stål
m. m. Vidare
utvecklade han tills, m. I.
Rennerfelt en metod
för torrfärskning av granulerat tackjärn
(RK-processen). 1940 lämnade K. professuren och blev
tekn. chef vid Bolidens gruv-ab., där han bl. a.
ledde utarbetandet av nya metoder för
framställning av nickel, bly m. fl. metaller. Sedan
1945 är K. tekniskt-vetenskaplig dir. vid St.
Kopparbergs bergslags ab. och chef för den
nyinrättade forskningscentralen i Domnarvet.
Kallinge, brukssamhälle och tätort i Ronneby
landskommun vid Ronnebyån 3 km n. om
Ronneby; 3,953 inv. (1951). Ån bildar här fall med en
utbyggd höj dav 11 m. Kallinge järnverk,
som anlades 1849, tillhör Kockums jernverks ab.
Till K. är förlagd Blekinge flygflottilj. 1939
erhöll samhället egen kyrkobyggnad.
Kallinge flygfält, se Bredåkra.
Ka’llio, Kyösti, republiken Finlands fjärde
president (1873—1940). Han var lantbrukare på
Heikkilä gård i Österbotten och gjorde sig
redan i unga år bemärkt som en av bygdens
ledande män både som jordbrukare och i
kommunala värv. Under de sista ståndslantdagarna
1904/05 och 1905/06 hade han säte i
bondeståndet, och när i samband med
representationsreformen 1906 de gamla parti bildningarna sprängdes
el. omformades, var han en av initiativtagarna
till Agrarpartiet (Maalaislütto), vars grupp han
tillhörde redan vid den första
enkammarlantda-gen 1907. Han var sedermera medl. av
folkrepresentationen ända till presidentvalet 1937 och med
undantag för de tidsavsnitt, då han tillhörde
regeringen, riksdagens talman från 1920. Både i
Tokois och i Svinhufvuds regeringar 1917—18
Kallgräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
