Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanalöarna, Normandiska öarna - Kananeiska språk - Kanapé - Kanara - Kanari el. kanaresiska språket - Kanariefågeln - Kanariegräs - Kanarieharts - Kanarieströmmen - Kanarieöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Kananeiska språk—Kanarieöarna
870
Kanapé.
Normandie, genom slaget vid Hastings 1066 blev
konung av England. När unionen mellan
Normandie och England bröts, förblevo näml. K.
under den engelske konungen men åtnjöto
vidsträckta särrättigheter. 1940—45 höllo tyska
trupper K. besatta. — Litt.: E. Foord,
”Chan-nel Islands” (2 bd, 1928); R. Durand, ”Guersney,
past and present” (1933); ”Nos iles” (1944).
Kananeiska språk, den gren av de semitiska
språken, som vi känna främst från Kanaan,
d. v. s. nuv. Palestina. Äldsta språkminnen äro
omfattande texter, funna vid Ras Schamra i
Nordsyrien (från 15 :e årh. f. Kr.) och enstaka
ord i de eljest på akkadiska skrivna
Amarna-breven (från 14:e årh.). Senare dial. äro
moa-bitiska, känd från Mesastenen, hebreiska och
fe-niciska.
Kanapé (fr. canapé, av mlat. canapeum, efter
grek. konopéi’on, eg. myggnät, av könops,
mygga), urspr. i betydelsen bädd med draperier
till skydd mot
mygg 1 senare
vil-soffa, som (sedan
slutet av
1600-ta-let) liknar tre
hopställda stolar med
3—4 par ben. —
Även ett slags
smördegsbakelse.
Känara,
landskap på
Malabar-kusten, Sydindien,
delat på North
Ka-nara, under
Bombay, huvudstad
Karwar, och South
Kanara, under
Madras, huvudstad
Mangalore. Tills.
c:a 2 mill. inv.
Känari el. k
a-narèsiska
språket (skt
karnäti, inhemskt
namn kannäda),
dravidaspråk, talas
huvudsaki. i
Myso-re, Hyderabad,
Kanariefågel av till
kroppsformen i Norden och Tyskland
vanlig typ. Färgteckningen
skiftar avsevärt.
Bombay och Madras. Märkliga
gammalkanaresis-ka inskrifter. Alfabet och litteratur ur sanskrit.
— Litt.: F. Kittel, ”A grammar of the Kanarese
language” (1903).
Kanariefågeln, Serinus canäria, tillhör
gul-hämplingssläktet av fågelordn. tättingar. Den
förekommer vild på Kanarieöarna, Madeira och
Kap Verdeöarna och lever ända upp till 1,500
m ö. h. K. är ovan brungrå, under gulgrön.
Födan utgöres av frön, späda blad och saftiga
frukter, framför allt fikon. K. kan lätt
tämjas, Den är stamform till den tama k., som
är större och ljusare, ofta rent gul. Man
urskiljer nu ett stort antal olika raser, varav de
tyska äro mest bekanta för sin sång och de mer
storvuxna engelska för sitt utseende.
Kanäriegräs, Pha’laris canariénsis, ett från
Medelhavsländerna härstammande, omkr. 5 dm
högt, ettårigt gräs med
breda blad och kort, axlik,
vitbrokig vippa. Frukterna,
kana r i e f r ö, användas till
föda åt burfåglar. I Sverige
anträffas det ofta vid
hamnar, på avskrädeshögar o. dyl.
Kanärieharts fås av
Ca-n-arium commune (se
Balsamväxter) och nyttjas till
facklor.
Kanärieströmmen, se
Atlantiska oceanen, sp. 18.
Kanarieöarna, sp. Islas
Canarias (av lat. Insulae
canäriae, ”hundöarna”, efter
en storväxt hundras, som
funnits på K.), spansk ögrupp
utanför Afrikas n. v. kust,
28° n. br. och 160 v. Igd,
7,273 km2; 818,326 inv.
(x95°)- K. bestå av öarna
Lanzarote (836 km2), Fuer-
teventura (1,731), Gran Canaria (1,532),
Tene-rife (2,058), Gomera, Hierro (Ferro) och Las
Palmas. K. voro sannolikt kända av
kartagerna, återupptäcktes under medeltiden av
ge-nuesiska sjörövare, lydde en tid under J. de
Béthencourt och erövrades 1478—96 definitivt
av Spanien. Urinvånarna, guancherna, blevo
assimilerade el. utrotade. Sedan 1928 bilda K. 2
spanska provinser, Santa Cruz de Tenerife och
Las Palmas.
Fuerteventura skiljes av en blott 115 km bred
och 1,600 m djup havsarm från den närmaste
punkten (Kap Yubi) på Afrikas fastland. Först
v. om K. stupar havsbottnen ned till större djup
än 4,000 m. K. stå alltså på kontinentalsockelns
sluttning. De äro höga vulkaniska öar, men på
de flesta finnas spår av gamla eruptivbergarter
(diorit, granit och syenit) och sedimentära
berg-arter( gamla lerskiffrar och kalkstenar).
Huvudmassan i alla öarna bestå av vulkaniska
bergarter, särsk. basalter, fonolit och tuffer.
Bergmassorna äro flerstädes sönderskurna av djupa
erosionsra viner (barrancos), som upptill ofta
börja i väldiga kitteldalar (calderas), ss. den 1,800-
Kanariegräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
